Hur kommer man över en annan man?

Har själv en stor behållning av Esther Perels TED talk Rethinking infidelity som jag upptäckte ett par år tillbaka. Tror jag till och med mejlade den till den då gifte mannen som jag hyste starka känslor inför. Ett ömsesidigt känslosvall som övergick i en ny riktning i samband med mannens skilsmässa från sin hustru (kvinnan initiativtagare). Jag var och är själv upptagen i en långvarig relation. Mannen fjärmade sig när jag inte redo och ja, jag kände en stark smärta. Emellertid kan jag känna igen mig i flera stråk av trådskaparen dilemman. Det låter riktigt intressant med ditt boktips Womens infidelity av Michelle Langley. Vill gärna dyka djupare i den kvinnliga psykologin kopplad till otrohet. 

En fascinerande tråd tycker jag verkligen det här är! Ändå kan jag uppleva samtliga skribenter utgörs av en extremt homogen grupp tyckare. Med en närmast identisk norm inför TS hantering av sin attraktion till en annan man. Det är nästan som om ni grabbar vore stöpta i samma form! Är ni det? I regel brukar attityderna var något mer diversifierade i ett kontroversiellt ämne som det här är. Ja, det blir faktiskt nästan som att läsa i manualen av hantering av utomäktenskapliga känslor i en C-kurs i psykologi på universitetet. Samtliga är rörande eniga i sina råd till (Olyckligt kär) utan minsta avvikelse. TS själv uppvisar sig som en mönsterklient i sin hantering och i sitt agerande.

Nu vill jag knappast komma och röra om i grytan av samförstånd och konsensus. För min åsikt är att TS handlat helt korrekt och ansvarstagande. Men jag kan ändå tycka litet som i låten Varför försaka en liten stilla flirt? Stunden kommer kanske aldrig tillbaka? Kontakten med mannen rörde sig inom ett platoniskt plan vad jag förstår. Sett till alla snaskiga otrohetstrådar på plattformen anser jag hennes hantering mönstergill.