Hur tänker ni föräldrar som ger barnen alldeles för unika namn
Är bara genuint nyfiken - hur tänker ni föräldrar som döper barnen till typ Tiger, Tindrali, Lucifer, Ametist osv? Vilka fördelar ser ni med ett speciellt namn? Anser inte ni att ett så pass udda namnval kan påverka barnet i framtiden negativt?
Det värsta jag hört någon heta var Princess... Hur många kommer ta hennes namn seriöst när hon växer upp? Jag förstår att för hennes mamma är hon en prinsessa, men man kan väl ändå låta barnet få ett normalt namn?
Upplys mig så att jag förstår detta fenomen!
Det är väl delvis en amerikansk influens, det finns rätt många namn som är udda eller har udda stavning där, men de associerar jag till lågutbildade föräldrar, precis som jag gör även med svenska föräldrar som väljer sådana namn.
En annan faktor som påverkar är om föräldrarna själva heter något vanligt eller ovanligt. Det finns en tendens att om föräldrarna har väldigt vanliga namn att de ger sina barn något mer unikt. Det är liksom inte kul att få heta Anna B eller Lill-Peter eftersom man har en i samma klass och fyra i parallellklasserna som heter samma sak. På samma sätt så väljer föräldrar med udda namn eller stavningar i större utsträckning mer vedertagna namn, eftersom de själva vet hur det är att hela tiden få upprepa vad man heter och/eller konstant bokstavera det.
Dessutom går det i vågor. Ibland är det populärt att ge barnen namn som inte sticker ut, att de är en del av en grupp, och sedan svänger det och man ska vara individualistisk och ha ett unikt namn.
Just nu är det individualistiskt tänk som ligger i tiden och det avspeglas i namnvalen.
Jag drar inte alla ovanliga eller unika namn över en kam. Det finns sådana namn som i mina öron ändå låter helt okej, medan andra är hemska och man tycker synd om barnet. Jag känner till en Tingeling. Ganska gulligt på en liten flicka, men kanske mindre kul när man är 40 och söker en chefstjänst en myndighet ...
Det som jag himlar mest med ögonen åt är föräldrar som väljer stavningar på namnen som inte följer skrivreglerna och/eller som ändrar uttalet. Jag brukar ta upp Philiph som ett exempel där föräldrarna inte tänkt hela varvet runt. Jag anser också att det är ett oskick som markerar lågutbildning att klämma in massa X, H, C, Z och så vidare i namnet, speciellt om de ändrar uttalet. Där brukar jag ta Noha som exempel. Det är en sak att stava det Noah, för det är vedertaget även om den vanligaste svenska varianten är Noa eller Noak (vilken den senare ligger närmre det hebreiska uttalet), men Noha uttalas ju inte likadant som Noa/Noah.
Så, ett unikt namn är inte per definition dåligt, utan det beror väldigt mycket på namnet i fråga.