Förvaltare

Alltså, det är DEMENSEN som gjort att föräldern tappat möjligheten att faktiskt ha en ordentlig vilja. Inte att förvaltaren kliver in som företrädare.

I mina ögon låter det mer och mer som att L var olämplig att företräda sin förälder och att det var tur att det kom in en förvaltare och ordnade upp försäljning av bostad och att pappan har någon som företräder honom, inte det framtida arvet!

Hela grejen med att L inte fick komma och få något bohag och lösöre låter ytterst märkligt, eftersom detta oftast är den billigaste och smidigaste lösningen.

Satt L hemma och sov och missade att huset såldes? Och om hen nu hjälp till så himla mycket och haft så god kontakt, varför så pratade den inte ordentligt med sitt syskon och pappans förvaltare?

Det är tydligt utifrån hur du skriver Tom Araya att du tänker att L är drabbad av orättvisa och att pappans vilja inte respekterats, men har du tillräckligt god insyn för att egentligen ta hens parti?

Vill L ha ett inflyttande får nog L ta ansvaret för det.

Ang testamentet. Det finns inget som säger att det testamente som L pratar om är det giltiga. Alltså kan inte förvaltaren agera utifrån testamentet. 

Att avyttra huset som föräldran inte behöver för att undvika kostnader är vanligt vis helt ok att göra. 

Har L haft löpande kontakt med förvaltaren, erbjudit sig hyra huset och köpa lösöre, samordnat tömning mm?

Nej, det blir nog inte som L vill men det är inte samma sak som att förvaltaren agerat fel. 

Precis! L kan inte tänka att ett testamente, som hen "vet" finns reglerar nuvarande situation. Pappan lever!

Och L har helt missat att koll och helt missat att lite muntlig ang. hus och förälderns ekonomi är tämligen irrelevant i en konflikt med syskon.

Alltså, L borde ha reagerat ang. fastigheten redan i samband med att pappan inte längre behövde den! Och likaså hade pappan redan långt tidigare kunnat göra sin vilja VÄLDIGT mycket tydligare, exempelvis genom att ge bort en liten del av fastigheten till L, eller på annat sätt tydligt gjort det möjligt för L att faktiskt tillvarata sina intressen.

Det fungerar inte att luta sig tillbaka och helt tro att ett syskon inte ska kliva in och faktiskt sätta stopp, när en arvinge tänker att den ska ha allt, långt innan döden!

Fika och besöka sin familj är inget som berättigar att de ska ge bort sitt hus till en då de blir dementa!

Vissa beslut av överförmyndare är överklagbara, så det kan L kolla upp. Är S polisanmäld så får L avvakta besked från åklagare, och eventuellt domstol. L kan stämma S och förvaltaren i ett civilmål. Med detta inte sagt att jag tror att L kommer att vinna framgång, men dessa alternativ finns.

Ett testamente blir aktuellt först när testatorn är död.

För övrigt är det här en soppa som L borde hantera själv, utan TS inblandning.

Nej, det blev helt klart inte som L tänkte. 

Ja, förvaltaren ska ta hänsyn till förälderns ekonomi. 

Genom att ha en löpande dialog med förvaltaren

Jag har svårt att tro att förvaltaren har en skyldighet att ta hänsyn till ett testamente. Det är aldrig säkert om testar giltigt eller om det finns ett annat testamente som ersätter det kända. 

Ta det med överförmyndaren. Men ofta är det mer jobb och kostnad att sälja gammalt lösöre än att bara slänga.

Ta det med överförmyndaren. Men ofta är det mer jobb och kostnad att sälja gammalt lösöre än att bara slänga.

Ta det med förvaltaren och överförmyndare.

Ta det med förvaltaren och överförmyndare 

Hoppas Tom Araya nu förstår hur S blåste L.

S gjorde slag i sak och valde förvaltare, förvaltaren kan mycket väl vara någon S känner, varav S var snabb och fixa en förvaltare, jäv existerar inte vid val av förvaltare.

Det gäller bara o veta hur systemet fungerar, samma med arvslagar, vill man göra någon arvlös, inga problem.
Men S var i detta fallet mycket smartare än L, kanske allt var riggat av förälder att L skulle ärva det mesta, S använde intelligens  o snabbhet körde och körde över dom. 1-0 till S !!!!

Finns nog risk för det. L får kolla processen att byta förvaltare. Borde vara tingsrätten

Vet inte hur jag ska hjälpa er, problemet ligger för starkt förankrat i systemet, nu vet alla hur en förvaltare kan gå fram, tar vi sedan steget upp till till överförmyndaren, dom har inte heller höga utbildningar specifikt mot juridik, ekonomi, samhällsvetenskap, i många fall har dom en akademisk examen.
Det menas att dom inte är specialist någonstans.

Har en kompis som jobbar med detta, jag har frågat om utfall o beslut, vid frågan om beslutet hade blivit annat om en annan handläggare tagit fallet, så blev svaret självklart alla har en egen bedömning. dvs kort om L begärt byte av förvaltare av 4 st överförmyndare handläggare så hade 2 kunnat godkänna byte medans 2 neka byte.

