• Anonym (Man)

    Man som är aggressiv mot barnen - lämna?

    Är uppväxt med mycket misshandel. Av en Kvinna!
    Farsan kunde bli fly förbannad men rörde en aldrig som liten. 

    Lovar er att man var mer rädd för kvinnan än när farsan flög omkring som en virvelvind inne i huset ! För man visste att han inte rörde en, så man var lugn och gärna irriterade upp han lite mer genom att fråga om han skulle sluta slå sönder dörrarna snart? haha 

    Kvinnor får gärna dalta med sina ungar om de vill, men låt männen få uppfostra på sitt sätt så länge de inte är fysiska av sig mot barnen! 

    Man kan inte komma och påstå att en man som höjer rösten gör fel, är fel eller att man ska lämna för det. Lite får man ju tåla! Och respektera att man är olika som föräldrar med! 

    Så onödigt att göra slut bara för att någon aldrig är fysisk. 

  • Anonym (Man)
    Anonym (Usch) skrev 2025-03-30 08:37:28 följande:

    Känner igen beteendet. Min pappa var en sådan man fick "tassa på tå omkring", jag var jämt stressad. Han straffade en på olika sätt om man gjort misstag, ex tappat något i golvet. Nu har jag kommit till insikt med att mitt ex också är en man får "tassa på tå omkring". Ska pappan hjälpa med något och barnet också vill "hjälpa till" så puttas barnet bort och pappan vrålar "men akta på dig!!" och ev diverse kränkande ord så att barnet blir ledsen (småbarn). Är det någon form av smuts som pappan upptäcker i hemmet så vrålar han "vad är det här?! Vad är det här?!" Som ett kontrollfreak. Tycker synd om mitt barn som kommer få spendera 50% av tiden med att tassa på tå och anpassa sig men bättre 50% än 100%. 


    Att en pappa vågar sätta gränser är bra. Han behöver inte putta bort ungen, det är fel. Men å andra sidan så när en kvinna misshandlar så tänker folk i förnekelse om att en kvinna kan ju inte vara så hemsk. Jo, det kunde hon! Hon var extrem på alla sätt och det var närmare tortyr än misshandel dessutom.

    Att tassa på tårna för att någon blir irriterad eller höjer rösten, låter väldigt känsligt. Själv fick jag styck så det sjöng om det om "Morsan" om man glömde ställa en en sked i diskmaskinen. Och jo, det var bara en sked och det hände sällan för man åkte på så jävla mycket stryk så det var ofattbart såhär efteråt!

    Att alltid tro att hålla på att gulla eller vara värst genom misshandel är fel båda två. Man behöver känna av lite pondus som barn för att våga säga ifrån som lite äldre. Nu är det dessutom genetiska skillnader, som är skapta för att leva tillsammans och likaså uppfostra barn,. Båda könen bidrar med sina för och nackdelar. Att haka upp sig på att en man höjer rösten och anser sig ha behövt att tassa omkring på tå trots inget fysiskt våld, säger ju lite om hur svaga människor är idag i samhället. 
  • Anonym (Man)
    Anonym (Man) skrev 2025-03-30 08:53:30 följande:
    Att en pappa vågar sätta gränser är bra. Han behöver inte putta bort ungen, det är fel. Men å andra sidan så när en kvinna misshandlar så tänker folk i förnekelse om att en kvinna kan ju inte vara så hemsk. Jo, det kunde hon! Hon var extrem på alla sätt och det var närmare tortyr än misshandel dessutom.

    Att tassa på tårna för att någon blir irriterad eller höjer rösten, låter väldigt känsligt. Själv fick jag styck så det sjöng om det om "Morsan" om man glömde ställa en en sked i diskmaskinen. Och jo, det var bara en sked och det hände sällan för man åkte på så jävla mycket stryk så det var ofattbart såhär efteråt!

    Att alltid tro att hålla på att gulla eller vara värst genom misshandel är fel båda två. Man behöver känna av lite pondus som barn för att våga säga ifrån som lite äldre. Nu är det dessutom genetiska skillnader, som är skapta för att leva tillsammans och likaså uppfostra barn,. Båda könen bidrar med sina för och nackdelar. Att haka upp sig på att en man höjer rösten och anser sig ha behövt att tassa omkring på tå trots inget fysiskt våld, säger ju lite om hur svaga människor är idag i samhället. 
    stryk*
    av morsan*
  • Anonym (Man)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-03-30 09:08:35 följande:
    Du verkar ha tagit ganska stor skada av din uppväxt, om du resonerar så okunnigt.

