Det är skillnad på att medvetet knuffa in ett barn i väggen när man är arg och att göra det av misstag när man reagerar instinktivt för att skydda ett annat barn. Det var väl inte din avsikt? I så fall är du ingen dålig förälder eller ond människa. Att du har så dåligt samvete är ju också tecken på det.
Det är uppenbart när man läser tråden att folk tolkar det ur egna erfarenheter. Att det är en psykisk störd person som misshandlar sitt barn eller saker som kan hända när man har småbarn.
Som jag ser det har alla småbarnsföräldrar situationer där man får dåligt samvete efteråt när man t ex skrikit gör högt, reagerat lite för häftigt eller sagt saker man ångrar. Det är mänskligt. Det är två helt olika saker att reagera i en situation som faktiskt är farligt för det ena barnet som här eller att slå till ett barn bara för att man är arg. Hade ts skrivit att hon knuffade in barnet i väggen för att hon var så jävla arg på honom hade jag sagt sök hjälp absolut. Men nu var situationen inte sådan. Ts har extremt dåligt samvete och sannolikheten är, tror jag, liten att hon gör samma sak igen. Det är så man lär sig, det här blev inte bra och såhär vill jag inte känna igen. Det råd jag vill ge ts är att påminna sig om detta i jobbiga situationer, när det är möjligt ta ett lugnt andetag och tänk över alternativen. Rådet man brukar få är ju annars att gå ifrån, lämna situationen och andas djupt (vilket inte var möjligt här) . Hämta kraft och skaffa avlastning är också viktigt rent långsiktigt, för det ÄR påfrestande med två så små barn. .