Inlägg från: fultextad användarhandbok |Visa alla inlägg
  • fultextad användarhandbok

    Här samlas alla nattugglor!

    FredrikLiksom skrev 2023-12-30 19:41:47 följande:

    Nu tycker jag att man undrar var Fultextad befinner sig. 


    Eurydike skrev 2023-12-30 20:03:46 följande:
    Jag har tänkt på det flera gånger och oroar mig faktiskt lite för henne, men hon är tuff och vet säkert vad hon gör ⛵️ Imorgon, vid tolvslaget, knäcker hon nog en flaska champagne mot relingen och skålar med det stormande havet 🌊🍾
    Blev rörd och glad av dessa inlägg! Att jag funnits i era tankar ändå. Över vilda vatten och i nådlösa vindars famn! Stormen Pia var lite besvärlig ett tag, det har varit mörkt, kallt och ensamt och riktigt meditativt. Har mest ägnat mig åt att trimma segel, det har varit nästan som en kappsegling delvis. Nyanländ här och har passat på att ge livstecken ifrån mig hem och så där. För mörkt för att gå ut och upptäcka nejderna nu. Blir här inte så länge, inom en ganska snar framtid kommer jag att ha förflyttat mig till Bergen. Där blir jag båtlös, helt enligt planerna. Överlag har det gått väldigt bra. Vid tillfälle lovar jag att läsa mer av era inlägg och svara på det jag kan, vilket jag väl oftast inte kan så bra i och för sig, men försöka duger! Hoppas att ni har haft det riktigt bra. 

  • fultextad användarhandbok
    FredrikLiksom skrev 2024-01-03 21:19:54 följande:
    Wohoo!
    Häftigt😎! Roligt att få ett livstecken. Kan tänka mig att det varit en fantastisk strapats.
    Hej på dig! Ja, stormen Pia var speciell, havet svart och kokande, utan enhetlig jämn yta, gränsen mellan hav och himmel som upplöstes då havet höjde sig mot himlen och himlen sänkte sig mot havet. Formidabla berg av vattenmassor. Emellanåt har det inte funnits annat ljus än lanternornas som hållit tappert stånd i mörkret. Fick ett epilepsianfall ombord. Trodde att de var borta. Så oansvarigt av mig, jag får skämmas, man måste ju vara i skick att manövrera. 


  • fultextad användarhandbok
    FredrikLiksom skrev 2024-01-02 23:50:22 följande:

    Tjenare alla ugglor.

    Jag kan inte somna. Men det visste ni säkert redan. Var är alla? Det är så lugnt i tråden. 


    Jag får helt enkelt ta upp ett random ämne för att försöka få igång en diskussion.

    Har ni gått hos psykolog? Det har jag. KBT i ca 10 timmar. Sen fick jag inte komma mer för jag var för frisk eller nåt. Men det gör inget. Det hjälpte mig mycket dem där timmarna. Jag fick ett sätt att hantera livet på som jag nog anammat i olika grad beroende på problemområde.


    Nu sitter jag och funderar på att skaffa en coach. Jag är ju vansinnigt intresserad av självförbättring och älskar citat och och klämkäcka budskap. Jag skriver inte carpe diem på väggen men jag älskar att höra det. Jag vet att det ses som lite larvigt men det skiter jag i. Det funkar. Alla de där budskapen inspirerar.

    Ok. Nu är det din tur. Vädra dina tankar.


    Ibland måste man släppa kontrollen på ett plan och ta den på ett annat. Då det blåser om öronen gäller det att kunna sortera, vad som är viktigt och vad man inte behöver bry sig om. Ibland vilar det på en negation, vad man inte behöver, istället för att leta efter vad man behöver. Det är bra att finna verktyg för utökad förståelse, nya och fler infallsvinklar och strategier. Provar du strategierna ibland, realiserar dem så att säga? Då märker man hur de fungerar i praktiken och vad man kan behålla som teoretiska respektive praktiska dito.
  • fultextad användarhandbok
    Eurydike skrev 2024-01-03 15:48:10 följande:
    Tjenare Ugglan!

    Nej, sömnsvårigheter är tyvärr inga nyheter här i tråden och alla andra har väl flugit söderut så här års, så nu får du dras med mig 🙃

    Vilken positiv erfarenhet du har av att gå till en psykolog. Den formen av terapi tycks verkligen ha fungerat för dig och vad bra att du fick med dig verktyg som du fortfarande har användning av.

    Att skaffa en coach kan säkert vara en bra idé! Har man inte särskilt stora svårigheter i livet, men ändå vill bolla tankar med någon, då låter ju en coach perfekt 🤩 Jag förstår hur du tänker kring klämkäcka budskap. Själv har jag fastnat för Ernst Billgrens råd att lyssna på sånt som ger energi och strunta i sånt som tar energi.

