Här samlas alla nattugglor!

Jag har sovit större delen av dygnet i flera dagar då jag varit sjuk, så nu när febern börjar gå ned är jag plötsligt pigg vid den här tiden på dygnet. Är jag en temporär nattuggla då?

Tack! *Mumsar virtuellt*

Jag blir så rastlös när jag är sjuk, i alla fall när jag är för sjuk för att orka vara uppe och göra saker, men inte så sjuk att jag mest sover eller slötittar på Netflix. Därför hamnade jag på FL i natt. Även idag orkar jag bara vara uppe en liten stund i taget, men det är bättre än i går.

Ja, det är väl fördelen med den här typen av kommunikation, man skriver/läser när man kan, och det finns inget krav på att vara aktiv samtidigt som den man kommunicerar med.

Jag är vaken, fast jag egentligen är trött som en mört som har dött. Uppe tidigt i morse, med en psykiskt utmanande dag. Borde sova, men hjärnan är för uppe i varv. Ska nog "ta ledigt" från jobbet i morgon (jag har väldigt fria arbetstider, så länge det inte är möte eller liknande får jag jobba precis när jag vill, bara allt är klart i tid. Och just nu är det en lugn period.) och återhämta mig lite.

Jag är så sugen på att skriva. Jag skriver lite fiktion enbart för min egen skull (ingen har fått läsa något av det jag skrivit, inte ens min man) och jag tycker det är så roligt. Men, jag har skrivkramp, får inte ur mig något vettigt. Jag vet var jag vill att den historia jag skriver på nu ska hamna, men inte riktigt vägen dit. Men, den är nästan klar. Jag har skrivit ungefär 75 000 ord, siktar på ungefär 90 000. Och, jag har utkast/idéer till en handfull fler. Men just nu går det inte, får inte ur mig något.

Men, det är väldigt skönt att skriva här. Jag får skriva något i alla fall. Ljudet av tangentbordet är mysigt.

Jag har ingen talang för att skriva, inte fiktion i alla fall. Jag är jätteduktig på att uttrycka mig i skrift och att debattera, men det där med att få ihop en sammanhängande, spännande berättelse, det är utanför min förmåga. Det är därför ingen får läsa, jag skriver bara för att jag tycker det är roligt.

Tack för meningen. Men, jag har lite svårt att passa in den i en SciFi-roman, som dessutom nästan är färdig ...

"Han är trött som en mört som har dött" är något jag och min man sagt i många år. Vi brukar sjunga den på samma melodi som "Säng, säng, säng" av Galenskaparna/After Shave (jag tror inte att den raden förekommer i den sången, men är inte säker).

Ja, arbetstiderna är ytterligare en av sakerna som jag älskar med mitt jobb. Å andra sidan innebär det också att man kan få jobba kvällar och helger någon gång ibland (jag forskar inom kemi), ibland kan man liksom inte sonika pausa de kemiska reaktionerna kl 17 bara för att det är fredag och man vill hem ...

Jag tror att en stor anledning till att jag inte kommer vidare i mitt skrivande är för att jag inte hinner sitta så länge i taget med skrivandet. Hur mycket jag skriver går också i perioder, ibland skriver jag i princip hela min vakna fritid, och sedan kan det gå månader innan jag kan skriva. Jag har flera texter i gång samtidigt, jag skriver ständigt ned korta "scener" eller bara idéer, jag hämmas inte av att jag måste skriva en sak i taget. Nästan tvärtom, mitt huvud är översvämmat av karaktärer och historier.

Hur känner du inför att låta andra läsa dina berättelser? Jag tycker det känns lite jobbigt, faktiskt. Jag har inte så mycket emot att totala främlingar skulle läsa mina alster, men tanken på att någon jag känner skulle läsa mina fantasier (för, det är ju på sätt och vis vad det är) är lite pinsam. Det är så väldigt personligt på något vis, nästan privat (och nej. det är verkligen inget "tantsnusk" eller liknande, jag skriver bara sådant jag själv skulle vilja läsa, och målande beskrivningar av sex hör inte dit).

Jaha. Då kommer jag att vara hemma i ett antal veckor på grund av att jag skadat mig (inte så värst allvarligt, men jag kan/får inte jobba). Jag har varit hemma sedan i måndags (3/4) och klättrar redan på väggarna. Blir nog en del häng här på FL, tack och lov kan jag skriva obehindrat i alla fall.

Får man fråga vad ni andra sysslar med på dagarna? Själv är jag kemist och jobbar med utveckling av läkemedel. Jag älskar verkligen mitt jobb och vill inte ha denna påtvingade 'semester'. Inte så att jag är en workaholic, men jag saknar redan kollegorna och arbetsuppgifterna.

Vad härligt det låter. I alla fall på vintern när det blir mörkt vid klockan 15 och det är tre plusgrader och snöblandat regn här ...

Tack!

Tack! Jag klarar det ganska bra ändå, jag har inte svårt att sysselsätta mig egentligen. Jag läser, handarbetar, redigerar foton eller ser på film/serie. Eller skriver lite fiktion.

Ja, det är ett spännande jobb. Just nu jobbar jag med att så att säga förbättra receptet på ett visst läkemedel, så att det blir effektivare och mer hållbart (många läkemedel bryts lätt ned av saker som fukt och ljus).

Jag förstår att det är en omställning att plötsligt bo ensam. Jag kan knappt tänka mig hur det skulle vara, att inte ha min man och barn omkring mig dagligen. Det skulle vara skönt i kanske en vecka, men fördelen med att få läsa i fred eller slippa dammsuga grus i hallen eller äta när man har lust, skulle nog snart bli överskuggad av längtan efter dem.

Vad fotar du med? Jag är lite hobbyfotograf själv, även om systemkameran mest kommer fram under sommaren nuförtiden. Mobilen har tagit över för att fota i vardagen.

Jag har också blandade känslor för våren. Jag gillar att ljuset och värmen kommer tillbaka. Däremot gillar jag inte att ögonen kliar, näsan rinner och jag blir matt av trötthet. Som tur är tål jag gräs, gråbo och annat sommarpollen, så när björkarna väl är klara med sin prokreation så upphör snörvlande och nysandet för min del.