Skaffa första barnet- hjärtat vill men hjärnan säger nej.

Moklutte

Mon 2 May 2022 08:05
28 svar

Återställ Anmäl

Skaffa första barnet- hjärtat vill men hjärnan säger nej.

Hej!

Jag har tidigare gjort trådar på familjeliv där jag skrivit om min barnlängtan under tiden jag studerade på universitetet. Jag kom väl ungefär fram till att det bästa vore att plugga färdigt och få en fast tjänst innan barn kom på fråga.
Nu har jag tagit min examen, hunnit jobba ett tag och precis fått en fast tjänst på DN statlig myndighet med bra lön och andra förmåner.
Jag och min kille har vart ihop i fyra år, vi har köpt ett radhus strax utanför stan och har, utöver en del renoveringar som kvarstår, ett ganska ordnat liv.

Jag har längtat efter barn väldigt länge nu, jag är 25 år och började längta på riktigt vid typ 23. Alltså 2,5 år av olidlig längtan, medan min hjärna och samhällets normer säger åt mig att vänta i 5 år till. Den tanken gör mig så olycklig, jag skulle vilja ha det där barnet hos mig helst igår och då känns minsta väntan olidlig.

Min sambo säger inte så mycket egentligen, jag vet att han längtar men att det astidigt skrämmer honom. Jag tror inte heller att han någonsin blir helt "redo", utan att barnet nog behöver bli till först för hans del.

Snälla nån, jag känner mig helt ensam i detta och vänder mig därför hit där jag kan få vara anonym och höra era tankar.

Jag undviker helst kommentarer om att "jag kanske inte ens kan få barn" och "att det inte går att planera hur som helst". Jag tar sådant som det kommer.
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Skaffa första barnet- hjärtat vill men hjärnan säger nej.
Moklutte

Mon 2 May 2022 08:59
#2

Återställ Anmäl

Drottningen1970 skrev 2022-05-02 08:07:40 följande:
Varför har du fått för dig att samhällets normer säger att du ska vänta till 30?

Jag har inte "fått för mig" någonting.. Börja med att titta på snittåldern för förstföderskor i Uppsala/Stockholm där jag bor, 30+ för kvinnor. Sedan också utifrån hur människor pratar om detta, "du ska ha rest, gjort karriär, köpt hus, sparat en massa pengar, stabil relation, livserfarenhet och personlig mognad". Jag säger inte att det ÄR så det MÅSTE vara, men det är så majoriteten resonerar. Och hur ska man ha hunnit uppnå allt detta innan 30 som vanlig dödlig?

Det finns såna fruktansvärda fördomar om ungt föräldraskap, och det är klart att man har det i åtanke som ung kvinna. Nu vill ni säker skriva "men bry dig inte om vad andra tycker", det är betydligt lättare sagt än gjort.
Moklutte

Mon 2 May 2022 09:43
#4

Återställ Anmäl

Drottningen1970 skrev 2022-05-02 09:23:32 följande:
Även om man i storstadsregionerna ofta skaffar barn efter 30, så är inte det samma sak som att man räknas som ung förälder om man skaffar barn vid 27.
Det argumentet sitter enbart i ditt huvud och så bekymrad om vad andra eventuellt ska tycka kan man inte vara om man ska vara mogen för föräldraskap. Du har ju stabil partner, jobb och hus och hela baletten redan. Ingen kommer att tycka nåt. Alls.

Nöten att knäcka är väl snarare att du och din partner inte har samma schema.
Att dra en paralell mellan att jag bryr mig om vad min omgivning tycker och tänker om ett eventuellt föräldraskap med min personliga mognad och förmåga att bli mamma kändes ganska skev. Jag skulle nog våga säga att mer eller mindre alla bryr sig om vad andra ska tycka och tänka om saker, det handlar väl snarare om hur stort utrymme man ger det och hur öppen man vågar vara om det.

Ja självklart är det något vi ska vara helt överens om, jag och min partner.
Moklutte

Mon 2 May 2022 13:19
#16

Återställ Anmäl

AmericanMommy skrev 2022-05-02 12:03:57 följande:
Jag tycker det är helt ok att skaffa barn i din ålder. Du har ju allt ordnat med hus, utbildning och jobb. Det enda är ju att din kille måste också vara med på noterna och känna sig redo. Hur ser hans situation ut med jobb och utbildning? Varför tvekar han? Det är viktigt att båda vill, att skaffa barn är ett stort steg som förändrar hela livet.

Jag vet att han VILL ha barn, han har sagt det och han kan ibland referera till söta och roliga ungar och säga "det där är vårt barn" och det lilla säger så mycket för jag vet att han tänker på det och längtar. Han är också otroligt fin med både djur och andra barn, även det säger väldigt mycket. Även om det såklart inte finns några garantier för någonting.

Men jag vet faktiskt inte varför han tvekar, han duckar gärna för samtalsämnet och kan bli obekväm när jag exempelvis ser förlossningafilmer på Youtube. Det kanske är så enkelt att han bara vill vänta några år till för att hinna med att göra ditt och datt som han känner blir begränsat när väl barnet kommer. Men jag vet inte hur länge JAG orkar vänta..
Moklutte

Mon 2 May 2022 16:25
#20

Återställ Anmäl

whitelight skrev 2022-05-02 15:06:40 följande:
Här är en till som känner igen sig, fast jag är 5 år äldre. Har hus, sambo sen flera år tillbaka, bra utbildning och fast anställning. Nu är väl det sista som ?saknas? en bebis. Känner mig så redo och längtar verkligen men samtidigt känns det som en helt sjuk grej att göra och inget som vi tar lätt på.

Tanken är att vi ska skaffa barn i år och vi skyddar oss inte, samtidigt har vi inte vågat ha sex under osäkra perioder just för att det är så läskigt att ta det där livsavgörande steget.

Man vill liksom plötsligt vakna upp en dag och känna sig vuxen och redo men det känslan kommer aldrig haha. Så har inget råd men vill bara säga att jag är i samma sits.

Tack för att du delar med dig! Rädslan kommer nog alltid att finnas där, och känslan av att det är något helt sjukt. För så är det ju, ni ska lixom skapa en människa som ni har ansvar över resten av livet. Bara det att gå igenom en graviditet, föda och sedan ta hand om den lilla, hur sjukt som helst men samtidigt helt fantastiskt!

Som du säger, ni kommer aldrig vakna upp en dag och känna "nu är vi redo", om era hjärtan vill så vänta inte en sekund till! :)

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Skaffa första barnet- hjärtat vill men hjärnan säger nej.

Skaffa första barnet- hjärtat vill men hjärnan säger nej.

INNEHÅLL