Kan hemmet väga upp en dålig skola?

Både och.
Skolan är inte sämre än alla de personer som på daglig basis utgör skolan. Inkluderat eleverna. 
På det sätt man talar om en skola kan det till slut bli en självuppfyllande profetia och det är inte bra. "Alla" vet och tycker att skolan är kass men många går inte ens där själva utan det bara är så. Nu verkar er skola ha haft en del problematik men det behöver inte vara så idag.
För mig beror mycket på ledningen men för mitt eget barn: på läraren och klassen
Vi hoppas att vår yngsta ska få gå i samma skola som hans äldre syskon gått i, en kommunal skola här i närheten. Men det är ett par år kvar och mycket kan hända. Skolan är bra men han kan hamna i en stökig klass eller med en dålig lärare. Eller så kan vi flytta och hamna i en annan skola som på pappret är usel men där hans klass och lärare fungerar jättebra.

Jag håller med om det psykosociala och att ha det stökigt och högljutt runt omkring sig. Vår äldsta gick i en skola i mellanstadiet där det var kaos. Alltså verkligen kaos. Både jag och min man deltog båda två hela dagar under en tid för att se hur det var och om det verkligen var befogat att byta skola vilket det var. Även om vår pojke också klarade sig bra så insåg vi förstås att han skulle få ännu bättre förutsättningar för sitt skolarbete i en lugnare och mer motiverande miljö. Så vi bytte, inte ångrat en sekund. 

Ja alltså det känns som det största misslyckandet just nu. Att då forskning visat att föräldrarnas studiebakgrund och gener är det som har störst koppling till hur man lyckas i skolan så borde skolan kompensera mer, ha ännu mer resurser. 
Men det har de inte. Och med de mål barnen ska nå som ofta kräver att man lägger mycket tid på skolarbetet hemmavid så blir föräldrarna superviktiga. Barnen fixar det helt enkelt inte på egen hand. 

Lyssnade senast idag på Göran Nygren som är utbildad lärare och etnolog som har skrivit en avhandling om förutsättningar för lärande. Sjukt intressant. 
Och såsom Wyndhamn har sagt, ska vi ha ett lärande som ger barnen kunskap som de SEN kan reflektera över, ifrågasätta och diskutera? Det är ju minst sagt svårt att diskutera något man inte kan något om...

Eller ska vi acceptera en skola som kräver att barnen först ska skapa sitt eget lärande (för det "finns inte" utan det skapar man själv) och sen ja vadå.... barnen förstår inte och har barnen inte föräldrar som förstår och som kan stötta och motivera så ja.. vad.