Vittran skrev 2022-05-04 09:25:06 följande:
Tack för svar hittills! Jag måste få göra ett tillägg och förklara mer. Precis som KimLinnefeldt var inne på så behöver jag egentligen mer närhet, uppmärksamhet o sex från maken. Han orkar knappt med både jobb o familj. Tre barn som vi har (dessutom med diagnoser hos flera) är egentligen för övermäktigt för honom, men det är ju lite sent påtänkt nu.
Dessutom är vi väldigt trångbodda sen 1 år tillbaka. Det är svårt att ha ett sexliv eller ens f ligga nära varandra då vi sover tillsammans med vårt yngsta barn i vardagsrummet, i en 160-säng. Hon är inget småbarn men pga trångboddheten så har vi inte kunnat lösa det på annat sätt. Vi försöker ändå ta en snabbis åtminstone en gång i veckan, för viljan o lusten finns hos båda. Men sonen har rummet intill o han är lättväckt och hör han oss så får vi skit för det dagen efter. Han blir äcklad och irriterad.
Vi har inget nätverk där vi bor, eftersom vi flyttat från släkt o bekanta. Vi har alltså ingen möjlighet att ha barnvakt, nånsin.
Detta har ju gjort att jag ibland hellre onanerar, men har svårt att koppla av då med o ge mig hän då. Inte konstigt att man drömmer om sexuell njutning utanför hemmet kanske. Inte en ursäkt såklart men en förklaring.
Håller inte med alls. Vad du behöver är att lära dig hantera missnöje på ett bättre sätt än vad du gör för du är ju inte direkt ensam om att inte alltid ha det perfekt i din relation 24/7 året runt men alla springer ju inte omkring och knullar andra så fort de inte får precis allt de önskat sig i sin relation, eller hur?
Så nej problemet ligger INTE i relationen för det enda det kan bidra till är ett eventuellt missnöje hos dig, men hur du sen valt att hantera det har inget med förhållandet att göra utan enbart med dig som person att göra.
Att konstant lägga skulden för sitt agerande på andra eller annat och förminska och normalisera sitt agerande förhindrar att man utvecklas som person för man tar ju inte fullt ansvar för sina val och handlingar utan försöker få det till att vara någon slags delat ansvar vilket det inte är. Och om man inte gör heeelt jävla fel, utan bara lite och intalar sig själv att det vara andra eller omständigheter som fick en att agera som man gjorde så finns ju heller inget incitament att utvecklas.
Jag ser tex att du kallar din otrohet för "trilla dit". Även det är ju ett sätt att förminska och deflektera ansvar, få det att låta som en olycka.. typ som att råka halka på en isfläck utan någon som helst målmedvetenhet. Men så är det ju inte, en otrohet är ju ett väldigt medvetet val inte något som bara händer av en olycka.
Varför du gör om det är väl som för alla otrogna människor som kommit undan med det. Du har ju aldrig fått smaka på några negativa konsekvenser annat än dåligt samvete och din hjärna har ju lärt sig att det går att göra så utan konsekvenser och ja, då gör man ju om lätt det igen. Så är det ju i alla andra sammanhang, kör du för fort och kommer undan med det så gör du lätt det igen, får du dryga böter eller blir av med körkortet så tänker du nog dig för lite mer.