Störande grannar!
Vi fick en ny granne rätt ovanfär oss för ca en månad sen. Allt verkade bra, men för en vecka sen slog det om. Jag och min sambo skulle upp vid fem nästa dag, så när ungarna, fortfarande, väsnades vid kvart i elva gick jag upp och bad dem dämpa sig. Mamman sa till sina barn och det var det.
Kvällen därpå, samma visa. Så vi sa till igen, och hon bara tappade huvudet. Började skrika och sa att vi var monster som skrämmer deras barn. Rent strunt, de där ungarna har på sin höjd sett blyga ut, och jag skulle tro att hennes skrikande skrämmer upp dem mer än två personer som bara knackar på och ber folk att dämpa sig. Sen säger hon att hon ska ringa polisen om vi kommer tillbaka, men ingen polis skulle komma över en sån bagatell. Och även om en kom, så är det inget olagligt att be sina grannar var tysta om natten.
Och de här barnen, de klampar och skriker så de överröstar nästan TVn. På dagen får de göra vad de vill, men på kvällen tycker jag man ska visa hänsyn. Vi har pratat med hyresvärden, men han säger att man får göra vad man vill, bara man inte spelar hög musik eller för oljud nåt. Tycker att vi borde flytta om det stör, taskigt fall. Förutom att ungarna klampar och skriker fram till halv elva-elva har jag inga större bekymmer med boendet. Men hyresvärden resonerar så illa så det finns inte ord för det. Han hade mage att kalla oss bortskämda bara för att vi aldrig haft en sån här granne förrut, det är en usel ursäkt och förolämpning.
Vi kan spela in och återkoppla sen säger han, och det ska jag allt. Men lite perspektiv utifrån tar jag gärna emot!
(i mitt fall handlade det om knarkare som jag inte hade så stor lust att kommunicera med....)
(i mitt fall handlade det om knarkare som jag inte hade så stor lust att kommunicera med....)