Vad gör jag för fel?

Du sätter inte gränser för henne med andra ord. Hon får stå ut med att du går på dejt - ensam! Diagnoser eller inte så måste hon vänja sig vid att vara utan dig vissa stunder. Sen att hon reagerar som hon gör är just för att hon inte är van att se dig med andra. Det kommer att gå över. Det bästa du kan göra är att vara närvarande när du är med henne, hitta på saker tillsammans och generellt bara fortsätta vara en bra mamma. Men du är den vuxna och hon är barnet. Du kan inte kväva ditt liv för att hon verkar må dåligt, dessutom kommer du bara förstärka hennes beteende så hon blir en otrygg vuxen.

Hur vet hon ens att du ska på dejt? Är hon likadan när du pratar i telefon/träffar dina vänner?

Hon vet att jag ska på dejt nästa helg. Att mormor ska komma o passa. Men varje gång jag åker iväg  så ringer hon storgråta o då får jag ta mig hem. Annars ör hon uppe hela natten. Jag får sånt dåligt samvete så då blir det att jag åker hem. Hon e likadan när vi e borta hon sitter typ i "mitt knä" äter eller pratar inte. 

Det kan låta hårt men sätt telefonen på ljudlöst och be din mamma förklara att du är upptagen och inte ska störas. Det är ingen som tvingar dig att åka hem, det är du som faller för hennes hysterik och som sagt, så länge du gör det kommer det bara bli värre! Du gör er båda en björntjänst, särskilt henne.

Hon behöver tränas socialt öht, ett så stort barn ska inte behöva sitta i mammas knä om ni besöker folk. Börja smått, att hon får stå upp bredvid dig ett tag istället för att sitta hela tiden. Förklara att hon är en stor tjej och dessutom för tung för att sitta i knät så du måste vila benen en stund.

Men sluta berätta att du ska på dejt då. Är hon likadan när du träffar dina vänner/pratar med vänner i telefon eller "bara" när du ska på dejt/pratar med dejten i telefon?

Vad du gör? Du låter ett barn köra med dig. Måste en 9-åring (oavsett diagnos) veta att mamma ska på dejt? Man kan behöva barnvakt för att gå på bio/dansa/bowla med kompisar eller dejt, åka på Ikea eller vad som helst som man inte är skyldig att berätta för ett mindre barn. Vet hon vad en dejt är kanske hon tror du letar efter en ny pappa. Barn kan få för sig allt möjligt...
Risken är att du bekräftar hennes oro och lär henne att det hon gör är rätt eftersom du avbryter och kommer hem. 

Väldigt gränslöst av dig att ens berätta att du ska på dejt för ett barn som har svår separationsångest. Du som förälder ska naturligtvis inte berätta allt för ditt barn.

Ditt liv är ditt och 9-åringen hennes. Låter för mig som om ni lever i lite för nära symbios, där du suddat ut vad en förälder ska styra över, och att ni blir mer som kompisar. Inte ok. 

Du skriver i TS att hon vill vara med när du pratar med någon kille, och att hon inte vill du åker iväg på saker. Prata inte i telefonen så att hon kan höra är väl steg 1. Ta det på kvällen när hon somnat, när du har lunch på jobbet osv.  Tala inte om att du ska på dejt. Säg bara att ibland gör mammor saker själva. 
Diagnoserna du nämner har inte ett dugg med att inte kunna vara utan mamma en stund, att göra. 

Ta hjälp av soc föräldrastöd, du behöver hjälp i hur du på ett bra sätt kan sätta gränser för flickan utan att ni blir osams. Tänk bara hur hon kommer bli när hon är tonåring, om hon är så här redan nu. 

Felet du gör är att du inte vågar vara förälder. Det är du som är den vuxna och bestämmer inte en 9åring.

Håller med