    Jo, jag har faktiskt gått hos en psykolog, men det var ingen positiv upplevelse för mig. Jag ville gå i terapi efter att jag lämnat ett misshandelsförhållande, men hamnade hos en väldigt okunnig person. Eftersom jag har läst psykologi så upptäckte jag att hon hade stora kunskapsluckor och inte kunde grundläggande saker. Det gjorde mig misstänksam och jag började ifrågasätta hennes kompetens. Hon påstod bland annat att kvinnor stannar med män som misshandlar, eftersom de tänder på starka män 😮 Som om det vore en sexuell läggning. När jag slutade fick jag reda på att hon inte var någon psykolog, utan en sjuksköterska. Det kändes som om hennes bristande kunskap kunde vara direkt skadlig.
    Ge energi och ta energi innebär omsättning av energi, det kan bli fantastiska resultat. Men visst förstår jag talesättet, det ska ju inte tolkas bokstavligt. Helt jättedåligt att bemöta någon som varit i ett sådant förhållande på det viset. Bra att du slutade. Jag har inte något sådant förhållande i bagaget, men varit utsatt för lite annat, så kanske att jag kan ha en liten aning om det. Hur komplext det kan bli, hur hoppet om att det ska bli bättre kan få en bli kvar, för det är lättare att hoppas än att göra ett aktivt val och göra slut och lämna. Och så skammen, att vara den utsatta och så där.
  • fultextad användarhandbok
    FredrikLiksom skrev 2024-01-04 21:43:49 följande:
    Oj! Hoppas du hade hjälp av någon. Det är ett jobbigt ställe att få ett anfall på kan jag tänka mig.
    Ingen hjälp där, det tog ett tag att förstå vad jag skulle göra, fast det gick ju vägen ändå.
    FredrikLiksom skrev 2024-01-04 22:15:56 följande:
    Det där med att pröva strategierna är något jag värderar högt. Människor överlag är vanedjur och tenderar att fastna i gamla hjulspår. Det är något jag personligen vill undvika. Hur andra gör bryr jag mig inte om men för min egen skull letar jag ständigt verktyg och infallsvinklar.
    Det är egentligen den vanan jag har svårast att bryta. Så där måste jag vara vaksam. Att nöja sig med status quo kan också vara underskattat för en sån som jag.
    Det är bar att applådera, du verkar vara målmedveten, samtidigt som du är vidsynt för nya mål, och kanske utforskandet är ett mål i sig! Ja, varandet som sådant är ibland tillräckligt.
  • fultextad användarhandbok
    Eurydike skrev 2024-01-04 22:44:50 följande:
    Så roligt med ett livstecken från dig! Jag har tänkt mycket på dig och din resa, med skräckblandade förtjusning 😊😅 Det finns mycket mer att prata om och jag ska svara längre när jag inte har migrän. Jag får det ibland och då blir jag alldeles kallsvettig bara av att skriva några korta rader. Men verkligen spännande att få höra om din resa och jag återkommer när fjädrarna sitter på rätt plats igen på det här gamla fågelskrället! 🦉 Till dess önskar jag dig lagom vind i seglen på din resa till Bergen! ⛵️
    Hej på dig! Hoppas att du mår bättre nu, det låter riktigt otäckt, huvudvärk kan ju vara nog så dåligt, fast jag tror och hoppas att du återhämtar dig snart. Tack för det!
    Eurydike skrev 2024-01-05 16:58:42 följande:
    Vilken vacker beskrivning och vackra bilder! Skrämmande med epilepsianfall och hoppas verkligen att du slipper fler anfall nu 🥺
    Tack, ja jag trodde att de var borta, främst tänker jag på andra, då jag förväntas att alltid ha full kontroll över det jag framför på havet. Fast jag vill helst slippa för egen del med.
  • fultextad användarhandbok
    Eurydike skrev 2024-01-05 16:56:19 följande:
    Vad fint att du blev glad och rörd av våra inlägg! Det blev jag också av att få ett livstecken från dig 🤩 I min fantasi pendlar din resa mellan en vacker dröm och en mardröm. På dagen förställer jag mig hur du ser oändligt vackra vyer och känner dig friare än någonsin. På natten (och i stormen) föreställer jag mig hur du vettskrämd klamrar dig fast vid masten för att inte falla över bord. Men det är bara för att jag utgår ifrån hur jag skulle ha känt i samma situation. Befinner du dig alltså mitt ute till havs, alldeles ensam, i flera dagar i sträck? Nu vet jag ju att du gillar hårt väder, men kan tänka mig att stormen Pia var besvärlig. Hoppas du har fått upptäcka nejderna nu i dagsljus! Du får kika in och säga hej när du har tid och lust och att försöka duger alltid 😊 Hur tar du dig vidare från Bergen? Lycka till på din fortsatta resa och hoppas du också har det riktigt bra och får se allt du har velat se och lite till! ✨
    Trevligt att läsa! Jag har befunnit mig helt ensam till havs sedan den fjortonde till den tredje, då anropade jag kustbevakningen via VHF. I dagsljus är det allt från mäktiga soluppgångar till solnedgångar och tröstlöst drivande nederbörd och grå himmel. Nattetid har det emellanåt bara varit lanternornas ljus som har synts i allt det mörka, ibland har jag fått tända spridarljuset för någon justering. Någon gång har jag sett avlägsna ljus från ett annat fartyg, eller från en oljeplattform. Någon gång stjärnorna med. Seglade ett tag på riktigt höga vågor, halvvindslör utan varken plattläns eller kryss. Upp på vågorna och se långt, ner igen och ingen sikt utom vattenmassorna. Såg solen gå ner, kände sådan inre frid och stiltje. Rädd har jag inte varit hittills, även fast tanken på epilepsianfall kan vara lite läskiga och jag mådde dåligt efter det jag hade, men det gick ju över. Är det riktigt hårt väder har jag livlina dessutom, en billig försäkring!

