Jo jag skiter i dina barn!

Frågan är väl snarare varför en vuxen VÄLJER att leva i en situation där man måste dela hem med barn som man inte gillar och gå runt och vara bitter och sur hela tiden? Roligare saker kan man väl ha för sig? Barnen blir du ju inte av med, de finns där i resten av ditt liv. Var det så du tänkte dig livet? Men vissa gillar ju rollen som offer och får ut något av det. Det blir liksom en del av ens identitet att klaga och må dåligt. 

Personligen vill jag dela mitt liv med människor jag älskar och har kul med. Jag skulle vägra bo under samma tak som någon som bara irriterar mig. Jag skulle verkligen fråga mig själv hur i helskotta jag hamnade i den situationen.  

Eller så flyttar man inte ihop med dessa lata, odrägliga människor till att börja med. Om man inte vill ha dem i sitt hem, varför bo med dem frivilligt? 

Det här liknar mer komedi än något annat.

Ett så pass underbart liv att man måste skapa en superlång tråd och skriva sida upp och ner om hur hemskt det är.  

Grattis till ditt underbara liv! 

De flesta brukar inse att om man väljer en man så väljer man även hans situation och barn. Annars skulle fler välja exempelvis uteliggare. 

Så överdrivet.

Att ge någon mat samtidigt som man lagar mat till alla andra är inte att uppfylla någons vilja till 100%. Att vara allmänt trevlig och försöka lära känna sina styvbarn är inte heller för mycket begärt.

Det handlar verkligen inte om att vara någons slav. Tvärtom. Det handlar bara om att vara en helt vanlig, empatisk medmänniska.