Vad är problemet? Varför vill hon inte ha sex?

Hur är det med övrig närhet.
Det kan vara så att så att hon är "mätt" på fysisk kontakt. Så hon har ingen energi över att vara intim med dig. 
Jag skulle föreslå att ni tar er tid att vara kravlöst fysiska med varandra. Att endast ligga och kramas, eller sitter nära varandra och hon känner att hon kan slappna av i denna fysiska kontakt, utan att det blir mer. 
Har ni möjligheten att resa iväg tillsammans utan barn och att du är tydlig med att det inte förväntas sex.
Jag tror att det kan vara så enkelt att det är för höga krav på att hon ska vara fysisk. 

Min första fråga är - är hon överhuvudtaget attraherad av dig längre? Många par hamnar ju i den klassiska "familjen AB" och med logistik kring barn, hem, aktiviteter, släkt etc så slutar man där nånstans att vara ett aktivt sexuellt par och blir mer syskon. Kärlek kan vara djup men tanken på sex känns främmande för att man inte längre prioriterar att vara sexiga och kåta vuxna. Attraktion dör sakta ut.

Ftåga två - VILL hon känna attraktion och tända på dig? Vad gör hon själv på egen hand för att hitta lusten till dig?

Jag känner med dig och tycker ditt inlägg var väldigt bra skrivet och tyder på att du bryr dig om henne. Jag kände direkt att jag  har varit den kvinnan. 
En liten brasklapp vill jag ändå ge dig. Samma ämne men från två håll. Att uppmana en person som normalt sett inte onanerar är riskfyllt. Att onanera för att någon annan uppmanat är inte heller bra. Oavsett din omsorg och välvilja så kan det ändå tas för att hon ska göra det för att det bli sex mellan er tillslut. Det blir nån sorts krav på ett resultat. 
Skaffa leksaker när lusten redan är borta  är inte heller helt riskfritt. Ffa inte om tanken är att personen utan lust ska använda den själv. 

Det tycks vara så att män som ofta är mer lösningsorienterade tänker att en leksak till kvinnan får henne att hitta lusten igen. Det är inte alltid så lätt. 
 Du verkar vara en kärleksfull man och jag hoppas det löser sig för er. 

Jag reagerar på detta, som att det vore någon sorts rättegång där hon måste jaka eller neka. Helt sjuk ju.

Det är normalt att inte ha sexlust och det är inget som kan tvingas fram med några erkännanden.

"Hon har också erkänt det själv att hon ofta inte har någon sexlust"...

Hur man än vrider och vänder på det, så är det ju alltid den med minst lust som måste bestämma. Det finns ju inget som heter "omvänd" våldtäkt men i längden kan nog upplevelsen av att aldrig få ha sex och känna sig bortvald liknas vid en sexuell kränkning, av annan art men ändå.

Det är ett jättevanligt problem för par i din situation och behöver inte alls betyda att hon tappat känslorna eller attraktionen för dig. Hon har bara inte längre särskilt mycket lust och framförallt inte spontan lust, och då blir dina inviter mest stressande för henne. Jag och min fru hade en väldigt liknande situation. Vi insåg dock båda att sex är viktigt för relationen och måste prioriteras. Vår lösning var att schemalägga sex, en gång i veckan en viss tid och dag. Däremellan var det helt sexfritt och genom att min fru slapp känna sig stressad för att ha spontansex när honinte hade lust fick vi tillbaka vår vardaglia närhet och hon hann bygga upp ett sug och förväntan inför våra "dates" varje vecka, och när vi väl har sex har hon lust och det är skönt för henne. Värt att testa, om hon inte tappat känslorna för dig kan jag verkligen rekommendera det som en lösning.

Livet är fullt av måsten och tiden räcker sällan till när man jobbar, har barn och hus. Och så ska man hinna med varandra på det. Det är lätt att man blir mekanisk och praktisk i sin vardag. För att få dagen att funka.

För oss (jag och maken) så är vardagsromantiken A och O. Att vi kramar om varandra i förbifarten, spontana pussar, sover i hans famn, har öronmärkta kvällar för vin och något gott (onsdagar och lördagar) när barnen somnat. Vi har börjat duscha tillsammans och bastun är magisk att sitta nakna i och prata ostört. Känslan av närhet och intimitet även när vi inte har sex.

Sen behöver man våga prata med varandra också om vad man saknar och vad man blir frustrerad av. Jag och maken hade en urladdning för ett tag sen där han var sur för att vi inte låg och jag var sur för att vi inte hade fått vår välbehövd tid tillsammans- för det spelar ingen roll hur tänd jag än är- känner jag ingen samhörighet så är jag inte sugen på att ligga. Vi var riktigt arga på varandra där sex ställdes emot närhet vilket slutade i att vi insåg att vi egentligen sakande samma sak- man hade inte vågat utrycka det för varandra. Och hur tufft senaste jobbtider varit och barnsjukdomar utan att vi egentligen hade pratat om hur dåligt det påverkat oss separat. Ibland behöver man få prata rakt ut utan filter. 

Du verkar vara en jättefin person och självklart ska inte du vid 32 behöva känna att lust och attraktion är passé för din del. Du behöver vara tydlig med att närhet och sex är viktigt för dig. Att du inte mår bra oavsett er standard i övrigt. Hon måste förstå att detta är ett problem först och främst och vara med i ett förändringsarbete (hon kanske också vill det!). Och det betyder inte att det blir massa sex, men ni kanske kan få igång en närhet som gör att sex inte blir så laddat och minerat område. Att steget till att ha sex inte blir så stort för henne.

sen kan jag tycka (till skillnad från min man) att många borde reflektera över sexscheman. Visst, inte så romantiskt men har man sex regelbundet så blir det inte så stora mentala blockader att få till än när man ligger sällan och förväntningarna blir skyhöga.

Helt otroligt!

När jag läste din text så tänkte jag fram till slutet av texten ?skrev jag det här på fyllan? Hur kan jag inte minnas att jag skrivit det här??

Jag har exakt samma livssituation som dig, samma ålder, ja precis allting!

Det jag misstänker är att min sambo har svårt att älska sig själv och har för höga krav samt blir kvävd av barnen och stressen.

Ver inte hur detta ska sluta, snart ger jag upp trots att jag är beredd att satsa allt.

Får man fråga vart i Sverige du bor?