Inlägg från: Anonym (Den andra kvinnan) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Den andra kvinnan)

    Fick veta att jag är den andra kvinnan.

    Träffade en man för ca 7 månader sedan hos en vän som känner oss båda, och det klickade mellan oss direkt. Det fanns en jättestark kemi mellan oss och vi bestämde oss för att ses en vecka senare. Vi hade otroligt sex, väldigt roliga djupa samtal, exakt allt klickade på alla plan! Han har en dotter som bor i en annan stad med mamman så dagen efter skulle han åka dit och vi bestämde oss för att ses igen helgen efter och då umgicks vi hela helgen. Samma sak igen, otroligt sex, nu mer mys också och djupa samtal.


    Han sa att han aldrig vart en kramig kille men med mig kunde han inte hålla sig borta. Vi har som två plåster på varandra. Vi började ses även på veckodagar och höras varje dag dom dagarna vi inte sågs.

    Efter att vi hade träffats i några månader så hörde jag honom höja rösten i telefon (han brukade gå in i ett annat rum när han skulle prata med sin dotter varje kväll). jag lyssnade lite extra och det lät som att han pratade med mamman och inte barnet. 


    Jag frågade om allt var ok mellan dom och han sa att det var lugnt men att hon alltid tjafsar. Det gav mig lite av en klump i magen. började känna oro för att det kanske inte var helt och hållet över mellan dom. 
    Jag frågade honom om detta och han sa att dom är separerade och att jag inte ska tänka på det. Att dom inte ens bor i samma stad men att det var lite tjafsigt för att dom vart ihop av och till i 20 år. 


    Kring jul någon gång berättade han att han skulle  dottern och vara där i över en vecka. Det här besvärade mig jättemycket då det innebar att han då också skulle befinna sig med sitt ex över jul i en vecka. Vi hade då träffats ca 3-4 ggr i veckan i 4 månader och det hade börjat bli seriöst. 
    Han hade uttryckt att han har känslor för mig, att han hade blivit ledsen om jag var med andra män osv. Vi var överens om att vi enbart skulle vara med varandra.

    Då berättar han att det fortfarande var komplicerat med barnets mamma. Att dom inte haft sex på länge och inte hade någon intimitet sedan flera år. Att han sover på soffan när han är där och att dom inte är i en relation riktigt, men att han inte vågar avsluta det helt med henne för att han då kanske inte skulle få träffa sin dotter mer. 


    Jag blev förkrossad och han lovade att avsluta det med henne så småningom men att han inte var säker på att han ville vara i en relation ändå, då han inte vart singel på 20 år. Jag vart såklart väldigt förvirrad och har mått dåligt sen dess. Han har ändå hållt mig kvar genom att bedyra att han gillar mig, att det är mig han vill tycker om och att vi inte ska stänga några dörrar för att det kanske visar sig att vi inte kan vara utan varandra och ändå blir ett par sen.

    Han har hela tiden också lovat att han kommer lämna henne men att han inte vet när så vi fortsatte att träffas tills för ungefär en månad sedan.
    Då hade vi träffats i 7 månader och enda sen kring nyår när jag fick veta ?sanningen? så hade jag mått sämre och sämre och började ligga på om hans ?ex? och att han måste ta ett beslut för jag inte kan vara med en upptagen man. 


    Det fick mig även att misstänka att han kanske träffade fler än bara mig och henne och jag blev allmänt svartsjuk och deppig vilket jag inte vart innan. 
    Vi kom överens om att avsluta mellan oss pga allt tjafsande För ca en månad sedan. Han sa att det kanske är bäst att vi ses igen när han lämnat henne, men det är nog bara bullshit han säger för att vara snäll. Tror inte han kommer lämna henne.


    Jag har sedan dess vart extremt deprimerad och känt mig lurad och sviken. Jag har inte berättat något för henne för jag inte vill att hon ska behöva må som jag mår nu, trots att jag själv hade velat veta om jag var hon. 
    Men jag klarar inte av att berätta. Jag och han har spontan kontakt ibland på sms, det leder oftast till tjafs.