    Det låter som din mamma var mycket värre än din pappa, men det är inte bara fysiskt våld som räknas. Självklart måste man kunna sätta gränser och höja rösten om det är befogat, men barn ska aldrig behöva vara rädda för sina föräldrar.

    Att kalla människor svaga för att de har farit illa av föräldrar som fått utbrott eller kränkt dem på olika sätt, säger mer om hur dysfunktionell din egen uppväxt var och hur skevt du resonerar. Barn stärks av kärlek och trygghet, inte av överdrivet arga, elaka eller aggressiva föräldrar. Sen förlorar alla föräldrar tålamodet ibland, man är inte mer än människa. Men man får inte gå över en viss gräns.

    Och nej, vettiga människor tycker inte det är normalt att kvinnor ger sina barn stryk. Det låter som du hade en hemsk mamma. Du verkar även ha väldigt konstiga referensramar.

    Som sagt, brusa upp kan alla göra. Men brusa upp för minsta lilla är inte bra, och inte försvarbart även om man aldrig rör barnet. 
    Min "pappa" var inte dålig. Har bara fina minnen / snälla och roliga minnen med honom, de få minnen jag har av han vill säga då han aldrig var hemma så ofta.

    Har inte ett enda bra minne från "morsan". 
    Så gör inte som bupp försökte göra, dvs försökte utmåla farsan som den dåliga. För det var han inte. 
  • Anonym (Man)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-03-30 09:32:15 följande:
    Du har bara fina minnen av din pappa, fast han sällan var hemma, samt for runt och slog sönder saker när han blev arg?

    Knappast Dad of the year. Varför var han sällan hemma t ex?

    Bup kanske var något på spåren? Fast du verkar leva i total förnekelse.

    Kände bup till din mammas våld? Jag förstår att din pappa framstår som snäll jämfört med henne, men å andra sidan tog han inte sitt ansvar om han lämnade dig ensam med en så våldsam förälder.
    Han höll sig borta för att hon var ett psykfall.

    Han var den bästa pappan när han va hemma. Man behövde aldrig vara rädd då och ja, de enda gångerna jag kan skratta till av mina minnen är enbart med honom. Är ju inte så att en trädörr får ont av att gå sönder heller direkt. Så vem orkar bry sig om något sådant? Mycket värre när det kommer till att vara fysisk mot barn. Det är oförlåtligt. Förutom om det är på skoj och inte så allvarligt.

    Den enda gången han var fysisk var när han bankade lite på min arm så att jag verkligen skulle lära mig höger eller vänster. Samt ett annat tillfälle, men vill inte berätta om det. (men det var väl det enda dåliga egentligen, det jag inte vill berätta om).

    Men det första var på skoj och inget jag tog illa vid mig utav.

    Medans när morsan skojade med en så klippte hon en i örat så det börja pissa blod och asgarvade, därefter hotade om att hon kunde råka klippa en i örat varje gång hon tvångs klippte en. Anledningen till att jag inte ville bli klippt varför att hon alltid skulle klippa av luggen så jag såg snaggat ut där fram. 

    Det var deras olika humor. Och av farsans grej så lärde jag mig ju verkligen höger eller vänster och aldrig haft svårt med det, vilket jag har märkt att folk faktiskt har till och med i vuxen ålder, så är bara glad för att han gjorde som han gjorde.
  • Anonym (Man)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-03-30 09:32:15 följande:
    Du har bara fina minnen av din pappa, fast han sällan var hemma, samt for runt och slog sönder saker när han blev arg?

    Knappast Dad of the year. Varför var han sällan hemma t ex?

    Bup kanske var något på spåren? Fast du verkar leva i total förnekelse.

    Kände bup till din mammas våld? Jag förstår att din pappa framstår som snäll jämfört med henne, men å andra sidan tog han inte sitt ansvar om han lämnade dig ensam med en så våldsam förälder.
    Nej, bupp var verkligen ingenting på spåren. Vet att du som kvinna gärna vill tro att pappan alltid är den hemskaste. Men det är som att jämföra en snöboll i ansiktet av misstag mot att bli kastad med full kraft rakt in i taggtråd, överkörd över foten med bilen, klipp med sax fysiskt och även inlindad i djurel och torterad samt så lossade hon sadeljorden på hästen och tvingade mig att galplopera med den nerför backe på grusväg med taggtråd på båda sidorna, samt sa åt en att sitta kvar när hästen drog till sitt vattenhål i skogen och rullade runt i det. Fick stryk för att jag inte satt kvar. 

