Skillnader mellan syskon?

Låter lite som en hnb:are. En sån var vårt andra barn. Missnöjd från födseln vilket de påpekade redan på bb. Första var hur lättsam som helst som bebis! Nöjd, glad, bara hängde med, sov bra. Bröderna har fortsatt vara olika i nästan allt, men den äldre har haft värre trotsålder än den yngre så lite ombytta roller. Man vet helt enkelt aldrig vilken sort man får eller om det sitter i. 

Jo, det är få lugna ögonblick, lek är ofta kul korta stunder och sen går det till gnäll. Älskar barnet och han är också underbar  när han är glad men det här med att ha en åsikt om allt och säga ifrån direkt något är det minsta tråkigt vore kul om ett andra barn kanske har i något mindre doser...

Jag har fyra barn och de är olika. Mina två stora ( idag 9 år, flicka och 7 år, pojke) var rätt lika. De sov bra från början, vaknade för mat 2-3 gånger, var relativt nöjda större delen av dagen för det mesta, kunde ?leka? själva från rätt tidig ålder, lugna, harmoniska osv. Sen kom nr 3, han är helt tvärtom. Han är energisk, på sig.
, ville ha mycket närhet och mer missnöjd. Han är mycket mer gnällig fortfarande ( 2 år nu) sover dock hela nätter sedan knappt 1 år. Han är framåt, tidig motoriskt och gör allt för att få sin vilja igenom. Inte lugn för fem öre som de stora var och fortfarande är. De sa på förskolan när vi skolade in att man tror de ska komma en av samma sort som de stora och så kommer det en helt annan typ ;)

Sen kom en liten till, hon är ?bara? 4 månader än men hon är den nöjdaste och gladaste av våra barn. Bara hon får vara med så är hon hur nöjd Som helst. Hon sover nästan hel natten sedan i princip nyfödd ( väcker henne för ammning 2 gånger om hon inte själv vaknar) hon är väldigt sällan missnöjd över något faktiskt, kan ju ändras med tiden men de kan det ju på de stora oxå när de kommer i tonåren osv.  

Man vet aldrig vad man får för barn men tycker inte det ska stå i vägen för försök till syskon om man vill det. Småbarnsåren är ofta tuffa men det är en kort period ( som kan kännas som tusen år när man är i den). 

Ja, vårt barn är som din nummer tre men med bättre nattsömn. Energisk, tidig motoriskt, stark, närhetsönskande och med en vilja att klara allt NU, och gör man inte det blir man otroligt missnöjd. Jag tycker ju han är rätt rolig samtidigt, kan känna igen mig i känslorna och intalar mig att vilja att klara saker också är positivt - men två av samma sort känns som risk för skavsår i öronen deluxe . 

Två barn. Efter första var det inte frågan om NÄR vi skulle skaffa nr 2 - utan OM. Ettan var extremt "gnällig" och kunde aldrig komma till ro om man inte bar honom. Vaknade flera gånger per natt tills han var ett år gammal. Sedan sov han till typ halv fyra på morgonen..... Han var även extremt aktiv på dagarna och behövde övervakas på på en armslängd avstånd överallt som inte var inhägnat och barnsäkrat. Restauranger och shoppingrundor var bara att glömma.

Men till slut vågade vi ändå skaffa en till. Tvåan var nöjd från det han föddes. Kunde ligga på en filt på golvet, sova någorlunda på natten och sitta i barnstol/kärra när man var någonstans utan att rymma/skrika/riva. Som natt och dag!

Men sedan har de bytt roller Ettan var ett ljus i skolan och tonåren flöt igenom utan drama. Tvåan har gett mig gråa hår och magsår genom hans tonår 

Så syskon kan vara hur olika som helst - trots samma föräldrar och samma uppfostran. 

Fyra barn, två var helt gräsliga som småttisar, en var bara väldigt jobbig. En jättelätt (var trevligt att få prova det med).

