Soc tagit barn. Anhörig?

Anhöriga kan vara familjehem om det anses lämpligt. Det beror på orsak till omhändertagen. Du kan alltid lämna in ett önskemål om att få bli familjehem. Stöd till anhöriga vet jag inte. Jag antar att du får vända dig till vårdcentralen och se om du kan få hjälp där.

Du kan kolla efter stödgrupper för anhöriga till exempel på Facebook om du söker på din anhörigas diagnos. Beroende på vilken diagnos det gäller så kan det även finnas speciella forum på nätet där man kan få kontakt med andra anhöriga.

Samtalsstöd, kolla med din vårdcentral.

Huruvida man kan bli familjehem som anhörig beror helt på situationen. Ibland kan närmast anhöriga bli jourhem om barn akut behöver placeras. Ibland är det inte aktuellt då barnet omgående behöver flyttas från sin närmiljö och då faller även anhöriga bort. Men senare, om barnet behöver en längre placering, kan anhöriga komma ifråga igen. 
Dock behöver man gå igenom en utredning. Det är inte så att socialtjänsten ringer och frågar om man kan tänka sig att ta emot ett barn för sex månaders placering bara sådär. 
Jag skulle ringa socialtjänsten på måndag om jag var du. Eller om det finns en socialjour. De kommer inte gå in på sakfrågor och det är inte det du ska fråga heller utan ställ frågan precis som du gjort här. Jag är anhörig till en familj som fått ett barn omhändertaget - finns det någon sorts stöd från er, någon jag kan prata med? Eller om de kan hänvisa.
Det finns olika sorters stöd på andra ställen också, som kyrkan, jourhavande medmänniska, digitala vårdtjänster typ Mindler och förstås även ens egen husläkare. Du får försöka hitta något som passar för det som du känner att du vill ventilera.  Och om du är intresserad av att bli familjehem så anmäl ditt intresse.

Hur gammal är barnet?
Är det barnets beteende eller föräldrarnas som fått barnet omhändertaget?

Utan svar på dessa frågor går det inte att besvara frågorna.

Soc ska leta efter familjehem hos anhöriga i första hand. Dock måste ju de anhöriga även vara lämpliga och det får inte finnas behov av skyddat boende eller liknande för barnet så klart.
Annars gäller även närhetsprincpen som innebär att man ska stäva efter en placering nära hemmet.
Så om du är lämplig, och det är lämpligt för barnet, så kan du säkert få bli familjehem om du vill det. Dock tar ju utredningen lite tid.

Tack för era svar.

Det är mer att jag blir så ledsen för att man inte kan ses som familj / släkt mer, och inte ha just den nära kontakt vi har haft innan. Mina ungar som mister en så nära liten person på ett sätt liksom. Och barnet dem och inte ha sin släkt på samma sätt. Som den har vuxit upp med. Ja en familj. Vi saknar barnet så mycket och känns konstigt att den inte kommer finnas hos oss på samma sätt, och inte växa upp med sina föräldrar :(

Jag behöver inte hjälp med förälderns diagnos. Tror inte heller jag behöver hjälp att prata ut heller. Det är bara att acceptera att barnet inte finns där på samma sätt som innan och kommer att bo i en helt annan familj. Vet att barnet kanske kommer ha det bra där men vet också att ena föräldern är kapabel till att vara mor/far åt barnet och att de mår bäst av detta. Men ja bara acceptera som sagt. En pusselbit som alltid kommer att saknas i våra hjärtan. 

Vi kan säkert vara familjehem men det skulle samtidigt skära i hjärtat ändå att de inte får bo hos sin egna familj. Men vi får fundera hur vi gör. 

#4 Mellan 3-5 år och har en outredd diagnos (alltså det utreds sedan någon månad nu). Ena föräldern har en diagnos ja och den andra har brutits ner totalt av partnern / psykisk misshandel så ja. Ingen diagnos men är så totalt nere på botten som det bara går och kan därför inte ta hand om barnet. Så alltså det är pga förälderns diagnos som den ena föräldern inte på något sätt i världen får ta hand om barnet, varken nu eller senare och samtidigt behöver barnet extra hjälp och stöd pga diagnos. Den andra föräldern är så deprimerad så den tror inte att det skulle fungera senare heller.