• Moklutte

    Min sambo är oklar i frågan om barn.

    Som rubriken lyder - min sambo är så oklar i fråga om barn och jag känner mig så ledsen just nu..

    Vi träffades för 4 år sen när jag precis börjat studera, då hade jag aldrig haft varken tankar på eller känslor för att skaffa barn. Vi flyttade ihop efter ett år tillsammans och nu har vi köpt hus och jag tog examen i början av året, fick jobb direkt och har precis fått en fast anställning vilket även han har sen 7 år tillbaka. 

    Jag började längta efter barn på riktigt hösten 2020, jag hade såklart tänkt på det innan och tänkt att han skulle bli en så fin och trygg pappa. Men under hösten 2020 började det bli känslomässigt på en helt annan nivå, och dessa känslor har bara växt sen dess.. och under det här året har det eskalerat så pass att det påverkar mitt allmäntillstånd.

    Jag har såklart tagit upp det med min sambo, redan då 2020 när jag började längta, men då var det såklart inte optimalt eftersom jag var student och saknade inkomst. Han har även sagt att vi ska ha klot hus innan barn, vilket vi har nu. Kan har även bra inkomst och fast tjänst. Ändå duckar han fortfarande för ämnet, känns som att han alltid kommer på någon anledning. Nu skyller han på att huset inte är helt färdigt, han sa även att vi måste köpa ett större hus en annan gång jag tog upp det. Igår när det kom på tal blev det dålig stämning på riktigt, kvällen slutade med att vi låg i varsitt rum och deppade. Jag för att jag vill ha barn, och han för att han inte är redo ännu.

    Jag mår så dåligt, barn är det enda jag kan tänka på och det känns som ett övergrepp mot min egen kropp att ha en spiral i när jag inte ens egentligen vill skydda mig från en graviditet. 

    Jag vet att vi har gott om tid, (vi är 25 och 26), jag bet också att det såklart inte blir några barn så länge inte han vill och att tjata till sig ett barn absolut är det allra sämsta. Men jag ser inget ljus i mitt liv om detta ska fortsätta och jag är livrädd att vår relation går i kras på grund av det.

    Finns här någon som känner igen sig? Hur löste det sig för er? 

  • Svar på tråden Min sambo är oklar i frågan om barn.
  • MammaPolly

    Jag och min man har haft det lika dant tyvärr...
    Det som "löste" problemet var att vi verkligen pratade igenom vad som gjorde honom tvekande och vart han stod i frågan.
    När jag fick veta att han vill/kan tänka sig ett barn kunde jag landa lite i det och försökte fokusera på annat sålänge...

    Hade han stått fast vid att det inte skulle bli hade det nog lutat mot separation för min längtan var så stor...

    Om ni har svårt att prata om det så kanske det vore bra med parterapi?
    Sånna diskussioner är svåra att hålla sakligt, att lyssna och förstå den andre osv, men om ni lyckas är det ett bra tips.
    Typ berätta att det här är en viktig fråga för dig och att du vill att ni pratar om era egna känslor kring att skaffa barn och bli föräldrar. Inte ha som mål att han ska säga JA eller så utan bara dela känslorna med varandra och lyssna.
    Det här är ju en sak ni vill dela med varandra, det ska vara fint och förstående oavsett hur samtalen slutar...

    För oss var det ca ett år efter att vi öppet börjat prata med varandra på ovanstående sätt som han en dag sa att han vill ha barn. Det är nästan den bästa känslan jag haft. Och efter det delade vi besvikelse när mensen kom (även missfall gick vi igenom) och glädjen över plusset och alla stunder fram till idag när vår lille är två år.

    Lycka till ????

  • Anotherone

    Jag håller med om att det är bra att ha en saklig diskussion om det. Det kan kännas märkligt att prata så konkret om saken. Som om man ska boka en resa eller köpa en bil så räknar man upp för-och nackdelar, diskuterar ekonomi. Även gällande att bilda familj så kan det vara bra att man pratar om vad man ser framför sig, vad och hur kan påverka vår relation, hur blir det med ekonomin, våra hobbies?
    Särskilt män verkar ha svårt för det eftersom det är så abstrakt. 
    Men parterapi är ingen dum ide eftersom man kan behöva hjälp att få ur sig hur man verkligen känner. Terapeuten kommer heller aldrig att ta ställning för eller emot, det kan hen ju inte göra så det behöver ni inte vara rädd för. 

  • Tow2Mater

    Ar det det enda du kan tänka på och inte ser något ljus i ditt liv så kanske du ska soka behandling for depression? Att längta efter något ska inte vara 'måste ha just nu', oavsett vad det handlar om. Då är ju något fel.