    Nu ska vi ses en sista gång nästa vecka för att vi hade en liten resa inbokad som jag köpt till honom i julklapp. det är tänkt att bli ett hejdå. 
    Jag vet inte hur jag ska komma över den här sorgen. Jag saknar honom hela tiden och det känns tomt utan honom. Allt påminner om honom. 


    Är arg på mig själv som ens saknar honom när jag vet vad han utsatt oss kvinnor för. Han lurade mig i ett halvår och jag saknar honom? Det är så sjukt. När jag fick veta sanningen så hade vi redan träffats i 5 månader och jag var kär, han lovade dessutom att avsluta med henne. Känner mig lurad. 


    Jag har absolut inget intresse av att träffa andra eller gå på dejt med någon annan. Ingen känns lika rolig som honom och jag attraheras inte av någon annan för tillfället.
    Vad kan jag göra för att glömma människan? För det är uppenbart att han aldrig kommer vara med mig på ett seriöst plan. Jag var bara hans ligg. 

    Fattar inte hur han hade hjärta att lura mig till att få känslor? Han låtsades liksom vara kär i mig. Nu säger han att han hade känslor men att han inte kan vara i en relation då han inte avslutat med sitt barns mamma. 


    Hur kan man då låta någon annan bli kär i en under 8 månaders tid när man vet att man är i en relation?
    Noll samvete. jag behöver verkligen pepp för att komma ur min Depp och komma över honom. Det här har börjat påverka mitt arbete då jag har noll fokus, jag sover dåligt på nätterna och kan knappt äta. Vill få bort honom ur mina tankar. Hjälp ????

  • Svar på tråden Fick veta att jag är den andra kvinnan.
  • Anonym (Den andra kvinnan)
    Anonym (jaha) skrev 2022-04-20 18:16:45 följande:

    Tja om du känner dig lurad så kan ju du fundera över hur lurad hans partner är som levt med svinet under lång tid och blivit lurad hur många ggr då? Och kommer förmodligen fortsätta bli lurad år efter år.

    Du har chansen att sätta stopp för det och ge henne en chans att själv välja om hon vill fortsätta leva med ett sånt svin. Varför ger du inte henne den möjligheten?


    Jag har funderat jättemycket fram och tillbaka men vågar helt enkelt inte. Han påstår att dom är ?i princip separerade? och då kanske det här gör mer skada än nytta om han nu ändå är på väg att lämna. Jag ville berätta när jag precis avslutat med honom, men fick då höra av dom flesta att jag var självisk som gör det bråkigt mellan dom och att det kommer drabba dottern värst. Det fick mig att backa och därefter har jag tappat modet till att berätta. Förmodligen för att jag gått och blivit helt deprimerad under den gångna månaden och inte har någon ork till bråk. Kanske hittar dom tillbaka till varandra när jag inte finns i bilden. Eller jag vet inte.. Vill helst bara glömma hans existens.

  • Anonym (Den andra kvinnan)
    Anonym (SL) skrev 2022-04-20 18:23:17 följande:

    Om jag får vara ärligt så tycker jag inte att du ska åka på resan, även om det var en julklapp.
    Risken är att det bara rivs upp igen och att du går med på "kompromisser" för att du saknar honom.

    Han har inte varit sjysst mot dig eller mot mamman till sitt barn. Du förtjänar så mycket bättre.
    Han har betett sig som ett svin och jag förstår att du känner dig lurad och jätteledsen.
    Men kom ihåg det har bara gått en månad. Låt dig sörja men isolera dig inte. Du behöver ju inte dejta men träffa kompisar och gör sånt som du mår bra av. 

    Jag tror att resan bara kommer att förlänga ditt lidande. Han verkar inte bry sig alls om dig ochvad han utsatt dig för. Varför åka bort med en sån människa.
    Gör inte så mot dig själv.

    Styrkekramar


    Jag tänker innerst inne så jag med, men hjärtat och hjärnan går inte riktigt hand i hand. Saknar honom jättemycket och vill se han en sista gång. Fast det egentligen är självplågeri. Borde nog inte åka.
  • Anonym (Den andra kvinnan)
    Anonym (,.kl-njuilyuk) skrev 2022-04-20 18:26:15 följande:

    Om du känner att du vill berätta kan du ju skicka det ni har skrivit med varandra om på sms som bevis. 


