Nyfiken - när sov era barn själva? (Alltså inte nödvändigtvis eget rum utan i bedside crib/spjälsäng)?
Har en 8 mån som bara vill sova mellan oss. Det är inga problem alls, bebis är liten och jag tycker det är trevligt och ger det bebis lugn, sömn och trygghet så är jag stolt som mamma att det känns så att sova mellan oss.
Mest nyfiken hur det varit för er andra - när gick ni från samsov till egen sängplats och hur visste ni att det var så barnet ville?
Båda barnen har sovit i egen säng från dag 1, vi ansåg inte att det fanns plats eller mening med att ha dem i vår säng. Den äldsta har alltid sovit i egen säng. Den yngsta däremot har från dagen han listade ut hur man rymde fram till ca 4,5 års ålder sovit i vår säng, spelade ingen roll hur många gånger vi la tillbaka honom, han var som en boomerang, tror han gick i sömnen. Ställde in en säng i systers rum tillslut, nu sover de tillsammans och han upplever tryggheten från henne.
Låt barnet somna hos er till en början, lägg över när det somnat, efter en tid börjar ni lägga i vaket skick, låt det vänja sig vid sängen dagtid med. Om barnet skriker, lämna en kort stund och kom tillbaka. Den metoden känns hemsk, jag vet, men den är funktionell, man bygger sakta upp ett förtroende att mamma och pappa är aldrig långt borta, vi kommer alltid tillbaka.
Vi har lagt barnen i egen säng från början. Så har de fått komma upp till oss så fort de behövt. Första slutade komma till oss innan hon var 1,5 år, medan den yngste kommer till oss nästan varje natt nu när han är 2,5 år.
Vi sövde dem i vår säng och la över dem. Senare sövdes de i egen säng. Den yngste sövs tills han somnar, medan den stora nöjer sig med att bli ombäddad och få en godnattpuss, så somnar hon själv.
Så jag skulle säga, testa och se vad ett barn klarar av. Barnet kanske sover hela natten i egen säng. Eller fem minuter. I min värld är det viktigast att gå efter vad barnet klarar av.
Sonen samsov länge, tills han var 5 ungefär, varför, för att vi var bekväma och lata föräldrar och tog inte striden, för att vi prioriterade bra sömn.
Men när vi väl bestämde oss, så gick det bra, en period sov jag i hans säng, dvs det var jag som var nattvandraren.
Den äldsta- från första natten hemma. Då i babykorg och från 4 månader i spjälsäng. Säng från 3 år och eget rum, ja, när var det nu då...? Ett år sen kanske så vid drygt 4,5.
Den yngsta sov endast i famnen eller på kudde precis bredvid mig med min hand på honom i 5 månader. Han var nämligen hnb:are. Då hade jag nästan gått under av sömnlöshet och testade dubbelsäng med han i babynest precis bredvid mig. Funkade fast han vaknade ofta. Spjälsäng precis bredvid mig från 10 månaders ålder, säng nyss vid drygt 3,5. Förstås bredvid mig, han vaknar fortfarande. Hoppas på att han nån gång snart sover hela nätter och kan dela rum med den äldre.