Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-03-30 09:32:15 följande:
Du har bara fina minnen av din pappa, fast han sällan var hemma, samt for runt och slog sönder saker när han blev arg?
Knappast Dad of the year. Varför var han sällan hemma t ex?
Bup kanske var något på spåren? Fast du verkar leva i total förnekelse.
Kände bup till din mammas våld? Jag förstår att din pappa framstår som snäll jämfört med henne, men å andra sidan tog han inte sitt ansvar om han lämnade dig ensam med en så våldsam förälder.
Han höll sig borta för att hon var ett psykfall.
Han var den bästa pappan när han va hemma. Man behövde aldrig vara rädd då och ja, de enda gångerna jag kan skratta till av mina minnen är enbart med honom. Är ju inte så att en trädörr får ont av att gå sönder heller direkt. Så vem orkar bry sig om något sådant? Mycket värre när det kommer till att vara fysisk mot barn. Det är oförlåtligt. Förutom om det är på skoj och inte så allvarligt.
Den enda gången han var fysisk var när han bankade lite på min arm så att jag verkligen skulle lära mig höger eller vänster. Samt ett annat tillfälle, men vill inte berätta om det. (men det var väl det enda dåliga egentligen, det jag inte vill berätta om).
Men det första var på skoj och inget jag tog illa vid mig utav.
Medans när morsan skojade med en så klippte hon en i örat så det börja pissa blod och asgarvade, därefter hotade om att hon kunde råka klippa en i örat varje gång hon tvångs klippte en. Anledningen till att jag inte ville bli klippt varför att hon alltid skulle klippa av luggen så jag såg snaggat ut där fram.
Det var deras olika humor. Och av farsans grej så lärde jag mig ju verkligen höger eller vänster och aldrig haft svårt med det, vilket jag har märkt att folk faktiskt har till och med i vuxen ålder, så är bara glad för att han gjorde som han gjorde.