Nu ska barn med ADHD och autism få stå i kö på nöjesfält

Fast nu gäller det ju inte bara barn med NPF diagnoser utan alla barn med funktionhinder, dom enda som är undantagna är rullstolsbundna.
Så det gäller både funktionshinder och sjukdomar med läkarintyg.
Har själv ett barn med utvecklingsstörning som inte kan stå i kö länge men heller inte åker åkattraktioner på Liseberg mm däremot gärna linbanan på Kolmården, lugnt att åka högt över alla djuren. 
Problemet är ju syskon som tyvärr alltid kommer i kläm pga syskonet som har särskilda behov. Dock har en vuxen stått i kö med henne när hon velat åka något när vi åkt till nöjespark och den andra varit med vår son som har utvecklingsstörning. Vi bor en långt ifrån och man åker helst två vuxna.  Man ser inte funktionshindret på honom, han ser ut som alla andra barn men pratar inte.
Men när det är något som vi kan åka tillsamman som just linbanan på Kolmården kan man ju boka tid och det är perfekt, alla kan ju boka tid så inget speciellt för oss men det upplever vi är jättebra. Det är ju även bra för andra som har småbarn och som inte orkar stå i kö.
Vad jag förstår kan man boka tid även på Liseberg för vissa åkattraktioner.

Nu har vi aldrig utnyttjat att gå före i kö men däremot som jag skrev kan man ibland boka tid, det kan alla göra.

Men att folk åker med funktionshindrade barn även under högsäsong beror ju ofta på att man är en familj med syskon som inte är funktionshindrade och bor man inte nära olika djurparker, nöjesparker mm så åker man ju dit under semester osv, liknande de flesta andra familjer, alla  bor ju inte nära dessa parker. 
Syskon till funktionshindrade och sjuka får ofta stå tillbaka pga sina syskon och får på så sätt inte ett " normalt liv". Vi försöker ofta att dela upp oss och att bara en vuxen går på aktiviteter med dottern men vi vill ju även kunna göra saker i hop som en familj på semestern som alla andra och det speciellt just för henne även om hon har en bror som har funktionshinder, hon vill kunna dela en rolig upplevelse med både mamma och pappa ibland och känna att vi är en familj. Men även när vi är någonstans delar vi upp oss som jag skrev tidigare, dvs en står i kö och åker med henne, den andre är med sonen och tittar på djur, äter glass eller gör det han klarar av. Men jag är tacksam för att man just kan boka tid på linbanan på Kolmården för det är något vi kan göra tillsammans, sonen älskar djur men skulle aldrig kunna åka berg och dalbana. Föräldrar till barn med funktionhinder har ofta dåligt samvete för  barnet/barnen som inte har funktionshinder som kommer i kläm ganska ofta då barnet med särskilda behov tar stor tid men att ändå kunna åka iväg precis som kompisarna gör betyder mycket. Med det sagt menar jag inte att funktionshindrade och sjuka ska ha gräddfil men att dom är med sina familjer under högsäsong är ju inget konstigt.

Ja kö förtur gällde barn med MS, andra sjukdomar och funktionshinder, alla som har ledsagarbevis, alltså inte bara NPF diagnoser.

Nej jag tycker inte att man bara ska få gå före för att man har en diagnos men i denna tråd är det bara barn med NPF man tar upp och det är inte enbart för dom som det är ändrat utan för alla barn med ledsagare förutom rullstolsbundna.

Det låter väldigt märkligt, har aldrig mött någon förälder på vår sons skola eller på hans aktiviteter som skulle lämna ett barn med intellektuell funktionsnedsättning på det viset, alla aktiviteter sonen går på (han har inga motoriska funktionshinder) gäller alltid att en förälder, ledsagare, assistent eller annan vuxen är med. 
På vissa aktiviteter som är för barn med lättare utvecklingsstörning  kan ledare om dom är flera vara ensamma med barnen.
Men vilken förälder lämnar sitt barn med funktionsnedsättning till en grupp för barn utan det, utan någon överenskommelse.
Det förstår ju alla att det inte går. Verkar jättekonstigt, klart skidskolan skulle ha sagt till att dom inte kunde ta hand om honom och hans syskon.
Konstiga föräldrar.

