BF APRIL 2023

Hej alla! Nu har jag fått positivt på digitalt test så nu vågar jag gå med här trots svagt på vanliga stickor. tog sig på andra försöket  BF borde bli 14/4 enligt äl. 

Jag är 36 år och har sen tidigare en son som snart fyller 3. tyvärr har vi också ett tidigt och två väldigt sena missfall i bagaget, i vecka 16 och 6 innan sonen och en förlust i vecka 21 i höstas, samt misstänkt cervixinsufficiens. Det gör att jag kommer få cerklage i vecka 15 och hoppas på att det hjälper (har inte hunnit få det tidigare). Så även om jag är väldigt glad så är jag såklart väldigt rädd att förlora även det här barnet. 

ser fram emot att följa, dela med och älta ihop med er alla!

Jag är bara på 3+6 (bim idag!) men har en hel del symptom som kom redan innan plusset. 

det första jag märkte är en väldigt hunger/sug i magen på morgonen, som lätt tippar över mot illamående. Dock inte regelrätt illamående. molvärk och något ömma bröstvårtor. 

Men mina absolut starkaste symptom är psykiska, jag är i vanliga fall en väldigt extrovert och social person, men under mina graviditeter blir jag mycket mer introvert, större behov av egentid osv. Känns som att jag vill vara ifred i min bubbla och bara sitta och känna efter hur grodden växer där inne. Tråkigt bara nu när jag har en 3-åring, och känner att jag inte har samma tålamod med att han är klängig och mammig alls. Någon som känner igen sig?

angående träning så har jag samma sekund som jag plussade slutat lyfta tungt och kommer inte heller träna mer än promenader. Jag vet att det inte triggar ett vanligt missfall, men eftersom jag har stor risk för förtidsbörd så är det lika bra jag vänjer mig vid att göra så lite som möjligt. Lär bli sängliggande rätt tidigt pga  det. 

Jag vet inte om det lugnar dig, men för mig har symptomen alltid kommit och gått, både när jag fick tidigt missfall och när jag gick längre, så det behöver nog inte betyda något. Hoppa dina symptom kommer tillbaka så du slipper oroa dig. 

 

å din stackare! Jag hoppas mitt illamående håller sig lugnt, för på lördag ska vi ha 3-årskalas för vårat barn och halva släkten kommer. orkar inte med om det märks ännu!

Jag vill gärna hinna gå på ett tidigt ul o h se att allt ser bra ut, men sen kommer jag berätta rätt omgående för min chef. jag jobbar administrativt inom vården och det finns ingen som ersätter mig när jag är borta så jag vill Ge chefen en chans att hitta en ersättare snabbt eftersom jag med största sannolikhet kommer bli sjukskriven tidigt i graviditeten. 

men att ?faran är över? i vecka 13 som eveven skriver stämmer ju inte. Jag hr ett missfall i vecka 16 och en förlust i vecka 21. För mig kommer nog oron snarare öka runt vecka 15.

trots det vill jag inte berätta tidigt för släkt och vänner. känner att det blir en för stor stress med massa frågor och att dom också riskerar att projicera sin oro på oss. Jag behöver fokusera på mig själv så länge som möjligt.

med det sagt så är det nog också efter vecka 12 någon gång som vi känner oss ok med att berätta också.
första graviditeten väntade vi till efter KUB, men fick sen missfall i vecka 16. Så nästa gång väntade vi till efter vecka 16. Nu när vi fick ett missfall/förlorade barnet i vecka 21 så önskar jag ju verkligen att det gick att helt stänga in sig i en bubbla och inte behöva berätta för nån innan det känns lugnt, vilket för vår del är i kanske vecka 28+, men det funkar ju inte riktigt tyvärr. 

Ja, det har varit fruktansvärt men samtidigt så är alla klyschor på något vis sann, man blir mer jordad, lever mer i nuet och uppskattar det man har när man varit med om att mattan rycks undan under fötterna på en. Jag är så oerhört tacksam över att jag har ett fantastiskt livs levande barn. Allt annat är en bonus  jag försöker tänka att om jag har tur så KAN det bli ett barn, det vore helt underbart!

 

Sambon vet givetvis redan. Sen har jag berättat för ett fåtal vänner (inte dom närmsta, utan såna jag hörs relativ ofta med digitalt och som också är gravida/försöker). Därefter blir det nog min och sambons systrar. och därefter chefen och ev kollegor. Föräldrar och nära vänner vill jag vänta med så länge det går. Sociala medier blir det inte alls. 

Någon mer är jag som är så sjuuuukt uppsvälld??

jag har gått upp ca 10 kg från innan jag fick barn, främst runt midjan och på magen. Har gått upp som mest nu i våras antagligen pga kombinationen sorg/oro/stress och stillasittande jobb. Redan i maj var det flera (som känner till vår förlust) som frågat rakt ut om jag är gravid igen, eller till och med gratulerat. Så, jag hr redan rädd putig mage i förhållande till min storlek.

nu är jag bara i 4+2 men har typ lika mycket mage som jag hade i vecka 13 för ett år sen (och typ som vecka 22 med min son). så sjukt uppsvälld och vet inte hur jag ska kunna tackla frågorna jag lär få när jag går tillbaka till jobb på måndag. Hatar att ljuga men vill inte bli påkommen såhär tidigt?

Trots massor av symptom så verkar allt gå
åt helvete för oss även denna gång.

jag har hela tiden tyckt att mina streck på testen är i svagaste laget men lugnat mig med att dom ju ändå ökat. Nu tog jag ett test igen, är på äl+17, och det har börjat minska igen. Alltså det är lika svagt som äl+11 (äl+14 var betydligt starkare). Tog svå test för säkerhets skull men båda är väldigt svaga, så nu inväntar jag ett missfall. 

 

jag bor också i Stockholm men är på semester på landet en vecka till. Men jag tror ändå inte det syns någonting på vul såhär tidigt. förhoppningsvis sköter kroppen det själv så jag slipper undra, annars får jag boka ett vul nästa vecka.

Nu under dagen har mina symptom helt försvunnit, och min vanliga energi har kommit tillbaka. Har inte börjat blöda än men hoppas det blir snart så jag slipper gå i den här ovissheten igen.
har jag inte börjat blöda än då tar jag ett nytt test om tre dagar, på fredag. 

Eftersom våra olika missfall har helt olika orsaker så tror jag inte det finns något dom kan göra.

om jag blir gravid och kommer till vecka 14-15 och allt ser bra ut så kommer jag få hjälp
med cerklage, sjukskrivning osv. Men innan dess vet jag inte vad som skulle kunna göra tyvärr?

Nu på morgonen fick jag rosa på pappret så gissar att blödningen kommer igång under dagen. 

Tack för alla tröstande ord och all pepp. Jag verkar iallafall ha lätt att bli gravid fortfarande? lycka till i era graviditeter! 

Tack