    Honom bör du genast blocka på alla ställen han kan kontakta dig. all kontakt bara drar ut på ditt lidande. 


    Sen gör du saker bara för din skull. Ny frisyr, promenad varje dag, börja träna, gå en kurs, gå på spa vad som nu än får dig att må bra. 


    Du har helt rätt i att han inte kommer att lämna henne, hade han velat det hade han gjort det. 


     


    I början är jag avslutade med honom så gav alla omkring mig rådet att inte berätta för att det kommer skapa osämja mellan dom och det kommer påverka barnet. Jag lät bli att berätta och under den här månaden som gått så har jag tappat modet. Ifall hon någonsin frågar så kommer jag att berätta men vågar inte kontakta henne.
    Har försökt blocka honom också några gånger men klarar av det i 2-3 dagar och tar bort blocken. Då har han alltid smsat och frågat hur jag mår osv. Nu har vi dock inte haft kontakt på en vecka och det sista vi sa var att vi ska ses nästa vecka på den sedan innan inbokade resan och säga hejdå. Vet innerst inne att det är idiotiskt och självplågeri men samtidigt så skulle det vara skönt med ett avslut och ett hejdå som inte är bråkigt och kaotiskt. Usch jättejobbigt detta. 

  • Anonym (Den andra kvinnan)
    Anonym (Oxå nr 2) skrev 2022-04-20 18:44:28 följande:
    Jag var också "den andra kvinnan" men i 18 mån fast utan löfte om framtid. Han avslutade mig nyligen när de plötsligt separerade. Det är ok, vi hade aldrig nån plan om ett riktigt fh..
    Så inte riktigt lika. Men, åk inte på resan. 
    Det kommer skada dig mer än du tror. 

    Men va? Vad skumt att han avslutade dig om dom ändå separerade. Jag kommer aldrig förstå mig på logiken hos såna människor. Högst oklart. Tror att jag kanske struntar i resan. Eller ska iallafall försöka finna kraft till det så gott jag kan. Det känns inte bra trots att jag skulle vilja ha ett ?fint? avslut. 

  • Anonym (Den andra kvinnan)
    Anonym (jaha) skrev 2022-04-20 18:36:15 följande:
    Och du förstår inte själv hur motsägelsefullt det är att skriva... han påstår ditten och datten när du redan VET att han är en lögnare utan samvete?

    Du skriver ju själv i din trådstart att han är en lögnare som ljugit för dig från första början och fortsatt göra så under 6 månader, men på nåt sätt tror du ändå att det han säger om sin fru är sant?

    Vad andra säger om att du skulle vara självisk om du berättar är inget annat än ren BS och kommer förmodligen från människor som själva varit otrogna eller legat med upptagna män/kvinnor. De allra allra flesta som blir bedragna vill veta och om du tänker efter lite själv så förstår du väl själv att det är ganska självklart, vem vill leva i en lögn med en snubbe som bedrar dig med den ena efter den andra år efter år? Skulle du själv vilja leva så?

    Jag hade velat veta såklart. Jag ångrar mig nu att jag inte bara sa det då direkt när jag avslutade med honom när jag var mer arg än ledsen.Nu känner jag mig för låg och deppig för att klara av det. Oroar mig jättemycket för att hon ska bli arg på mig. Han kommer ju definitivt att börja hata mig när jag berättar för henne och jag orkar inte med att båda dom eventuellt kanske kommer ge mig skit, ilska och hat. Inte just nu iallafall. Just nu går all min energi till att inte bryta ihop och gråta på jobbet på dagarna. När jag kommer hem så ligger jag mest och gråter och tänker. Skulle dessutom hon komma och ge mig en massa ilska så skulle jag krascha. 

  • Anonym (Den andra kvinnan)
    Anonym (Killen) skrev 2022-04-20 18:51:39 följande:

    Ge honom en andra chans. Han är som han är och det får man som kvinnfolk acceptera.


