• jonsan01

    Särbo men ha gemensamt barn

    Hej! 


    jag har varit tillsammans med min kille i snart 3 år. Jag har sen tidigare två barn som är 9 och 11 år. Barnen tycker om honom och han tycker om dem, som det är nu ses de ca 1-2 kvällar i veckan samt en dag varannan helg. 


    Han har inga barn sen innan men vill ha och jag vill gärna också ha ett till. Med honom. 
    dilemmat är att jag vill absolut inte bo ihop. Jag kvävs av tanken på det och min yngsta har också uttryckt att hon vill det ska vara bara vi tre. Hon vill heller inte ha ett syskon (men det är ett annat problem .. ) men att få både syskon och en vuxen som flyttar in tror jag hon hade slagit bakut på. Hon tycker om honom men vill inte alltid att han ska vara där. jag trivs bäst själv med mina barn, vi är vana att vara bara vi sen 9 år tillbaka och har ett lugnt och skönt liv ihop.

    Hade velat höra om andra i liknande situation och som är särbo med gemensamma barn. Funkar det eller ska jag bara ge upp tanken på ett syskon och behöva lämna mannen jag älskar för jag inte klarar att bo ihop? :( 

  • Svar på tråden Särbo men ha gemensamt barn
  • Tecum

    Känner till ett sånt fall, men de bodde i en stor villa med två lägenheter så de var särbo i samma hus, om du fattar vad jag menar. Det funkade bra.

    Men för din del blir du väl ensam mamma med delad vårdnad, tycker inte att det låter som någon bra idé att starta om ett föräldraliv på det viset.

  • ElaineBenes

    Har vänner som har 2 gemensamma barn och särbos. De bor nära varandra i samma villaområde och jättenöjda med upplägget. 

  • jonsan01

    Låter ju perfekt att ha två lägenheter i ett hus :D 

    För egen del har jag inga problem med att jag blir den som får ta mesta ansvaret, det är jag van vid redan och kommer ju ändå ha mer hjälp av min kille än jag haft som helt ensamstående. 
    tänker väl att han kommer komma några dagar i veckan samt helger. Han bor 5 mil bort och vill bo ihop ? Jag känner dock att flyttar vi ihop lär det ta slut istället. Måste ha min space och klarar inte ha nån inpå mig hela tiden. Plus jag vill inte tvinga på mina barn att bo med någon de inte valt. Hade det inte varit för ett gemensamt barn hade jag aldrig ens övervägt sambo från början.. vill verkligen inte! :(

  • Anonym (Hanna)

    Nja, det är som bäddat för problem, tänker jag.
    5 mils avstånd ,och han vill bo med sitt barn.
    Du vill inte bo med honom, och dina barn vill varken bo med honom eller få småsyskon.
    Jag fick barn med min särbo, som ändå bodde mycket närmare, och det var ingen höjdare.  
    Han blev inte alls delaktig i vardagen på samma sätt,  och fick inte samma anknytning i början  när de inte sågs varje dag.
    Vi flyttade ihop senare, men gick isär efter ett par år...
    Jag hade inte skaffat barn i ditt läge, utan koncentrerat mig på de barn jag redan har. 

  • ElaineBenes

    De lägger upp det som vilken familj som helst. Stämmer av med varandra om jobb och planer och vem som hämtar och lämnar etc. 
    De bor så nära så är de lediga men hemma hos "sig" brukar hanen komma och gå som de vill

  • jonsan01

    Hanna: 
    Nu är det ju dock inte barnens beslut huruvida jag ska skaffa ett barn till eller inte. Min stora vill gärna ha ett syskon till, yngsta har alltid velat innan men är i en känslig ålder nu och är rädd för att bli bortglömd om det kommer ett barn till, vilket jag gör allt för att försäkra honom om att så inte är fallet men inget ovanligt för barn att känna så just nu är hon tydlig med att hon inte vill. Men inte hennes beslut. Hon älskar bebisar så hade nog ändrats :) Det med anknytningen har jag med tänkt på och han lär ju sova här mycket också och vara delaktig. finns ju de som jobbar borta hela veckorna och bara hemma på helgen ? ska man avstå från att skaffa barn för det?

  • Anonym (Hanna)
    jonsan01 skrev 2022-05-24 20:15:21 följande:

    Hanna: 
    Nu är det ju dock inte barnens beslut huruvida jag ska skaffa ett barn till eller inte. Min stora vill gärna ha ett syskon till, yngsta har alltid velat innan men är i en känslig ålder nu och är rädd för att bli bortglömd om det kommer ett barn till, vilket jag gör allt för att försäkra honom om att så inte är fallet men inget ovanligt för barn att känna så just nu är hon tydlig med att hon inte vill. Men inte hennes beslut. Hon älskar bebisar så hade nog ändrats :) Det med anknytningen har jag med tänkt på och han lär ju sova här mycket också och vara delaktig. finns ju de som jobbar borta hela veckorna och bara hemma på helgen ? ska man avstå från att skaffa barn för det?


    Nej, jag har inte sagt att det är barnens beslut om du ska skaffa barn med din särbo.
    Men du nämnde i trådstarten att de inte vill ha syskon och/eller bo med din särbo, så jag antar att det är något som ändå har någon slags betydelse,  annars hade du väl inte nämnt det? 
    Jag hade avstått från att skaffat barn med en pappa som bara är hemma på helgerna,  särskilt om jag redan hade flera barn.
    Men det är vad jag hade gjort, det är ju upp till var och en, finns ju de som skaffar barn som ensamstående också.
  • Anonym (.)

    Bo fem mil ifrån varandra och skaffa barn? Det låter, ursäkta uttrycket, fullständigt idiotiskt. Hur har du tänkt dig dig att han ska kunna anknyta till barnet? Hur ska ni göra när han är föräldraledig? Ska barnet bo hos honom då?

  • Anonym (Mmmmchoklad)

    Jag har precis så. Jag har tre barn - varav sista med en kille jag inte bor med. Vi träffas så ofta vi kan men det blir inte ofta för vi bor på olika orter. Så vill du ha det praktiskt - se till att bo nära. 
    Vi pratar varje dag flera gånger per dag osv. Jag dejtar även pappan till mitt första barn så vi har lite öppet förhållande kan man säga. Alla parter är införstådda och OK med detta. Det här passar alla bra i nuläget. Ändrar sig någon får man ju anpassa sig. Barnen går ihop med varandras pappor. 

Svar på tråden Särbo men ha gemensamt barn