• Anonym (Stina)

    Brandman

    Hej,

    Skulle vilja bolla lite. Min man har anmält sig och blivit antagen till deltidsbrandkåren i byn där vi bor. Då kommer han att ha jourvecka var fjärde vecka, och måste då kunna komma till brandstationen på 5 minuter under hela den veckan, inkl helger och nätter.
    Det innebär att mina aktiviteter jag går på i närmsta samhälle kommer jag inte kunna gå på den veckan eftersom barnen (5 och 9) är för små för att vara ensamma om han måste åka iväg. Vi pratade om detta innan han anmälde sig och då sa jag att han skulle vänta några år tills barnen är större. Han sade dock han han verkligen kände för att göra detta och att det behövs folk nu inte om några år. 
    Även på andra sätt påverkar det mig och barnen, tex kommer han inte kunna åka med oss på några utflykter de helger han har jouren utan han måste hålla sig hemma, ja eller i närheten. Och barnens aktiviteter som ligger lite längre bort kommer även jag att behöva skjutsa till. 

    Är det någon mer som har erfarenhet av detta? Hur har ni i så fall löst det med era aktiviteter och barnen då er man/sambo har jour? 

  • Svar på tråden Brandman
  • Räkan77

    Har ni några grannar som kan vara stand-by de timmar du är borta? Din man ställer ju upp för samhället så förhoppningsvis vill samhället ställa upp för er som familj. Funkar kanske inte varje gång men ibland iaf. Eller anlita någon ungdom för barnpassning.

    Det är klart att det blir en inskränkning i era liv de veckor han har jour, men samtidigt så bidrar han ju i hög utsträckning till samhällsnyttan i ert samhälle. När du åker iväg på utflykter och han måste stanna hemma så kan han ju passa på att göra hushållsarbete. 

  • Anonym (K)

    Asså skojar han.....? Jag garanterar att det kommer att brinna om några år också. Det verkar mer som att han vill vara hobby-hjälte än att sätta familjens bästa först. Ni får ta ett nytt snack om hur man beter sig i en relation. Det är inte rimligt att du ska behöva avvakta med hobbies i många år (!) tills barnen är stora nog att klara sig ensamma den tiden. Sen kan du alltid trösta honom med att det finns fler män som kan släcka bränder.

  • Anonym (2 barns mor)

    Jag skulle stötta min man om han ville bli deltidsbrandman.
    De veckor han inte har jour så kan han ge dig mer egentid.
    Kanske även du skulle passa som deltidsbrandman.
    Om ni bor ute på landet är det inte många larm under en månad.
    I den håla jag växte upp vet jag att vid ett larm så ställde släkt och grannar altid upp.

  • Anonym (Annica)

    Min man var deltidare några år. Det blir inte larm så ofta, men han måste ju vara beredd hela tiden. Efter ett par år tyckte han att det blev för krångligt, eftersom det många gånger i rad sammanföll med saker han/vi ville göra på andra orter, så han hoppade av. Annars funkade det ganska bra, men jag hade å andra sidan inga fasta aktiviteter jag gick på. 

    Fråga honom om han har någon tanke på hur ni kan lösa dina aktiviteter. Kanske kan han och barnen gå hem till en annan familj på lekträff, och de vet att han kanske behöver åka? Kan barnen vara hos olika kompisar, och han kompenserar genom att passa de barnen andra veckor? Är det viktiga saker så brukar det gå att byta jour med någon av de andra, särskilt på vardagar. (midsommar osv. är svårt...) Finns det någon granne etc. som kan vara hemma hos er medan du är borta? Snart kanske det funkar att du går på din aktivitet, men han ringer om det blir larm, och du då skyndar dig hem. 

  • Anonym (RTJ)

    Om man inte har familjens backup som räddningspersonal i beredskap kommer det aldrig att fungera.


    Det där är verkligen inte som vilket annat jobb som helst ur flera synvinklar. Förutom att man får se samhällets baksida på ett helt annat sätt en de flesta andra så är man helt låst på att alltid kunna hålla anspänningstiden vid larm. En annan aspekt är att man många gånger känner de drabbade för deltidskårerna finns oftast på mindre orter. Till exempel larmas många stationer på IVPA-larm, i väntan på ambulans, på bland annat hjärtstopp. De larmen har hög sekretess och brandmannen kan inte berätta om larmet samtidigt som det mycket väl kan vara någon båda känner som avled.


    Många stationer har fem minuters anspänningstid vilket innebär att styrkan ska lämna stationen senast fem minuter efter larm. Oavsett tid på dygnet. Det finns ingen tid att spela på. Skorna måste stå åt rätt håll i hallen, bilen måste vara uppbackad på uppfarten, kupévärmaren måste gå närmast dygnet runt osv. Man måste tillämpa brådskande tjänsteutövning (köra fortare än skyltad hastighet) på vägen till stationen osv.


    För att det ska fungera så måste hela familjen vara med på tåget och ställa upp under beredskapsveckorna. Får man det att fungera så tror jag att det finns mycket att vinna ändå, för hela familjen.

  • Anonym (Freja)

    Jag lever med en brandman. FD deltid, numera heltid. Och jag förstår förstås det praktiska problemet med att ni inte har samma frihet. Men jag "ser inte problemet". Alltså hur kan det inte gå att lösa detta när det handlar om en vecka av fyra? Ni kanske får ändra mindset och tänka att det här faktiskt är en insats som hela familjen gör. Och precis som man pratar om tex. skola inför barn så är det jätteviktigt hur man talar om hans arbete som deltidsbrandman, vad det innebär. Hur viktigt det är att vi alla som har något slags kompetens eller förmåga gör det vi kan för att hjälpa andra. Jag kan förstå att man gärna vill snacka ner detta, prata om hur pappa ställer till det och nej nu kan vi inte göra det här för pappa har jour. Men försök att inte göra det. Det är som sagt en helg av fyra, du får försöka styra dina aktiviteter till övriga veckor så gott det går om du inte kan ta med dig barnen eller har någon annan som kan vara med dem en kväll eller två. Den helgen min man hade jour så hade vi ofta middagsbjudningar eller "playdates" hos oss och det var inga problem alls. Dels för att det ju inte måste komma larm just den kvällen/dagen gästerna var hos oss.  Men också för att det var vår verklighet. "Någon" måst ju komma när det brinner eller åka på hjärtstopp eller bilolyckor.

    Nu med min mans heltidsschema så är han förstås mer fri mellan sina pass då han inte har jour. Men likaväl så är det hans schema som är basen i hela vår familj. Hur han jobbar avgör vilka lov vi tar ledigt, vilka högtider som kan firas gemensamt, hur somrarna blir. Men det spelar ingen roll, det är hans kall i livet att göra detta och han vore inte samma person om han inte vore inom räddningstjänsten. Och det finns även många fördelar, som lediga dagar inne i veckorna, möjlighet att byta till sig långledigheter internt mellan grupperna osv. 

  • Anonym (Support)

    Jag skulle stötta. Tveklöst. Min man sökte två  utlandstjänser som soldat fast vi hade fyra barn och kåk. Skulle inte kunna säga nej till honom.  Nu blev han inte antagen till just det men var ju borta mycket som soldat här hemma. 

    Var stolt över din man. Det råder dessutom stor brist på deltidare. 

Svar på tråden Brandman