Förvaltare

Tillåt mig att vara tämligen skeptisk till historien som målats upp.

Det stackars hjälpsamma syskonet som var tänkt att få fastigheter och gåvor som blir lurad att skriva på ett litet papper och nu inte ens får vara med när familjehemmet säljs, utan sakerna släng istället för att h*n får med sig minsta lilla minne. Stackars L är bara dåligt påläst och stressad och blir lurad.

Eller så är det en berättelse om en pappa som faktiskt inte upprättade tillräckligt tydligt vad han ville, där samhället gick in med förvaltare, dvs. en starkare grad av kompetens, eftersom situationen är komplicerad och den enskilde riskerar att råka illa ut om den "bara" har god man. Två barn finns och det ena har under en period fått egendom och pengar på ett sätt som behöver upphöra....

Alltså att fortsätta att flytta egendom från en person med demens till ett av barnen efter att demensen är såpass dålig att personen behöver omsorgsboende... Och du undrar varför det måste upphöra! 

Ibland påverkar den sjukdomen en människa i såpass utsträckning att personen tänker helt annorlunda än den skulle gjort om den vore frisk.

Hade det varit på riktigt super-viktigt för pappan att ena barnet fick mycket mer än den andre, skulle den kunnat ta till åtgärder långt innan. 

Personligen är jag fullständigt skeptisk till hela historien, rimligtvis så finns det mer bakom än att L bara var stressad och okunnig. Man får inte förvaltare om det bedöms kunna hanteras på annat sätt.

Jag har fullständig förståelse att man inte alltid tänker på att livet kan bli på sätt som man inte räknat med. Men har man en väldigt tydlig tanke om hur man VILL ha det, så behöver man vara tydlig med detta "på riktigt". Med papper!

När barn till en dement människa upplever att det blivit knasigt och inte som föräldern velat så är det faktiskt väldigt svårt att egentligen veta exakt vad som hänt. 

Det finns ingen anledning att slänga massa prylar ur en fastighet utan att prata med barnen, så här tänker jag personligen att barnet som inte "fick" hämta något uppenbarligen inte haft tillräckligt god kontakt med förvaltaren!

Jag köper inte alls din vän/vänninas historia, utan tror att det faktiskt finns underliggande orsaker till att det blivit som det blivit.

Alltså, det är DEMENSEN som gjort att föräldern tappat möjligheten att faktiskt ha en ordentlig vilja. Inte att förvaltaren kliver in som företrädare.

I mina ögon låter det mer och mer som att L var olämplig att företräda sin förälder och att det var tur att det kom in en förvaltare och ordnade upp försäljning av bostad och att pappan har någon som företräder honom, inte det framtida arvet!

Hela grejen med att L inte fick komma och få något bohag och lösöre låter ytterst märkligt, eftersom detta oftast är den billigaste och smidigaste lösningen.

Satt L hemma och sov och missade att huset såldes? Och om hen nu hjälp till så himla mycket och haft så god kontakt, varför så pratade den inte ordentligt med sitt syskon och pappans förvaltare?

Det är tydligt utifrån hur du skriver Tom Araya att du tänker att L är drabbad av orättvisa och att pappans vilja inte respekterats, men har du tillräckligt god insyn för att egentligen ta hens parti?

Precis! L kan inte tänka att ett testamente, som hen "vet" finns reglerar nuvarande situation. Pappan lever!

Och L har helt missat att koll och helt missat att lite muntlig ang. hus och förälderns ekonomi är tämligen irrelevant i en konflikt med syskon.

Alltså, L borde ha reagerat ang. fastigheten redan i samband med att pappan inte längre behövde den! Och likaså hade pappan redan långt tidigare kunnat göra sin vilja VÄLDIGT mycket tydligare, exempelvis genom att ge bort en liten del av fastigheten till L, eller på annat sätt tydligt gjort det möjligt för L att faktiskt tillvarata sina intressen.

Det fungerar inte att luta sig tillbaka och helt tro att ett syskon inte ska kliva in och faktiskt sätta stopp, när en arvinge tänker att den ska ha allt, långt innan döden!

Fika och besöka sin familj är inget som berättigar att de ska ge bort sitt hus till en då de blir dementa!

Jo, det är jättekonstigt! 

Vet man att ett av barnen inte bör ärva mer än sin laglott och om man tänkt skänka bort delar av sin egendom så MÅSTE man sätta igång i god tid. 

Testamenten och muntliga löften i all ära, man måste tydligt göra sin vilja känd, och räkna med att man kan dö när som helst eller faktiskt hamna i en situation där man inte kan företräda sig själv.

Alltså annars kliver samhället in. 

Jag tänker att L faktiskt får skylla sig själv att hen inte insåg att syskonet mycket väl skulle tänka annorlunda än föräldern och att föräldrarnas ursprungliga plan faktiskt inte går att utföra OM något skulle inträffa.

Så jo, hela situationen är jättekonstig.

Det är en väldigt osannolik historia du målar upp!

Så sammanfattningsvis så är allt helt rimligt och en förvaltares fel.

Det är ju just det som gör hela historien tämligen osannolik. En förälder borde rimligtvis ha påbörjat planen att överföra egendom redan i samband med att frun och mamman gick bort om det nu hade varit så viktigt.

Det är faktiskt väldigt mycket mer troligt att TS vän/vänninna faktiskt försöker få ut tillgångar som pappan faktiskt som frisk inte hade avsikt att ge till bara det ena barnet.

Personligen tror jag att TS är helt förd bakom ljuset av sin vän... men det är ju jag det....

För att öka folks medvetenhet om att sådana här saker faktiskt inte är så lätta att bedöma utifrån vad ett barn till någon hävdar.

Folk får bilda sig en egen uppfattning om hur de tror det ligger till. Vissa kommer naturligtvis trap att S är den som luras och att pappan ville göra honom arvslös.... Andra kommer precis som jag misstänka att det är tillsatt en förmyndare för att skydda pappans intressen och att L visserligen ställt upp, men är direkt olämpligt att företräda sin far!