fultextad användarhandbok skrev 2024-03-22 18:58:02 följande:
Kaos eller kosmos? Besöker Kiasma, ett museum. Hamnar framför tavlor och betraktar dem. De består av dukar, färger och kilramar. Men inte bara. De består av något mer, som uttrycks genom betraktaren. Summan är alltså större än de materiella enheterna. Estetik, skönhet eller vilka substantiv man än vill. Mänskliga ögon kan uppfatta våglängder mellan 380 och 750 nanometer. Utanför dessa våglängder finns inget som heter utseende för oss. Utanför ett visst spann av hertz finns inget som heter ljud, för oss. Potentialerna finns där, att kollapsa till ljud, att bli någonting som är mer än bara våglängder eller ljudvågor.
Vid en promenad vid havet ser jag en sten, som möjligen inte finns där då ingen upplever den med något eller några sinnen. Märkligt eller inte? Stenen är energi, olika våglängder som kollapsar till någonting, som vi kallar sten. Precis som våglängder eller ljudvågor alltså. Färger, var finns det, eller språk och matematik? Statisk verklighet är något som ryms i vårt evolutionära gränssnitt, men i övrigt? Om detta stämmer så skulle det kunna betyda att det vi kallar döden innebär att återgå till potentialer och möjligheter, som antingen kollapsar till någonting i sinnen, eller själva blir sinnen som skapar verkligheten. Då vi alla, alltid är en del av alltet, av existensen, så är vi också vad vi upplever på sätt och vis, oavsett delmängd det tar sig uttryck i, så som exempelvis jaget, duet eller något annat, lutar jag åt att medvetande kan finnas som något grundläggande i alltet, snarare än som en delmängd.
Kliar mig lite på ena armen. Inser att det finns massvis med motargument och att jag kan gå djupare in med egen argumentation. Inser också hur lite jag vet, men det var skönt att sätta ord på mina enkla, kanske helt naiva funderingar. Luta dig tillbaka i evigheten en stund. Fultextad har funderat.
Intressanta funderingar! Här kommer några tankar om det du skrev?
Jag googlade på Kiasma och läste att det är ett museum med samtidskonst. Hur förhöll du dig till utställningarna? Läste du på lite om dem innan eller vandrade du bara runt med helt öppet sinne? Fin koppling mellan konsten och stenen. Att rollen som betraktare är det som gör att vi överhuvudtaget uppfattar stenen eller utställningen eller om den/de egentligen ens kan sägas existera överhuvudtaget utan betraktare.
Det du skriver om döden påminner om det man brukar säga om energi. Att energi inte kan förstöras, bara omvandlas. På samma sätt kanske vi inte kan förgöras, bara omvandlas. Tänker man på det viset förstår jag hur man lyckas ha is i magen när man binder fast en sändare på sig själv (ifall man skulle förolyckas) och rider ut stormen Pia (i en båt och inte till häst) 🐎⛵️ Är du intresserad av matte eller filosofi?
När du skrev att du kliade dig på armen så kliade det genast på min arm. Tänk att det kan smitta så lätt. Kanske kan kliandet inte stillas, bara omvandlas, så det smittar till någon annan 😉
Fultextad har funderat får bli en följetong!