    Nej, farsan var inte dålig alls förutom vid ett mindre tillfälle, men det handlade mer om orättvisan som ändes än det fysiska.
  • Anonym (Man)

    Försökte vara metaforisk i början men råkade gå över till verkliga händelser. Vill bara förtydliga att "överkörd över foten med bilen" var endast metaforiskt. Allt det övriga hände på riktigt.

  • Anonym (Man)
    ClumsySmurf skrev 2025-03-30 09:56:01 följande:
    Att själv som vuxen hålla sej borta från ett psykfall och lämnar sitt barn med  psykfallet som misshandlar barnet....är det så bra föräldrar gör?
    Var det något ansvar han inte levde upp till?
    Inte direkt utöver det vanliga då som alla omkring gjorde med förutom fotbollstränaren. Han ville inte tro på de saker man berättade om vad hon gjorde mot en. För sånt gör ju "ingen". Men efter att hon hotat han med kniv och slagit han på käften så det var blod överallt på nedervåningen så började han tro på en.  Tack vare han även som man ens fick spela fotboll också.

    Jag har verkligen inte ett enda bra minne alls med morsan faktiskt, överhuvudtaget. Försöker komma på 1, men kan inte det.

    Hon kom undan med allt. För att hon var ett "attraktiv" kvinna utåt sett och vältalig och kunde fejk le samt fejk skratta.

    Har så mycket berättelser om vad jag varit med om att jag kanske skulle skriva en bok. Men den skulle ju aldrig bli utgiven oavsett förmodligen så vad är meningen med det.  
  • Anonym (Man)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-03-30 10:08:39 följande:

     


    Det är ingen ide att fortsätta diskutera med dig, då du inte ens verkar läsa mina inlägg ordentligt.

    Jag har aldrig skrivit att din pappa var värst, tvärtom har jag UTTRYCKLIGEN skrivit att din mamma verkar ha varit mycket värre.

    Men din pappa tog inte sitt ansvar som lämnade dig med henne, samt själv blev så arg att han slog sönder saker.

    Jättebra att han kunde vara snäll också. Men du har som sagt väldigt skeva referensramar.

    Och våra 12-åringar har lärt sig höger och vänster utan att jag eller deras pappa var fysiska mot dem.


    Spelar ingen roll vad du anser eller tror. BUP var inte något på spåren.
    Konstigt att du så gärna ska fokusera på hans ansvar osv. Men inte benämner morsans handlingar överhuvudtaget förutom jätte kort som "värst". 
  • Anonym (Man)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-03-30 09:23:39 följande:

    Jag är glad att jag inte fick barn med någon som dig.


    Sen kan man absolut behöva vara hård mot trotsiga ungar som bara skriker eller bråkar t ex. Men hård är inte detsamma som att bli aggressiv eller slå sönder saker. 


    Så vad gör du då i en sådan situation? Vänligen utveckla och var ärlig.

    Sen behöver du ju knappast döma ut mig. Visst, jag kan slå lite i saker om jag blir blir riktigt förbannad, men det är sällan. Går hellre ut och sätter mig i skogen en stund. Men visst, jag anser det inte vara så farligt att slå i saker, så länge man inte rör ett försvarslöst barn eller kvinna (om hon nu inte blir fysisk först och man behöver försvara sig då). Men har bara behövt skydda mig själv vid ett tillfälle mot en kvinna som nog faktiskt var starkare än mig till och med. Och då drog jag näven i plåten på bilen och sa åt henne att backa.

    Farsan rörde aldrig morsan, inte en enda gång. 
    Han var vidrigt stark. Men svettades så fort en kvinna gapade på honom. Feg var han. Men något hade hänt han i barndomen, men fick aldrig veta vad. Han var uppväxt med flera stora systrar, och gick i taket för saker man inte förstod gällande hans mamma. Så något hade hänt han som liten, men vet inte vad. Nu har han gått bort så man kommer aldrig få veta det.
  • Anonym (Man)
    Lynx123 skrev 2025-03-30 10:03:14 följande:
    Är verkligen ledsen för din skull att du växte upp med detta. Hoppas att du får hjälp med att komma över det, för du verkar har blivit väldigt skadad. Barn ska aldrig behöva växa upp med fysiskt eller mentalt våld, eller att behöva bli skrämda till lydnad - inte heller partners.
    Är skadad av vad hon gjorde mot mig ja. Men inte det minsta skadad av vad han gjorde. 
  • Anonym (Man)
    Anonym (Man) skrev 2025-03-30 19:13:00 följande:
     Men visst, jag anser det inte vara så farligt att slå i saker, så länge man inte rör ett försvarslöst barn eller kvinna 
    barn, djur eller*
  • Anonym (Man)

