Oönskat gravid, rädd och ångest

Vill också tillägga att jag inte kan genomgå en graviditet då ett läkemedel jag behöver äta dagligen för mitt hjärta i stor grad kan påverka fostret. Så elaka kommentarer undanbedes.. 

Jag tror inte du kommer få elaka kommentarer. Det är väldigt få som är emot abort nu för tiden. Varför känner du skuld och skam? I det här stadiet är det inget foster, knappt en cellklump. Du är inte ensam, varannan kvinna i Sverige har gjort eller kommer göra abort. Be om att få stöd och berätta om din rädsla. Det kommer kännas bra när det är över.

Jag känner skuld och skam då det är så många som önskar att dem vore gravida, kämpar för att få barn och/eller är infertila. Jag önskar att jag kunde ge den här graviditeten till någon som verkligen verkligen kämpar efter att bli gravid. Dras med en känsla av ångest, skuld och otacksamhet. 

Är ju inte emot abort, tycker att det är bra att den möjligheten finns. Men för mig är det här ett trauma och vägen till att få en abort-tid är så himla lång. Har ringt i flera dagar för att boka och varje gång dem öppnar telefonlinjen är det otroligt nog fullbokat för dagen prick 07.00 (när dem öppnar) 

Känner mig också så otroligt ensam i det här, i princip alla mina vänner är gravida.. Jag hoppas att dem kan erbjuda stöd i detta :( 

Om man inte vill bli förälder så måste man göra abort. Punkt.

Jag vet inte om du förstod innebörden av mitt inlägg utifrån din kommentar? För dig kanske det är en självklarhet att en abort inte är jobbig bara för att man inte vill bli förälder. Kan upplysa dig med att det är fortfarande extremt påfrestande att genomgå det här. 

Även om du skulle vilja bli förelder så skulle du vara tvungen till abort. Så känn ingen skam du har ju inget annat val än abort pga hjärtat och medecinen.

Gjorde abort i vecka 8 på SöS, fick välja och gjorde kirurgisk. 
Allt gick bra efter omständigheterna och jag har aldrig ångrat aborten. 

Väldigt enkelt. Kontakta vården på måndag och be om hjälp för abort. Du får svälja piller när du är så tidigt gången och även om det kan göra ont och blöda en hel del så är det ändå en rätt lindrig metod. Ju längre du väntar desto värre blir det och efter en viss gräns kan du inte längre ta tablett utan måste göra abort manuellt på sjukhus.

Beklagar situationen du har hamnat i, och jag kan också relatera till dina känslor. Jag ville inte ha barn, och är absolut inte emot abort, men det kändes jobbigt ändå. Fick pratat ett par gånger med kuratorn och det var bra. 

Andra människors barnlöshet kan du inte ta på dig. Visst är det orättvist att vissa blir oönskat gravida och andra som inte önskar något högre inte blir det, men det kommer inte att ändras för att du mår dåligt. 

Jag fick välja abortmetod, och tror att man vanligtvis får det i Sverige, om inte något i ens hälsotillstånd omöjliggör det och beroende på vecka. 

Hoppas att det går bra och att du kan lägga det här bakom dig snart. Man är oftast extra känslig när man är gravid så det är inte omöjligt att det känns mycket bättre redan när graviditeten är avbruten och hormonerna lägger sig. Så var det iaf för mig. 

Du skyddade dig, men det hände i alla fall. Ha INTE dåligt samvete. Ja, vissa har svårt att få barn men det är deras sorg, det är inget du behöver lägga på dina axlar. 
Klart en abort kan vara otroligt psykiskt påfrestande även om man inte vill ha barnet, men du har inga alternativ. Be om stöd av vården, kanske kan du få prata med någon, har du någon nära vän som kan stötta dig?

Som någon redan skrivit, än är det inget foster, det är en liten cellklump.