Lägga blöjan

Tack för era tankar. Han är vårt första barn Så det är första gången vi gör detta.

Det har gått bättre det senaste dygnet, vi har inte kört stenhårt utan har haft blöja när vi är borta men går ofta på toaletten. Han säger inte ifrån själv men han verkar hålla sig mer mellan gångerna. Jag har också pratat med andra som beskriver att det är så de börjar. Kissa mer när de kissar och mindre ?skvättande?. 

Jag vill tillägga att vi såklart har kontakt med BVC och vår BVC-sköterska har nischat sig mot adoptivbarn. Så hon är erfaren och det är hon som uppmanat oss att göra det i sommar. Vi gör allt det där som tipsad om: vi samsover, vi leker, vi matar, kramas, är tillsammans dygnet runt och jobbar på vår anknytning. Det går bra och vi har ingen anledning att oroa oss för den. 

Att han inte pratar gör ju såklart att det är svårare för honom att säga ?mamma jag vill kissa? Men han kan lära dig att visa på andra sätt. Precis som han visar att han vill studsa på studsmattan eller duscha. 

Jag vill bara tillägga att min fråga gäller att bli av med blöjan, jag uppskattar alla tips och kommentarer men till dig som är orolig att han är traumatiserad av adoptionen. Jag uppskattar din omtanke och vi skulle säkert kunna ha timeslånga samtal om för eller emot adoption. Jag lovar dig att vi kommer ge vårt barn allt stöd i det när och om han behöver det. Nu är han 4 och traumat handlar nog mer om nya dofter, rutiner, människor, vardagliga saker som mat eller att gå på släktkalas vilket han aldrig gjort fram tills för några veckor sedan. Han har två föräldrar som längtat efter honom i flera år och som gör allt för att han ska ha det bra. 

Jag fattar inte hur jag ska svara på enskilda frågor här i tråden. 

Vi samarbetar med BVC så här långt, vi har försökt bli av med blöjan sedan mitt inlägg typ så det var framförallt min frustration som behövde ut. Och jag uppskattar lite tips från er som har erfarenhet. 

Är det någon som svarat här som har egna barn som är adopterade eller barn som har haft svårigheter/utmaningar med att sluta med blöja så lyssnar jag men kommentarer kring adoption i allmänhet och om det är positivt eller inte lämnar jag därhän nu. 

Vi förutsätter att vi kommer jobba med det hela hans uppväxt. 

På förmiddagarna brukar det funka bra. Där har vi nog redan haft en bra rutin med att gå på toa på morgonen och sen efter frukost och innan lunch och kanske nått däremellan. 

Idag tar vi lite paus, han är förkyld och det märks direkt att det blir svårare när han är trött.

Får jag fråga ett exempel på hur det kan ge sig till uttryck med adoptionsrelaterat trauma? Många exempel jag hör är att barnen inte kan lämnas på förskola utan kaos eller att det går lite för lätt. Men tänker det måste finnas många andra exempel?

För vår del kan det vara ilskeutbrott när han är trött, rivas och bitas om det är nått han inte vill eller som han vill men inte får. Vi tolkar det som att han inte förstår att det är NU han inte får men kan få ikväll eller i morgon. Och att han inte kan uttrycka det. Tex dusch som var ett stort problem men som idag funkar hur bra som helst för han vet att han får duscha varje dag. Idag kan han till och med välja bort det själv eller vara på toa om någon av oss andra duschar utan att vilja duscha själv. 

Ja vi sätter på blöja om vi ser att han inte orkar (framförallt på eftermiddagen) eller om vi åker iväg. men även om vi har blöja så försöker vi gå på toa regelbundet och på särskilda tider. innan och efter mat tex. 

vi har skaffat sådana där träningskalsonger så om det händer en olycka så kommer det inte överallt och han känner det själv. Vanliga kalsonger försvinner det ju iväg.
vet att det finns dem som inte tycker man ska sätta på dem nått för det lutar dem men eftersom vi sett att han ignorerar kisset tex och vi har hyfsat lutande golv så hinner det in under golvlisterna innan vi hinner reagera.  
Kan ju vara blöjan som gör att han just nu är tröttare än vanligt och även om han vilat på dagen är övertrött kl 19. 

Jag skriver gärna dm till dig. Förstår!