    Stormen Pia ja. Tydligen har den vält containrar över bord som sedermera hittats och räddats vid någon kust och något fartyg fick evakueras. Då man är mitt i den är den så väldigt påtaglig, inte något som viner runt huset eller lägenheten, den är verkligen där. Så fysisk och fruktansvärt stark, en urtidskraft som inte får att rå på. Det spöklika vinandet i masten, vattnet som kastar sig mot skrovet, över däcket. Nederbörden likt spik som tränger igenom allt som har sömmar eller öppningar.

    Det har varit mysiga nejder! Isländska låter speciellt, jag kan inte förstå det, kanske ett och annat ord, men inte mer än så. I Bergen blir jag båtlös, byter den mot pengar, planerat sedan länge, så från Norge blir det luftvägen hem. Inget jag föredrar, men det får gå. Sammantaget har jag lärt mig mycket nytt och har flera idéer att utveckla.
  • fultextad användarhandbok
    Eurydike skrev 2024-01-05 17:07:09 följande:
    Ja, det var verkligen jättedåligt. Men hon gjorde nog så gott hon kunde utifrån sin egen förståelse av situationen. Problemet var bara att jag skulle ha behövt någon med rätt kompetens och kände mig lite lurad/vilseledd när hon inte hade det. Precis, sådana förhållanden är väldigt komplexa, men vissa saker brukar gå igen. Det börjar med intensiv uppvaktning, som övergår till nedvärderande, som övergår till psykisk misshandel och slutligen fysisk misshandel. Därför blir det väldigt fel och vilseledande att prata om det som en sexuell läggning 😮 Så, ja, det var bra att jag slutade. Ja, oviljan att vara ett offer kan vara väldigt kvarhållande och hoppet sägs ju vara det sista som överger människan. Men allt det där var tack och lov länge sedan nu.
    Ja, fast gör man så gott man kan samtidigt som man vet att man saknar kompetens kanske man inte borde uttala sig så helt kategoriskt om en sådan allvarlig händelse. Så klart, du hade förväntningar och ville kunna känna yrkesmässig tillit. Det är ingen läggning alls, det har ju inte med det att göra, så visst blir det fel om man gör det. Bra att det var länge sedan åtminstone, och förhoppningsvis har du hittat vägar ut ur det där. Det är verkligen illa då sådant förekommer i ett förhållande. Aldrig igen ska det ske. Det är ett bra motto.
  • fultextad användarhandbok

    Nu har jag latat mig tillräckligt, i morgon far jag med tidiga vindar som verkar komma från sydväst. Så jag lämnar er ett tag igen, men det var riktigt fint att skriva några rader med er. Ta hand om er, och all lycka till er, så ses vi igen!

  • fultextad användarhandbok
    FredrikLiksom skrev 2024-01-12 23:21:15 följande:

    Jag rör mig snabbt. Målinriktat men med ögon i nacken och periferin bevakad. Insikten dimper ned som en uppenbarelse. Varför rör jag mig alltid som att jag är sen? Som att livet hänger på det? Jag inser att jag har höga axlar och bålen spänd.

    Det är som att tankarna får luften att gå ur mig. Kroppen drar ihop sig och jag stannar upp. Jag översköljs av trötthet och faller nästan ihop. Hade gråten varit min följeslagare så är det precis nu den hade kommit. Jag är såå trött. 


    Jag får tillbaka fattningen och bygger tempo igen. Ljudboken avancerar framåt i örat. Jag inser att jag inte hört något som sagts på de 10 minuter jag vandrat. Det är alltid så när jag går hem från jobbet. Hjärnan är på högvarv och jag kan sällan ta in berättelsen jag har i örat.


    Beredskapsläge frammanade av gamla instinkter för att snabbt kunna reagera. Också en vilja att befinna dig i rörelse kanske, både fysiskt och i tanken. Vem är du utan associationer och föreställningar om dig själv? Var är du utan att använda omvärlden som en kuliss för dina tankar?
    FredrikLiksom skrev 2024-01-13 17:24:45 följande:

     


     


    Men se mig inte som ett svagt människovrak. Det är kanske så många uppfattar mig i verkligheten också men jag tycker tvärtom. Jag är handlingskraftig och stark. Löser alltid mina problem effektivt och målinriktat.


    Nä, inte torr jag heller att du skulle vara det. Det är nog snarare tvärtom. Dessutom är det starkt att kunna inse sina svagheter.
Svar på tråden Här samlas alla nattugglor!