    Kommer aldrig förlåta henne. Hon förnekar än idag att hon någonsin har rört en dessutom. Hon är ju en "pacifist"  som hon blå ljuger om.
    Hela mitt liv blev förstörd efter vad hon utsatte mig för. 


    Men har ändå ingen våldsam historik eller fängelse eller några riktiga brott överhuvudtaget. Förutom att det enda som får mig att vilja leva och som får mig att försöka göra saker jag mår bra av, får jag inte använda här i Sverige för då blir man straffad. Så är rädd för att jag tappar det totalt en dag när jag inte får använda min medicin som anses vara olaglig. Klarar inte känna att jag mår bra i som normal utan är konstant trött och orkeslös. Är avtrubbad från att kunna känna något annat än uppgivenhet samt ilska.

    Hatar det här landet som ska straffa mig för att jag äntligen funnit något som får mig att må bra! 

  • Anonym (Man)
    ClumsySmurf skrev 2025-03-30 20:08:37 följande:
    "Sen behöver du ju knappast döma ut mig."

    När någon påstår att man ska få uppfostra på sitt sätt så länge man inte är fysisk och när någon tassar omkring på tå trots inget fysiskt våld är det en svag människa, trots att det är ett barn det handlar om
    finns det en risk att man blir dömd

    du påminner om ett psykfall:
    Anonym (Man) skrev 2025-03-30 19:28:43 följande:

    .....
     Är avtrubbad från att kunna känna något annat än uppgivenhet samt ilska.

    Hatar det här landet som ska straffa mig för att jag äntligen funnit något som får mig att må bra! 




    Du var ju snäll. Tror säkert att folk verkligen mår bra i din omgivning. Inte.
    Du är ju elak rakt av. 

    Allt jag har sagt är i princip att det inte är världens grej om någon bankar i saker, eller höjer rösten lite. Och du kallar mig för psykfall genom att bete dig värre själv. Bra där. 
  • Anonym (Man)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-03-30 20:15:27 följande:
    Jag säger till barnen på skarpen. Jag gormar inte, men är bestämd.

    Det räcker oftast, men inte alltid. När de var yngre och bråkade kunde jag sära på dem. De har aldrig varit särskilt bråkiga eller jobbiga, samt har alltid varit ganska tajta. Men det klart att de rök ihop ibland, som barn gör.

    Om de vägrade klä på sig, vägrade äta eller annat, kunde jag fråga varför samt låta det vara en stund. Ibland behöver barn bara lugna ner sig, ibland mår de dåligt eller tycker att något är obehagligt, men kan ha svårt att sätta ord på det. Särskilt när de är små. Som förälder får man bara lyhörd, men ibland måste man vara bestämd.

    Det är denna balansgång jag misstänker att du inte skulle klara, med ditt bagage och ditt sätt att resonera. Och handen på hjärtat - skulle du verkligen vilja ha barn? Efter allt du har varit med om. Vet du hur tålamodsprövande barn kan vara? De testar gränser, och en del barn är betydligt mer krävande än andra.

    Självklart har jag förlorat tålamodet ibland. Men jag har aldrig varit våldsam, skrämt dem eller slagit sönder saker. Inte min man heller. (Vad jag vet).

    En enda gång har jag varit mer hårdhänt mot barnen än vad jag borde ha varit. Det var när de var 2 år och på väg rakt ut i gatan framför bilarna. Jag högg tag i dem, skällde och höll i dem hårdare än vad som egentligen behövdes för att hålla kvar dem. Men jag fick panik. Skulle aldrig agerat på det sättet om de bara hade varit trotsiga hemma.

    Det var dock inte så hårt att jag skadade dem fysiskt. De började gråta, men mest för att jag blev arg och att de inte fick göra som de ville.
    Vill inte vara dryg, men aldrig träffat på en kvinna som inte skriker av sig när hon blir upprörd över minsta lilla. De skriker ju bara de sitter på cafe och "pratar" med varandra till och med! 
Svar på tråden Man som är aggressiv mot barnen - lämna?