Man som är aggressiv mot barnen - lämna?

..i mannen. Tyvärr, för jag ville bli en superfarsa!

I mitt gäller det främst läggningen medan det här verkar kunna röra sig om lite när som helst.
Jag har ingen som helst erfarenhet av barn eller omvårdnad från uppväxten, inga småsyskon, inga husdjur, ingenting, jag började från scratch medan frun hade tagit hand om såväl småsyskon som djur i många år och har en naturlig fallenhet för att hitta sätt att lösa situationer och att tolka signaler innan nåt bryter ut, och jag tror att just det är dessa signaler är viktiga för att läsa av barn. Jag ser dom inte vilket leder till en reaktion på deras aktion, frun ser dom och agerar innan.
För mig har det lett till en massa bråk och misslyckade försök där jag försökt nya sätt men hela tiden fått höra att jag gör fel, vilket till slut ledde till "men gär det själv då om du är nåt jävla facit, jag gör ju för fan som du säger men får likförbannat höra att det är fel!" 
"Du kanske borde söka hjälp?"
"Jag?! Det är ju inte jag som bråkar, jag kan gå vilken kurs eller hjälpprogram som helst, barnet kommer ändå säga nej när jag ber det borsta tänderna eller vad det nu kan röra sig om, bara för att det är jag som säger det, inte du."

Det har varit mycket bråk och trötta starka viljor här, nu har vi löst det någorlunda men det kunde gått snabbare.

Det jag hade behövt var dels medhåll "lyssna nu på pappa och ta på dig mössan, det snöar ute, pappa vet att det är kallt" inte skäll för att jag tvingade på mössan

Dels hjälp med att hitta lösningar, för alla faller det sig inte naturligt, även jag har härmat barnen för att försöka visa hur dumt nåt ser ut/är, det hjälpte säkert inte, men kändes som en bra ide, så jag testade, so what, hade det hjälpt hade det varit bra, nu blev det bara en i raden nybörjartabbar.

För mig vände det efter ett samtal vid rätt tillfälle mellan bara mig och barnet hur barnet i fråga ville lösa våra meningsskiljaktigheter då varken barnet eller jag ville ha det som vi hade det.

Uttryck som Du är den vuxna här, agera därefter eller lös det, hjälper inte, vi försöker men vet inte hur, än.
Alla är inte naturligt duktiga med barn.
För mig är det 1000 gånger lättare med det konkreta, bilen rycker, trappen knakar, slangkopplingen läcker än att få ett barn att borsta tänderna för att det inte VILL. Jag ser inte lösningen.

Alla har inte samma förutsättningar, acceptera olikheter och nnyttja era styrkor istället för att klaga på svagheterna.