Lägga blöjan

Er son är adopterad och har bara bott 5 månader hos er. Han är fortfarande nyfådd.

Det är inte ovanligt att dessa barn går bakåt i utvecklingen efter adoptionen. de separationer som adoptionen innebär är svåra för barnen att hantera,
Eller så har har bott under sådana omständigheter att de är försenade i utvecklingen. Det senare kan man misstänka då du skriver att han inte heller talar sitt första språk.

Det låter som att er son ännu inte är redo för att ta bort blöjan. Jag tänker att ni låter blöjan vara kvar och satsar på anknytningen i stället. Läs böcker, lek lekar, häng i lekparker, laga mat ihop. Prata och sjung, samsov, visa att ni finns för honom i alla lägen.

Tänk på att han förmodligen är mycket yngre än vad han är på pappret, så anpassa nivån så att han hela tiden har möjlighet att lyckas. Då växer han. Och jobba med språket, i takt med att han kan uttrycka sig brukar annat falla på plats.

Sök upp några forum på facebook för adopterade. Där finns mycket erfarenhet av det jag tror du söker. Hänger själv på dessa forum och din fråga kommer upp då och då. Ha gärna kontakt med BVC, men tänk på att de sällan har koll på adopterade barns utveckling.

Och när det gäller blöjan kan ni ju testa igen om ett par månader. Kom bara ihåg att inte skälla på honom om han misslyckas med pottan. Utan satsa på positiv bekräftelse.

huala igen

Mon 30 May 2022 22:44

#16

Glinda från Oz skrev 2022-05-29 17:17:02 följande:

Det handlar inte bara om i allmänhet utan hur det är för just ?DITT? barn. Barnet DU tar hand om är traumatiserad, DITT barn är berövad sin, språk, kultur och sammanhang. DU har bidragit till det. Det handlar om DIG och ER situation.

BVC är inte samma sak som BUP. Ditt barn behöver en terapeut och en psykiatriker. Specialister på psykiatri hel enkelt. BVC besitter inte den kunskapen överhuvudtaget. Du ska inte satsa på blöjan i första hand utan hur barnet mår, det är viktigare.

Om du taggar ner med ditt adoptionskritiska så är jag säker på att TS orkar ta till sig det du skriver i större utsträckning. Som du går på stänger man ju av.

huala igen

Mon 30 May 2022 22:54

#17

Lantlollan82 skrev 2022-05-29 12:12:05 följande:

Tack för era tankar. Han är vårt första barn Så det är första gången vi gör detta.

Det har gått bättre det senaste dygnet, vi har inte kört stenhårt utan har haft blöja när vi är borta men går ofta på toaletten. Han säger inte ifrån själv men han verkar hålla sig mer mellan gångerna. Jag har också pratat med andra som beskriver att det är så de börjar. Kissa mer när de kissar och mindre ?skvättande?.

Jag vill tillägga att vi såklart har kontakt med BVC och vår BVC-sköterska har nischat sig mot adoptivbarn. Så hon är erfaren och det är hon som uppmanat oss att göra det i sommar. Vi gör allt det där som tipsad om: vi samsover, vi leker, vi matar, kramas, är tillsammans dygnet runt och jobbar på vår anknytning. Det går bra och vi har ingen anledning att oroa oss för den.

Att han inte pratar gör ju såklart att det är svårare för honom att säga ?mamma jag vill kissa? Men han kan lära dig att visa på andra sätt. Precis som han visar att han vill studsa på studsmattan eller duscha.

Jag vill bara tillägga att min fråga gäller att bli av med blöjan, jag uppskattar alla tips och kommentarer men till dig som är orolig att han är traumatiserad av adoptionen. Jag uppskattar din omtanke och vi skulle säkert kunna ha timeslånga samtal om för eller emot adoption. Jag lovar dig att vi kommer ge vårt barn allt stöd i det när och om han behöver det. Nu är han 4 och traumat handlar nog mer om nya dofter, rutiner, människor, vardagliga saker som mat eller att gå på släktkalas vilket han aldrig gjort fram tills för några veckor sedan. Han har två föräldrar som längtat efter honom i flera år och som gör allt för att han ska ha det bra.

Så bra att det går bättre. Och bra att ni jobbar på anknytningen. Tänker att tar ni det lite chill så går det nog framåt med blöjan också.

Men viktigt att veta att traumat ofta handlar om själva separationen. Har själv en grabb med adoptionsrelaterat trauma och det har vi jobbat med sedan han kom strax innan han fyllde 1. Där finns hur mycket som helst att säga.

Du ska inte behöva försvara er adoption för en random på nätet. Tyvärr är vi inne i en sådan tid där adoption väcker debatt.

huala igen

Tue 31 May 2022 21:40

#19

Bra att det går framåt. Han anstränger sig säkert väldigt mycket och orkar säkert inte hela vägen. En tanke är att sätta på honom blöjan efter lunch så han får slappna av?

Hur adoptionsrelaterat trauma visar sig i vår familj skriver jag gärna om för den som är intresserad. Men hellre i PM, om det är OK? Är så trött på alla som ifrågasätter trauma när man tar upp det. Och nätet här är som ett getingbo...

huala igen

Mon 1 Aug 2022 12:35

#23

Anonym (Trauma) skrev 2022-07-19 01:52:00 följande:

Får man ingen utbildning om separations/anknytningstrauma och andra trauman som adopterade barn kan bära med sig?

Att ni fokuserar på en blöja tyder på att ni inte förstått vad det adopterade barnet har för behov.

Instämmer med tidigare kommentar- ni måste ta hand om barnet som ett spädbarn för att försöka läka barnet genom att han får anknyta tryggt till er 24/7.

Separations/anknytningstrauma tas upp i den obligatoriska föräldrautbildningen som görs långt innan man får barnet i sin famn. När väl barnet har kommit finns extremt lite stöd att få, vare sig offentligt eller privat. I vår region finns INGEN kompetens på BUP, Psykiatripartner, familjehälsan osv. Stockholm är annorlunda där finns mer.

Detta är ett stort problem enligt min mening. För om man som adoptivförälder ser traumat och påtalar det i kontakt med förskola/skola/BUP/fritidsaktiviteter/mfl så blir man lätt betraktad som en knepig förälder som ser problem överallt. Det är väldigt vanligt att adopterade barn med trauma får NPF diagnoser och blir felbehandlade, då symtomen överlappar.

Lägga blöjan

INNEHÅLL