Tyvärr så är jag förespråkare av att man ska styra arv, att man ska ha den möjligheten, men som många nu förstår så har systemet stora brister, kan man hyfsat mad juridik så har man inte heller problem med att styra arvet.

Ts fall blir svårt, enda möjligheten är via rätten, men med tanke på systemets gång så är chansen liten att han ska vinna, även om L vinner så har förmyndaren rätt att sälja huset o lösöre.

Förvaltaren har givetvis inte ?rätt att ljuga? det var lite lustigt uttryckt. 

 Om ens förälder är så dålig att den ställs under förvaltare så kontaktar man väl förvaltaren direkt och håller kontinuerlig kontakt? 

Jag förstår att du vill din vän /vännina väl men dennes agerande är märkligt. Att ta emot gåvor av en dement person är högst olämpligt.

Förvaltarens uppdrag är ju främst att värna om personens ekonomi, att sälja inventarier för att få ut maximalt ekonomiskt låter inte särskilt konstigt. Det finns firmor som säljer hela dödsbon så ett företag som säljer hus inklusive inventarier på uppdrag av en förvaltare låter inte överdrivet märkligt. Som förvaltare ställs man nog ofta den situationen.

Ja, det verkar vara en del konstigt här. Men L har i grunden två alternativ
1) Gilla läget
2) Ta hjälp av ett proffs som få se över allt och komma fram till en realistisk
handlingsplan

Är man som du skriver inte den skarpaste kniven i lådan bör man ta hjälp av någon som kan, både  vad som gäller angående gåvor, förskott på arv, bedrägeri och vad en förvalatare får göra samt hur en process kring detta kan drivas på bästa sätt.

Jag kan förstå er frustartion men tyvärr hjälper det inte L att redovisa för alla konstigheter som pågår på FL. .

Ska försöka svara samlat. Att säga att någon som har ett officiellt uppdrag skulle ha Rätt att ljuga tycker jag personligen är ett väldigt udda sätt som du utrycker dig på. Men det är bara min åsikt. Du får givetvis uttrycka dig hur du vill.

För mig förefaller det mer sannolikt att din väninna inte har kollat upp detaljer än att en förvaltare skulle ljuga.

Vad har förvaltaren svarat angående de objekt som ligger ute till försäljning?

Det här med gåvorna då. Jag vet inte vilken erfarenhet du har av demenssjukdom, men mamma hade Alzheimers. Detta märktes ganska många år innan hon fick sin diagnos och blev så dålig att vård behövdes. Jag skulle säga att sjukdomen kom smygande under minst 3-4 år, även om vi trodde att hon mest hade fixa idéer och inte förstod att det var Alzheimers, vi har inget sånt i släkten sen innan. Vi förstod ju efter diagnosen var satt att mammas beteende var pga sjukdomen.

Vi var tre syskon, och jag motsvarar antagligen S i din historia - bodde långt bort och med familj. Men också den med starkast ekonomi och den som gått in och betalat betydande summor efter pappas bortgång. Vår mamma ville bo kvar i huset.

Jag hade blivit oerhört besviken på mina syskon om mamma hade givit bort gåvor av betydande värden till mina syskon utan att vi syskon diskuterat sinsemellan först. Det hade jag tyckt varit riktigt fult gjort, man utnyttjar inte en gammal människa för egna syften.

Om förälderns vilja var att L skulle ha allt så skulle föräldern ha ordnat detta långt innan och dessutom pratat med S om det. Må vara att man vill fördela arvet ojämnt, men man ska åtminstone prata med sina barn om det. Det är i alla fall min åsikt.

Jo, jag förstår det. Samtidigt förstår jag inte varför föräldern inte har agerat tidigare?? För mig är det en stor sak att välja att fördela ett arv på något annat sätt än 50/50 och det hade varit lämpligt agerat av föräldern att ta upp det med i god tid med sin familj.

Detta för att klargöra sina avsikter, föra en dialog med sina barn och säkerställa att inga överraskningar flyter upp i samband med arvskifte som kan medföra att syskonen blir osams och att syskonrelationen skadas.  Den omtanken borde man ha om sina barn. 

Jag har också förstått det som att föräldern är änka/änkeman (rätt uppfattat?)? Då är det ju inte bara arvet efter denna föräldern det gäller utan även arvet efter den bortgångna föräldern där det också kan ha funnits vilja, testamente mm.

Det är ju just det som gör hela historien tämligen osannolik. En förälder borde rimligtvis ha påbörjat planen att överföra egendom redan i samband med att frun och mamman gick bort om det nu hade varit så viktigt.

Det är faktiskt väldigt mycket mer troligt att TS vän/vänninna faktiskt försöker få ut tillgångar som pappan faktiskt som frisk inte hade avsikt att ge till bara det ena barnet.

Personligen tror jag att TS är helt förd bakom ljuset av sin vän... men det är ju jag det....