Som lite äldre var det dock den enkla bebisen som blev den stora utmaningen :)

Har tre döttrar som i princip alla är vuxna idag.
Nr 1: sov mycket som bebis, i flera timmar/gång. Nöjd och väldigt ognällig. Svår med maten hela uppväxten, framförallt som bebis. Mycket blyg och tillbakadragen som liten upp till gymnasiet. Gick att ha med överallt som 1-7-åring eftersom hon aldrig gick bärsärkagång. Började dagis först som 4.5-åring tillsammans med sin syster, vilket passade henne.
Idag otroligt socialt kompetent, kulturell och djup. Ser och lyssnar på människorna runt sig.
Orienterad i världen och lätt för språk, klarar sig idag på 7 språk. Gillar matlagning. Är rätt rörig när det gäller stök och städning 

Nr 2: var en mer gnällig bebis, som sov i mikrostunder, ville väldigt gärna bli buren och ha närhet. Svår att lägga ifrån sig fram till 6-månader då hon började leka med sin storasyster.
Mer framåt än storasystern, mycket lättare med maten genom alla tider. Som barn mer social och noga med kompisumgänge. Otroligt intresserad av djur under hela uppväxten och som vuxen. Mycket kost- och motionsmedveten.
Var ett gott stöd till sin mer blyga storasyster då de tillsammans började dagis då nr 2 var 2.5 år gammal.
Ambitiös from ca högstadiet och har satsat högt avseende betyg och träning. Ansvarstagande som tusan när det gäller sin lillasyster, djuren, studierna och hemmet. Väldigt ordningsam och strukturerad. Bra på att sätta upp mål, och få saker gjorda. Otroligt snäll som person, och en fin vän.

Nr 3: "Sladd". Hela familjens bebis som i stort sett bara hängt på sedan dag 1. Som bebis väldigt enkel, åt både från flaska och ammades om vartannat i allas famn. Sov bra. Var som småbarn mer aktiv än sina systrar, och har ett väldigt humör. Är alltid grundglad och extremt nöjd i livet. Rolig och otroligt omtänksam när andra är sjuka eller mår dåligt. Hög energi i allt hon gör och är. Sportig. Lätt för språk. Gillar umgänge med stora middagar och kalas, och är familjens absolut bästa på att laga mat.

Vill man ha fler barn ska inte oro för att få en jobbig bebis stoppa en. Då skulle man ju inte våga skaffa ett barn ens. Och som nu flera av oss sagt kan det ändras också. Vår 5-åring är faktiskt jobbigare idag än 4-åringen som var hnb:are. Visst kan humöret ryka på den lille, men han är inte lika pillig och påhittig som den äldre. Vi lämnar helst inte den äldre oövervakad många minuter! Förra veckan tex lyckades han på nåt outgrundligt sätt få tag i en sax och passade på att klippa brorsan. Ner till hårbotten i en fläck. Ja, jag väljer att skratta, håret gick ju klippa kort och växer ut. Men inte kunde vi ana att den där urlugna bebisen skulle bli sån här. Kanske vänder innan tonåren igen, man vet aldrig.

Som bebisar har de varit rätt lika. Båda hyfsat lätta att ha att göra med. Storebror har varit lite tidigare än sin lillasyster med motorik, tal osv. Det gick lättare att lämna yngsta själv med sin pappa men kan varit vår egen känsla, dvs att vi själva hade mer erfarenhet.

Idag 4 och 6 och (sen länge) inte lika alls. 

Vad skönt att läsa era upplevelser. Jag älskar ju min son och hans uttryckfullhet, det är mest bara funderingen hur i allsin dar man skulle klara två av samma sort utan att ingen av dem sov pga att de skulle trigga upp varann. Men det kanske skulle gå åt andra hållet, att de hellre lekte med varann...

Känns som om vi har ett förvånande stort antal syskonpar omkring oss där den ena blivit lugn och eftertänksam och den andra ett litet yrväder, hehe. "Det var nära att vi inte skaffade en till efter vår galna första, men det var tur vi gjorde det för minstingen är ju en riktig liten gosis", ställt mot det hålögda "Alltså, hade vår tvåa kommit först hade det aaaldrig blivit fler än en!" Så visst blir syskon olika. Men det är ett lotteri - de kan ju bli lika också. Man får vara beredd på allt.

Hur de är som bebis behöver dessutom inte alltid betyda det man tror. Vi trodde att vi kommit undan lätt som hade en glad och nöjd bebis, som sov och åt bra och lekte själv långa stunder i största förnöjsamhet. Tyckte synd om våra nära vänner vars bebis bara gnällde och aldrig sov och krävde underhållning hela tiden, de såg ut som zombier. Spola fram tiden två, tre år - då var det plötsligt de som hade en lugn och chill unge som tyckte om att sitta och pyssla, och vi som ägnade dagarna åt att punktmarkera en liten marodör som inte gick att ha i möblerade rum. Det var uppenbart att deras grundpersonlighet var densamma som de hade som bebisar, men ny ålder innebar nya sätt att använda den på - vem vet hur de båda gör när de är 5 eller 8?