Intellektuell funktionsnedsättning?

Det låter inte som att han har en intellektuell funktionsnedsättning.

Som med alla barn med autism så är det träning och åter träning i sociala situationer som gäller samt att skapa bra vanor i övrigt. 

Det låter som ni gör ett riktigt bra jobb! Fortsätt så och oroa er så lite som möjligt. Försök att hitta glädje i vardagen istället i ert mål att utvecklas tillsammans. Autism behöver inte innebära större problem i vuxen ålder. Det kan till och med vara en fördel om det hanteras på rätt sätt.

Med träning menar jag att umgås. Han ligger efter socialt och det är där hans största utmaning ligger.

Hanteras på rätt sätt innebär att vara noggrann med att hjälpa igenom en utbildning, skapandet av sunda vanor till en fungerande person med arbete. Han kommer behöva mer stöttning än normalt. I vuxen ålder kan autism utbecklas till en fördel om han skapat sig sunda rutiner eftersom personer med autism är mer benägna att fortsätta med sina vanor. 

Det bästa råd jag kan ge är att vara oerhört noggrann med sunda rutiner och att utgå från att det inte finns några undantag. Det kommer att göra både ert och pojkens liv bättre.

Att tex ge efter och låta ett barn med autism vara hemma från skolan för att det känner sig lite nere är det värsta man kan göra. Eller att låta barnet stanna uppe längre på kvällen ibland, eller att låta barnet spela mer ibland. Håll tydliga rutiner. Lär dig även om hur man skapar vanor och hur man förändrar vanor. För oavsett hur duktiga ni är så kommer ni ibland att skapa fel vanor som behöver förändras.

Tillsist. Glöm inte att hjälpa är att göra saker med honom, inte att göra saker för honom. Många föräldrar fastnar i ett beteendemönster där de blir pigor. Men för att utvecklas behöver barnet göra sakerna själv. De behöver däremot stöttning för att se till så att de gör sakerna själv.