Ändra strategi som mamma, kommer det hjälpa eller stjälpa??

För det första så vill jag säga vilket toppen jobb du gör! Du gör allt rätt i detta läge och jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara <3

Jag var den där tonårstjejen, blev helt personlighetsförädrad och hade såna otroliga agg mot min mamma. Mina agg hade givetvis sina orsaker men mycket var helt orimligt helt ärligt. Och det gick inte att stoppa, det kom ur grodor ur munnen innan hjärnan ens hann inse vad som hände.  Det där verbala hugget var både tillfredsställande OCH gav extremt dåligt samvete.

Kombot av hormoner samt önskan att bli sin egen person och inte bli som sin mamma gjorde att alla alla alla taggar var utåt hela tiden. Fy fan vilket monster man var. Jag förstod det inte själv, hur hemsk jag faktiskt var.

Det är JÄTTE bra du tog kontakt med kuratorn för i den åldern behöver man hjälp att reda ut tankarna/känslorna. Du gör ett super bra jobb och det kommer bli bättre, det där monstret kommer att försvinna! :) 

Vill också tillägga att för din egen skull, pausa lite. Pappan får helt enkelt ta dom större smällarna ett tag. Du är inte en sämre mamma för att du pausar för att kunna andas. Men försvinn inte, var delaktig och närvarande hela tiden. Men du behöver inte agera slagpåse för din dotter. 

Min mamma gick bort när jag var 24, jag är idag 32. Vår kontakt blev absolut bättre! Jag är otroligt glad jag fick dom åren med henne där jag mognade till och taggarna försvann. Dock kan jag sakna och önska jag fick möjligheten att ha en vuxen relation med henne.

Jag tror absolut att ni kommer få en sund relation vart efter. Just nu har hennes hjärna gått in i någon form av konstant krigföring för att göra sig själv till en egen person. Och det du gör just nu för att hjälpa henne är helt rätt och förmodligen exakt det jag hade behövt som 15 åring <3