RD8

Hej!
RD5 idag och testade minus imorse.  Önskar lite att jag inte hade testat men jag vet att det är för tidigt egentligen. Bara dumt!

Har extrem molvärk och visst känner jag att det "drar" lite därnere ibland, som det gjort vid tidigare grav. Men det känns också osannolikt. Haft två lyckade graviditeter, följt av sex misslyckade. Så jag är ju mer van att det går åt skogen.

Hur går det för er (om det finns någon mer i den här tråden)?

Fast att testa på dag 2 är ju t.o.m. ännu tokigare än att testa på dag 5!  (Vad lätt det är att vara rationell åt andra. )
Jag har också en sex-dagars blastocyst. Jag har läst att det (oftast) tar upp till fem dagar för embryot att fästa och om det gör det borde du kunna testa positivt tidigast dag 6, eller hur? Så tänker jag i alla fall. Och att inte ha några känningar alls är nog det vanligaste (framför allt om du tänker att det inte fäst än). Men som sagt är det lättare att vara rationell när det gäller andra. Jag önskar att jag inte hade några känningar eftersom jag tolkar alla mina symtom (kan lägga till en liten rosa flytning till molvärken nu) som tecken på begynnande mf. 
 
När är det sagt att du ska testa då?

Men vad skönt, då vet du att det funkar med din kropp i alla fall.

Jag har bara bara barn genom naturlig befruktning sedan tidigare så jag har hittills inga egna positiva erfarenheter av ET. Det är ju ganska mycket som är annorlunda trots allt, medicineringen är bara en sak. Hur kommer min kropp att reagera? 

Hur gamla är dina barn och är behandlingarna gjorda på samma ställe?

Då har vi väldigt liknande situationer. 

Håller tummarna för oss båda två!!! 

Försöker vila lite mer och tänker mer på vad jag äter. Har googlat på vad som är bra och inte bra att äta vid ET - hur vetenskapligt det är vet jag inte men är man desperat så.  Har inte heller tränat något sedan ET. Doktorn på kliniken sade att man kunde göra det men jag har hittat artiklar som säger motsatsen så då tänker jag att doktorn inte kommer att ge mig några nya barn om hon har fel, så jag tar det säkra före det osäkra. Kortare promenader men inget annat.

Du då?

Och så pratar jag med magen förstås! Tänker att det är som med blommor, att de växer om man pratar med dem!  Och så vill jag att den ska veta att den inte är ensam.

Är jag dum i huvudet om jag testar igen imorgon?  

Jag höll mig från att testa imorse, det hade ju varit så skönt att få ett plus men jag vet hur bedrövad jag blev igår efter minuset så det är inte värt det. Testar nog imorgon igen.

Jag har BIM idag men enligt andra här i forumen gör medicinerna jag äter (Estrofem och/eller Utrogest) att mensen inte kommer igång. Om jag förstått det rätt alltså!!! Du kanske vet?
Min klinik har inte riktigt förklarat det (heller) så jag får leta egen information. (De svarar inte ens på mail just nu - fast vi är mitt uppe i en behandling.)

Äter inte du några mediciner då?

Oj, nu blir jag jättekonfunderad. Är det egna ägg? För i så fall trodde jag man "måste" ha en massa sprutor, så de kan plocka många ägg.
Jag har tagit all tänkbar medicin, i både, sprutform, tablettform och vaggisar. Hållit på med det i snart ett år nu och jag är väldigt restriktiv med mediciner annars, tycker att min kropp brukar klara det mesta själv. Har text mens som en klocka, ägglossar varje månad etc. Så det känns inte bra med alla dessa piller. Undrar om det inte kan vara just dem som gör att det inte går vägen ibland...?
Bara tanken på att man kan klara sig utan...!
Är det vanligt?

Men åh, vad härligt!!! Vet inte om man törs säga grattis men alla goda tecken är ju bra, eller hur?! Så GRATTIS!!!
Själv har jag inte testat mer men jag har så ont så det KAN inte vara bra. Är helt inställd på att det inte funkat. 

Sedan har jag läst - de här forumen är ju bra för mycket men ibland späder de snarare på rädslor och farhågor. Jag hade fått för mig (kliniken påstår) att de har 80% levande födslar, men läser man internationelL statistik är det 35-40%. Viss skillnad. Kliniken säger också att de flesta lyckas på andra försöket. Men Sedan läser man om de som gjort mer än 10, bytt klinik flera gånger, och en del som aldrig lyckas. 

Känner mig lite uppgiven och förstår inte hur folk orkar.  Jag hoppas SÅ att det går vägen för dig nu!!!

Det är fortfarande tidigt för dig! Jag har läst om massor (de flesta?) som testar negativt nära inpå TD och sedan går det vägen ändå. Jag tror på dig!  Jag testade igen imorse - hade tänkt göra det, kör varannan dag  och det var negativt igen.   Var dock väldigt inställd på det och är redan mentalt på nästa försök. Tänker att nu justerar de medicinen lite och så funkar det nästa gång. Och att det blir som det är tänkt att bli. Gick det inte nu så var det ju inte den här bebisen vi skulle ha. 

Hade en kemisk graviditet före min förstfödda som stannade av och det var jag ledsen för då men hade det blivit barn den gången hade jag ju aldrig fått min son och den killen är centrum i mitt universum. 

Så vilken tur liksom, att det blev han. Så försöker jag iaf tänka för egen del, att vi kommer att få det barn det är meningen att vi ska ha. Och att de riktigt bra sakerna i livet kräver lite mer ansträngning. 

Det jobbiga är väl att inte veta om det blir något barn alls. Har läst om folk här som ger upp efter år av försök, och det vet jag inte om jag hade fixat!

Men än är vi inte där!!! 

Testade negativt idag på TD.  Hur går det för dig?