Mamma som blir martyr varje gång jag är lycklig, vad göra?

Har inget råd men min mamma var avundsjuk på mig när jag var 15 och hade pojkvän och hon var nyskild. 
Det fick jag höra flera gånger...sjukt! 

Det låter som om hon är orolig att bli mer ensam. Du kommer ha mindre tid för henne om du har ett förhållande, typ. Kanske förstår hon inte hur hon beter sig men det är ju trist att du tagit upp det och hon bara blir arg. Hon "äger" inte dig, och givetvis har du all rätt att vara lycklig. Hon borde vara lycklig för din skull. 

Tyvärr är det kanske bäst att hon och du pausar ett tag? Har hon mött din partner? Det kanske blir bättre framöver, om hon ser att ni verkligen kommer fortsätta ihop, kanske bo ihop till slut. 

Nej de har inte träffats än. Hon "vill inte störa" säger hon, och är därför inte intresserad av att träffa honom heller. Var likadant med sambon som jag sen lämnade. Så det har inte med personen att göra, utan med henne.

Visst är det ett konstigt beteende??? Jag hade aldrig betett mig så mot mitt eget barn. Man borde ju vara glad för sitt barn, inte ledsen för sin egen skull. Till saken hör också att hon själv inte vill träffa någon ny, så det är inte så att hon har försökt och inte lyckats, utan hon har valt av egen fri vilja att vara ensam.

Eftersom du inte gör slag i saken och tar en ordentlig paus i samband med att du hotar att bryta, så visar du tydligt att det är okej att hon tar ut sin skit på dig.

Jag fattar att du inte vill bryta kontakten, men om det är såpass illa att du tagit upp det med henne på det viset är det kanske läge för en paus...

Det finns en poäng att inte låta en människa ta ut sin skit på en. Oavsett hur man mår så behöver man acceptera att folk har gränser. Du förtjänar att behandlas bra av din mamma. Klarar hon inte det, så är det kanske så att ni får försöka igen senare, när hon mår bättre.

bryt.

acceptera inte ett sådant beteende. vad är det för relation med en förälder som typ mobbar en? stå fast vid ditt ord och låt henne komma krypande till korset. Du får uppfostra henne som man gör med ett barn, beter man sig illa så blir det konsekvenser. 

kan inte ge annat råd, sist min mamma betedde sig illa så skällde jag ut henne efter noter,  inför hela släkten dessutom, och nu håller hon sig borta fråga att säga sådana saker i alla fall i närheten av mig. och det har gjort relationen bättre. tror hon fick ökad respekt faktiskt.

Beteendet du beskriver är vanligt. Har träffat på det både hos vänner och familj, och känner igen det även hos mig själv, särskilt när jag varit singlel eller mått dåligt med mitt liv. Det är ju en slags avundsjuka som baseras på en rädsla att bli övergiven. Nyförälskade människor blir ju väldigt egocentriska i sin besatthet av den nya partnern och blir ju pga det mindre tillgängliga för sina nära och kära. Tvåsamheten gör ju att andra realtioner väljs bort eller hamnar på paus för den nya personen. Sådant beteende hade man kanske inte accepterat i annat fall. Otrygga människor med anknytningsrubbningar behöver ju handskas med dessa känslor varje gång någon i deras närhet träffar någon.

Visserligen kan man ju tycka att en förälder borde sätta sitt barns lycka före sin egen,det finns så otroligt många disfunktionella och missunnsamma föräldrar och människor.

Jag tycker du ska ta en allvarlig diskussion med din mamma eller skriva ett brev med dina känslor. Förklara att du vill ha kärlek och romantik i ditt liv men att det inte innebär att du väljer bort din mamma. Att hon måste anstränga sig för att unna dig kärlek och glädjas med dig. Att hennes kyla och utestängning sårar dig och är ett lågt beteende. Gör henne uppmärksam på sina brister och våga kritisera henne, för det är inte okej om än mänskligt!

Finns ingen lag som säger att man måste ha kontakt med sin mamma. Och definitivt inte ta en massa skit! Begränsa kontakten, fräs ifrån, lägg på om hon börjar tjafsa i telefonen. Kort sagt- stå upp för dig själv.

Påminner om min mamma som kom och bodde hos oss över en högtid och klagade på att hon "kände sig som en gäst". 

Om du hotar med att bryta så måste du bryta också (eventuellt temporärt) Annars vet hon ju att hon kan bete sig precis hursomhelst mot dig utan att det händer något.

Kan du inte försöka att bara dra ner lite på kontakten utan dramatik om du vill behålla en god relation? Är hon likadan mot dina syskon?

Bryt kontakten. Det är dags att visa henne att du menar allvar, annars kommer hon aldrig respektera dina gränser.

Men hon var ju en gäst