Jag vet inte vad jag ska göra, och jag har ingen att prata med. Inga vänner eller anhörig.
Är så jäkla mycket som händer just nu, allt på en gång känns det som, grej efter grej, vill skriva ner men då tar isåfall inlägget aldrig slut...
Jag mår så jävla dåligt och är så jävla ensam. // 
Vill bara ha någon att ringa och prata med, att skriva av mig hos eller en axel att gråta över.
Chansen finns att du gråter över att du inte får tillräckligt mycket gjort på jobbet, och du tror att du gråter över att du är ensam. Det är lätt att misstolka kroppens alla signaler. Det tar ofta lång tid att förstå sig på sig själv!
Är du ens en extrovert? Blir du "piggare" av andras sällskap? Jag själv blir dränerad av andra människor (introvert till 90% enligt något personlighetstest, jag behöver ingen). Det är vanligare än vad man tror att vuxna inte har många vänner/inga vänner. Och förvånansvärt många trivs så...
Du kan skriva till mig privat om du vill, även om jag är skeptisk till att det kommer lösa din livssituation. Men då vet du att det finns folk som gärna lyssnar. <3
Ps: Krama dig själv, och gör det Nu!
"Giving yourself a hug can replicate these feelings of comfort and safety. Think of it as a sort of stand-in until you can hug someone else again. You play the most important role in your own wellness, and hugging yourself can help remind yourself of your power." Heathline.com/health/hugging-self
Om du tolkade detta inlägg som nån slags kritik eller ifrågasättande från vederbörande så har du allvarliga problem med läsförståelsen.
Dina egna problem skulle därför kunna härröra från en oförmåga att tolka det som händer omkring dig Om man får spekulera.
Om du tolkade detta inlägg som nån slags kritik eller ifrågasättande från vederbörande så har du allvarliga problem med läsförståelsen.
Dina egna problem skulle därför kunna härröra från en oförmåga att tolka det som händer omkring dig Om man får spekulera.
Läs hennes inlägg igen. Hon skriver först att det är jäkligt mycket som händer just nu (i hennes liv). Det där om ensamheten tar hon upp senare i sitt inlägg.
Och ja, det är svårt att tolka kroppens signaler. Jag är 30 år och tror att jag har koll nu på vad kroppen vill alla gånger. Helt otroligt att jag har tolkat mig själv fel om och om igen i 3 första decennier, det är lätt hänt! Hur ska man kunna "läsa" sina egna hormoner? Skitsvårt ju.
Nej jag läste inlägget igen och håller fast vid det jag skrev.