    Nej det kommer jag inte att kunna göra. Kommer aldrig kunna lita på honom mer. 
  • Anonym (Den andra kvinnan)

    Det kanske är bäst att jag berättar för henne ändå nu när jag tänker efter. Då kommer han garanterat att hata mig och sluta höra av sig och det blir lättare att gå vidare. Då är nästa fråga hur jag berättar? Att ringa henne är en omöjlighet, klarar inte av tanken ens. Skulle bara bryta ihop.


    Dessutom kommer han väl ändå påstå att jag ljuger. Kanske genom sociala medier, fast då får hon ett ansikte på mig. Det kanske blir ännu jobbigare?

    Kanske bäst att skicka från ett anonymt konto. Eller ska jag ens berätta?
    Mina killkompisar tycker alla att jag inte ska berätta för barnets skull, hälften av mina tjejkompisar tycker att jag ska berätta och hälften tycker att jag ska Skita i och gå vidare för att han förmodligen ändå gör bort sig med någon annan förr eller senare. 

    Kul ändå att alla killar helt plötsligt blir så engagerade i barnen när det kommer till något sådant. 


    Hans argument till varför han inte lämnat helt är att han kanske inte får träffa sin dotter lika ofta då. Nu när jag tänker efter så träffade han ändå henne bara typ varannan helg då han var med mig på veckorna och varannan helg så vad är ens skillnaden. Det var alltså bara en dålig ursäkt för att skydda hans lögn ????

  • Anonym (Den andra kvinnan)
    Anonym (SL) skrev 2022-04-20 22:05:01 följande:
    Jag vet att det är väldigt många här i tråden som fokuserar på den andra tjejen och ditt "ansvar" att berätta och avslöja killen.

    Jag vill ändå skicka med dig att det är helt ok att fokusera på dig och ditt mående i första hand. Du genomgår en kris och är mitt i allt just nu. Det är ok om du inte orkar ta ansvar för någon annan just nu.

    HAN är ansvarig för sina handlingar och hur han sköter sina relationer.
    Självklart är det sjysst att berätta och låta henne få veta men inte på bekostnad av ditt mående. 

    Tycker du tänker klokt att du ändå känner att du inte skulle orka med några tuffa reaktioner eller liknande. Lyssna på det.

    Du känner ju inte henne och vet inte alls vilken reaktion hon kommer att få. Det är inte ovanligt att man skjuter "brevbäraren" och att hon skulle lägga skulden på dig.
    Eller tänk om hon säger nåt i stil med: "jo men han har berättat om dig men att du inte betydde nåt"
    Det kan göra jätteont att få sån information 

    Om du ändå vill berätta gör det på det sätt DU orkar...anonymt brev med sms.en utskrivna eller liknande är helt ok.

    Ta hand om dig

    Tack för ditt väldigt förstående svar, det fick mig att finna sinnesro och kunna somna igår kväll. Tror inte många förstår hur dåligt jag faktiskt mått över detta och mår. Är i chock över hur en människa kan leva dubbelliv på det här sättet och det känns fruktansvärt. Har fått tvinga mig iväg till jobbet där jag mest räknar minuterna för att kunna gå hem och gråta och sörja ifred. Första veckan sjukskrev jag mig. 

    Jag är livrädd för att hon skulle reagera på ett sådant sätt som du beskriver. Och att han då samtidigt är hatisk och arg för att jag berättat. Nej jag skulle faktiskt inte klara av det just nu, trots att jag har otroligt dåligt samvete för hennes skull.
    Som det ser ut nu så kommer jag inte träffa honom mer, har blockat honom.
    Jag kommer inte fokusera på att berätta för henne nu utan på att jag ska börja må bra igen.

    Sedan när jag är starkare mentalt så kan jag skriva ut alla våra kärleksförklaringar vi skrivit till varandra i över ett halvår och skicka till henne med ett brev där jag förklarar situationen.


    Vill faktiskt inte att hon ska veta vem jag är eller hur jag ser ut eller något alls. Kan skicka med en gammal hotmailadress ditt hon kan maila om hon undrar något. Tack ännu en gång för ditt fina svar. Det hjälpte mig att släppa ångesten en stund på kvällen och kunna somna. 

Svar på tråden Fick veta att jag är den andra kvinnan.