Inlägg från: Andreas2020 |Visa alla inlägg
  • Andreas2020

    Inget sex

    Jag är i samma situation (men yngre) och i en annan livsfas. Det är ett svårt problem. Tänker att lösningen "jag kräver sex annars skiljer jag mig" är tveksam. Hur skulle man bli lycklig och glad av det? Att det skulle vara "våldtäkt" är jag lite tveksam till (som någon skriver). I situationen görs ett val och kvinnan säger ja. Däremot vet jag inte om man vill göra så mot den man älskar. 
     
    Däremot tycker jag att man kan ställa krav på att båda behöver jobba med problemet, gå i parterapi, testa något självhjälpsprogram etc. Man kan säga hur mycket man vill kring att alla väljer precis som dom vill, vill man inte ha sex, behöver man inte. Och samtycke är oerhört viktigt men lever man i en relation kan man inte välja precis som man vill. Man måste åtminstone vilja försöka. 
     
    Jag lyssnade på ett poddavsnitt "sex på riktigt" en kvinna intervjuas om hur hon känner och tänker inför sex. Hon har inte haft sex med sin partner på länge. Hon verkar ha det känslomässigt väldigt jobbigt. Tänker att det är två sidor båda med ganska jobbiga tänkar känslor inför situationen. Poddavsnittet gav mig i vart fall lite perspektiv och empati inför min frus perspektiv. Kanske en bättre startpunkt att siöppet intressera sig frus perspektiv och börja i att förstå och visa empati för varandra.
  • Andreas2020

    Kanske är det ordet ultimatum folk reagerar på. Att berätta var ens gränser går för att vilja vara kvar eller lämna en relation tänker jag inte är fel i sig. Tänker att det också är lika hårt språkbruk att använda ord som våldtäkt. Vi vet faktiskt inte vad som försiggår i hans frus huvud. Det är väl också fullt möjligt att hans fru omvärderat ett gammalt "beslut" och nu kommit till en annan slutsats?

Svar på tråden Inget sex