  • Dexter dot com
    Moklutte skrev 2022-06-01 21:01:54 följande:
    Min sambo är oklar i frågan om barn.

    Som rubriken lyder - min sambo är så oklar i fråga om barn och jag känner mig så ledsen just nu..

    Vi träffades för 4 år sen när jag precis börjat studera, då hade jag aldrig haft varken tankar på eller känslor för att skaffa barn. Vi flyttade ihop efter ett år tillsammans och nu har vi köpt hus och jag tog examen i början av året, fick jobb direkt och har precis fått en fast anställning vilket även han har sen 7 år tillbaka. 

    Jag började längta efter barn på riktigt hösten 2020, jag hade såklart tänkt på det innan och tänkt att han skulle bli en så fin och trygg pappa. Men under hösten 2020 började det bli känslomässigt på en helt annan nivå, och dessa känslor har bara växt sen dess.. och under det här året har det eskalerat så pass att det påverkar mitt allmäntillstånd.

    Jag har såklart tagit upp det med min sambo, redan då 2020 när jag började längta, men då var det såklart inte optimalt eftersom jag var student och saknade inkomst. Han har även sagt att vi ska ha klot hus innan barn, vilket vi har nu. Kan har även bra inkomst och fast tjänst. Ändå duckar han fortfarande för ämnet, känns som att han alltid kommer på någon anledning. Nu skyller han på att huset inte är helt färdigt, han sa även att vi måste köpa ett större hus en annan gång jag tog upp det. Igår när det kom på tal blev det dålig stämning på riktigt, kvällen slutade med att vi låg i varsitt rum och deppade. Jag för att jag vill ha barn, och han för att han inte är redo ännu.

    Jag mår så dåligt, barn är det enda jag kan tänka på och det känns som ett övergrepp mot min egen kropp att ha en spiral i när jag inte ens egentligen vill skydda mig från en graviditet. 

    Jag vet att vi har gott om tid, (vi är 25 och 26), jag bet också att det såklart inte blir några barn så länge inte han vill och att tjata till sig ett barn absolut är det allra sämsta. Men jag ser inget ljus i mitt liv om detta ska fortsätta och jag är livrädd att vår relation går i kras på grund av det.

    Finns här någon som känner igen sig? Hur löste det sig för er? 


    Låter ju inte sunt att ni ligger i varsitt rum istället för att stötta varandra även om ni inte är överens. Lär er kommunicera med varandra innan ni börjar fundera på barn. Boka tid hos familjerådgivningen och lär er kommunicera och din sambo kan få hjälp att sätta ord på sina känslor.
    Tycker även att du borde prata med någon om du verkligen inte ser något ljus i ditt liv trots en sambo, hus, jobb utan allt handlar om att få barn. Lär dig uppskatta det du har och njuta av livet under tiden . Det kanske visar sig att du inte kan få barn och om det är det enda ditt liv handlar om kommer det ju bli oerhört tufft.
  • Roxwell

    Hej! Känner verkligen igen mig. Jag har velat ha barn så länge jag kan minnas. Träffade min sambo för 8 år sen och nu har vi varit sambos i 6 år varav dom 3 senaste i villa. Barnfrågan har alltid varit extrem känslig. Han har alltid sagt att han vill - men inte nu. Tar man upp ämnet blev han alltid irriterad. Och haft väääldigt många saker som måste göras klart innan barn kommer på fråga. Blev en sak klar så kom han på något nytt. 


    Sen hände en grej helt plötsligt. Jag beställde nya p-piller då mina tog slut. Fick ett uttag på 3 månader och såg min chans att smyga in på ämnet och frågade om vi inte skulle sluta med dom efter dessa tre månader och ja, ba se vad som händer. Händer det så händer det. Han sa varken ja eller nej, men klassiska ?kan vi prata om det här en annan kväll?. Klassiker! Sen två dagar senare så föreslog han från tomma intet att sluta omgående istället. Jag tappade andan kan man säga. Lyckan bara sköljde över mig samtidigt lite chockad. Nu var detta 3 sedan och man är pirrig som tusan inför framtiden.


    Vi är 31 resp 32 år. Men lite ?värt att vänta? historia. Plötsligt händer det! Och min sambo har som sagt varit väldigt anti? Men tycker också det är BRA att dom vill ha lite ordnat i livet innan man skaffar barn - kommer bli enklare sen när det väl är dags. Även om det suger att vänta när det är allt man vill. 

Svar på tråden Min sambo är oklar i frågan om barn.