Här samlas alla nattugglor!

Nu gav jag Nattuggletråden sin första tummen upp 👍, efter lång och trogen tjänst 🦉🧶

Tack för tipset! Nej, det har jag inte sett, men ska spana in det 🤩

Vi får väl se om jag är en dönick igen och missar ifall jag vunnit 🧟?♀️ Annars ses vi vid mållinjen! #2222

En fin och passande bild! Ja, jag var ett skenande lokomotiv 🚄 Tur att jag i alla fall avslutade sakerna jag påbörjat, annars hade det varit ännu onödigare att rusa fram genom livet som om jag hade den lede i hälarna 👹 Nu är jag mer som dammsugaren faktiskt, som fokuserar på en uppgift i taget, som du så fint formulerade det.

Jag skulle gärna svara ja på den frågan, men svaret är tyvärr nej 😝 Mina kära rutiner tycks jag alltid ha tid för. Strax innan läggdags, som alltid infaller alldeles för sent, måste sängen ruskas, bäddas och rollas. Och så var det ju lite fler saker 😅

Hush, my darling, don?t fear, my darling, the lion sleeps tonight 🦁


">

Världen är väldigt komplex och svår att förstå sig på. Varje gång man tror att man har fångat den i handen, så visar det sig vara en solkatt man har fångat. Det som nyss tycktes så konkret och påtagligt, har sekunden därefter smitit ut mellan fingrarna utan att man ens märkt det. När man öppnar handen är den alltid tom. Lite så känns det att försöka förstå sig på världen. Den är i konstant förändring och det som var aktuellt i går är inaktuellt i dag. Världen är i ständig rörelse framåt, eller är det kanske bakåt? Och när man äntligen tror att man har fattat någonting så gungar världen till och allt tar slut. Har man tur hade man i alla fall kul på vägen dit 😅

Detsamma till dig!

Nämen! Där är du ju 🤩 Jag läste någonstans att du hade försvunnit från forumet. Trist att abstinensen fortfarande sitter i, men jag har tyvärr ingen aning om hur lång tid det brukar ta innan man mår bättre. Tuff du är som kämpar på!

Här kommer ett inlägg om mörkerrädsla! Jag har varit rädd för mörkret så länge jag kan minnas. En rädsla som jag har både matat och försökt bli av med. Jag har matat mörkerrädslan på så vis att jag har tittat på och läst mycket skräck från tidig ålder. På så vis har jag sett och hört saker som inte är till för små barn. Jag är inte rädd för mörkret utomhus, bara inomhus. Den skrämmande skuggan bakom fåtöljen tycks läskigare än den mörka, ensliga vägen som leder rakt in i skogen och kanske fördärvet. Rädslan är inte logisk. När mörkret faller och lamporna slocknar (vilket de i och för sig aldrig gör hemma hos mig) då sträcker sig de långa, listiga tentakelarmarna ut ur skuggan bakom fåtöljen. Spökena börjar genast gå igen, just hemma hos mig, och utomjordingarna landar på lägenhetens tak och intar mitt sovrum. Det är samma visa varje natt. Men förutom den irrationella rädslan, som tycks nog så verklig, så är man ensam i mörkret med sina tankar. Allt som känns jobbigt blir jobbigare. Allt som kastar långa skuggor på dagen, kastar ännu längre skuggor på natten. Det här verkar många lida av. Kanske är det tystnaden och frånvaron av andra intryck som gör att hjärnan löper amok eller gräver ner sig i problem? För allt tycks plötsligt mycket värre än det gör på dagen. Nuförtiden ligger jag sällan vaken, sömnlös och sysslolös. Istället håller jag mig sysselsatt tills jag somnar mitt i en text eller bok. Det kanske är bäst så, så inte hjärnspökena får eget liv 🌙👻

Exakt! Den känslan har jag fortfarande! Men ibland lyckas jag tänka logiskt och då ifrågasätter jag varför inte alla hemska nattvarelser redan har satt klorna i mig en gång för alla 😂

Precis så är det! Mörkret innebär en kontrollförlust och det kanske är det som triggar mina tvångshandlingar? Eller att jag helt enkelt har haft så svårt att somna att jag har hittat på fler och fler saker som måste till för att det ska fungera. Jag håller med dig om att hemmet blir extra skrämmande just för att det ska vara tryggt. Tror det var Freud som menade att ?det som inte är hemma? (alltså det främmande) är mest skrämmande, men jag tycker nästan att det är tvärtom. Att det trygga och hemvana kan bli desto mer skrämmande, just för att man inte är beredd. Alltså i kombination med ett främmande element. Till exempel klassikern monster under sängen. Monster är som mest skrämmande i ens eget sovrum.

Jag uppskattar dina tankar om ensamhet. Det är sant att ensamheten gör att man kommer nära sig själv. I mitt fall var det nog en växelverkan. Jag låg vaken under alldeles för många timmar i ett kolsvart sovrum. Det fanns ingenting som kunde distrahera tankarna, så de spann iväg åt alla möjliga destruktiva håll. Jag förstår hur du menar med förstärkning och på sätt och vis har jag nog använt mig av den metoden genom att hålla mig sysselsatt och på så vis undvika både tankarna och känslorna. Vet inte om det är någon metod jag skulle rekommendera, men den funkar för mig.

Tack för dina kloka tankar! Det uppskattas verkligen 🙏