Nja, tycker nog att det flesta aktiviteter även passar funktionshindrade men naturligtvis med anpassningar eller egna grupper. Det finns skidskolor för barn med särskilda behov osv. Vår son har gått på simskola för barn med särskilda behov och på sätt lärt sig att simma. Visst det tog längre tid än för normala barn som hans syster och givetvis mycket dyrare för oss eftersom han fick gå på simskolan så mycket längre än normala barn. Han simmar fortfarande inte helt rätt men kan ändå simma och han älskar att bada och att åka vattenrutschkana. Han har som sagt inget tal utan använder bilder och vissa tecken och skulle givetvis aldrig gå i en vanlig simskolagrupp men för det tycker jag att han har rätt att få gå i simskola som andra, då i grupp för barn med funktionshinder.
Det handlar ju även om säkerhet då han badar som andra.
De flesta sporter har handikappanpassade grupper och det är för mig en självklarhet. Hans förening där han går på "gympa" för barn med intellektuell funktionsnedsättning behövde nya redskap och vissa anpassade efter funktionshinder och sökte och fick 10 000 kr ifrån Victoriafonden för det, så att dom här barnen kan få chans att genomföra aktiviteter i alla fall på lite samma sätt som normala.
Det tror jag att du också säkert anser men att sätta pojken du hade i din skidskolegrupp i den gruppen var fel. Men på många ställen finns som sagt grupper för barn särskilda behov. 

Ja jag såg att du hade skrivit om anpassade grupper efter jag postade med inlägg.
Vi tycker nog samma, dvs att många aktiviteter är för många men med anpassningar och speciella grupper när det behövs.
För mig är det självklart att vår son ska kunna ha aktiviteter som alla andra i grupper för barn med särskilda behov. Däremot tycker jag ju inte att andra ska anpassa sig efter honom. När dottern har en uppvisning på en sportaktivitet eller musikkonsert (spelar flöjt) eller teaterföreställning tar vi inte med sonen utan en av oss går då han inte klarar att sitta still eller störs av höga ljud osv.
Det är tråkigt för dottern att vi föräldrar aldrig kan komma bägge två, det önskar hon men självfallet ska inte andra behöva stå ut med att sonen kanske inte klarar att sitta tyst eller stilla så länge även om även andra barn är med och tittar på och stör.

Som jag skrivit tidigare klarar inte vår son av åkattraktioner så det drabbar inte oss men ändringen gäller alltså inte bara barn med npf diagnoser utan alla som då givetvis downs, andra funktionshinder och olika sjukdomar.
Här är ett utdrag.

Ledsagare

Om du har en funktionsnedsättning som medför behov av ledsagare erbjuds en ledsagare fri entré.  Om du behöver hjälp av en ledsagare för att ta dig  

i och ur en attraktion, eller som stöd under åkturen, får ledsagaren även ett ledsagaråkpass utan kostnad.

Behovet av ledsagare ska styrkas med intyg. Har du fler ledsagare betalar de ordinarie pris, såvida du inte genom intyg kan styrka behovet av fler än en ledsagare.

Intyget ska innehålla ditt namn samt en kort be-skrivning av hur ditt behov av ledsagning ser ut. Liseberg godkänner intyg från vård, kommun, skola samt assistansbolag (exempel på intygstext: ?NN är i behov av stöd i sin vardag till exempel i en nöjespark?). Liseberg godkänner också parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Andra intyg såsom diagnosintyg eller liknande är inte giltiga. 

Ledsagare måste vara minst 16 år fyllda och kunna uppvisa giltig legitimation.
Ledsagare behöver inte förboka sitt besök.
Ledsagaråkpass gäller endast för Lisebergs åkattraktioner.
Ledsagaråkpass innebär inte köföreträde. Gäst och ledsagare använder samma köer som övriga med undantag för gäster med rullstol eller motsvarande. För information om hur du med rullstol når respektive attraktion, kontakta personalen på plats.
Om en gäst har svårt att stå i fysisk kö hänvisar vi till de virtuella köer där du på förhand, via Lisebergsappen, kan boka din köplats.
Servicehundar i arbete är välkomna.

Ja självklart är det så, så var det för mig och mina syskon och i nutid med mina syskonbarn och våra vänners barn, ville bara förklara att även vi med barn med funktionshinders som vi med ett barn med utvecklingsstörning åker när vi kan under semester osv då vi inte bor nära Liseberg och andra nöjesparker. Vi gör ju det för vår dotters skull som inte har något funktionshinder, vår son hänger på men åker inte attraktioner på nöjesparker, men han gillar djurparker, det enda han åker är som sagt linbanan på Kolmården där man behöver köa men där har man kunnat boka tid och det har passat oss. Men vi märker ju också att ju äldre barnen blir ju mer måste vi skilja på oss då skillnaden blir så stor. Vår dotter ju äldre hon blir vill ju göra saker som vår son aldrig kommer att klara.
Men samtidigt lär sig syskon att det är så.