Någon som nyligen genomgått ett missfall och vill följas åt?

Ja det går såklart upp och ner för mig med. Ena stunden är jag dömd till evigt ofrivilligt barnlös och andra stunden så kommer det klicka till any day now. 

Jag mår lite skumt. Har rekordömma bröst och är jättetrött. Skall dock läggas till att jag varit trött sedan före ÄL så om det inte är jungrufödsel så är iaf inte just det ett graviditetstecken. Temperaturen beter sig skandalöst dåligt. Den är superlåg så det känns ju knappt som att min kropp utsöndrar ngt progesteron alls, då ska den bli skyhög nämligen. Om jag inte har högt progesteron borde jag inte vara gravid för det är en direkt biverkning av att vara gravid, jag borde inte heller ha ömma bröst för det är ju också en biverkning på det. Det är enligt NC 1 vecka ca kvar till mens så om brösten är
ömma pga det så fattar jag typ ingenting. Jag har för långt kvar till BIM för att få plus men testade idag ändå och det var såklart negativt. Waste of money men man kan ju inte låta bli. Åh vilken psykfest det här är! Åh ena sidan å andra sidan å tillbaks igen.

Gud, kan någon snälla uppfinna ett sätt att kolla graviditet tidigare i framtiden så kommande generationer, dvs ditt och mitt barn som magiskt skall hoppa in i våra livmödrar helst i förrgår, slipper denna eviga väntan. Det är terror att behöva analysera ens kropp på millimeternivå typ 3 veckor i stöten. För mig är det ju även relevant att fatta om/när jag ska få ÄL också och sen dessa vedervärdiga 2 veckor fram till BIM. Skjut mig!

När har du ÄL nästa gång?

Inser nu att ömma bröst är ju PMS symtom pga för högt östrogen veckan före mens så att?.

gissningsvis inget plus denna månaden heller. Slut på meddelande

Ja, jag känner lite samma sak. Försöker tänka att jag har ju ingen aning om vad de gått genom för att få till den där graviditeten men det hjälper inte alltid. Ibland blir man tokig på hela grejen och det är svårt att hålla huvudet kallt. Man försöker liksom bara gå genom dagarna utan att titta upp på alla barnvagnar på stan och kompisars UL på insta. Jag känner nästan avsmak för att lägga upp sånt själv i framtiden på sociala medier sen det här. Tänker att det kanske sitter någon annan stackare där och har ont i hjärtat mitt i min glädje. Jag höll på att bli tokig på all riktad reklam efter missfallet. Det tog flera veckor för Mark Zuckerburg att fatta att skötbord inte var aktuellt längre. Han spionerar rätt hårt på min google historik och är jävligt tung på att rikta reklam kan man lugnt säga. 

Japp försöker sysselsätta mig och börjar redan tagga till för nästa ÄL så man slipper bli besviken när mensen kommer. Vi är mitt i lgh och husköparsnurran så det hjälper ju till. Det ger ju Mark Zuckerburg något annat att fokusera sitt vida öga på också. Nu för tiden är det mest carrera marmor, husgrundsdränering och köksrenovering som den riktade reklamen handlar om tack och lov. Helt ofarliga ämnen helt utan emotionell kopplin. Kommer nog inte googla skötbord förrän jag har ett starkt bekräftat hjärtljud i v39 nästa gång. 1 dygn kvar tills jag får lov att ta första testet där det åtminstone finns en sportslig chans att veta något? Men så att? fortsätt simma, fortsätt simma, simma, simma, simma (citat Doris - från Hitta Doris)?

5/9 känns inte alls långt bort för mig men jag vet ju att det är eoner av tid bort för dig. Varför är det så egentligen? Så sjukt! För mig är det typ runt 20/9 nästa gång. Det däremot ÄR en evighet

Läste en spännande artikel häromdagen om en forskare som försöker lösa gåtan på ofrivillig barnlöshet och om hur svårt det är att bli gravid egentligen. Sjukt nog gav den lite tröst på något sätt. Man får en bättre bild av hur knepigt äggets resa verkligen är. Så slipper man känna sig som det största barnlösa freaket norr om ekvatorn typ. Kanske är något för dig också. Må gott så länge! vi kämpar på!

https://fof.se/artikel/2007/5/har-faster-agget/

Man får stålsätta sig mot allt möjligt känns det som. Tyvärr råkade mina bonusbarn få veta att de skulle få ett syskon. Inte vårt beslut utan det var av misstag från en pratglad person i vår närhet som tyvärr inte tänkte sig för. Stendumt! Det var ju såklart väldigt hemskt för dem också när det sedan inte blev något. De frågar ju ibland när det kommer en ny bebis. Rätt svårt att snacka ÄL och ofrivillig barnlöshet med lågstadiebarn liksom. Som sagt man får stålsätta sig. 

Ännu varken plus eller mens! Bara en fortsatt lång väntan!

BIM var igår, men men mensen kom?

Så segt! Laddar om och försöker hitta peppen, har ju haft det på känn men man blir besviken ändå. Skönt att jag verkar fett regelbunden just ni iaf. Alltid ngt. Men nu får det hemskt gärna fastna någon också. 

Haha! Bra det är ju ett steg i rätt riktig. Hejja hejja!

Jag tänkte köra lite giftfritt den här månaden. Får se om det hjälper så nu skall kaffet bort och tänkte dricka minimalt med alkohol. Har dock två middagar inplanerade men man kan ju dricka lite sparsamt. Så får vi se vad kroppen tycker om det. Tänkte köra ett litet ryck med mat och träning också men jag tänker att det skall vara hållbart också. 

Tyvärr ingen solskenshistoria här heller ännu. Verkar som att storken är på långledigt. Beklagar verkligen ditt missfall. Det är så otroligt svårt när det sker. Man känner sig så jäkla lurad och världen blir så hemskt mörk en stund. Var det första graviditeten?

Jag sitter och väntar på ÄL och den borde komma igång inom någon vecka. Det är fjärde ÄL sedan vårt MF. Man hoppas ju så himla mycket varenda gång och läser om alla kvinnor som blir gravida direkt efter sina missfall. Så mycket som jag nu inte missunnar de kvinnorna att de snabbt fick komma tillbaka igen så är det ju jävligt jobbigt att inte vara en av dem. Men de finns där ute och det kan bli du som blir en av dem. Hang in there! 

TS: Tråkigt att höra att mensen kom. Jätteledsen för din skull! Känns som att det är olidligt att behöva vänta den där långa, långa månaden gång på gång. Önskar att tiden går fort för dig. 

Jag har faktiskt börjat fundera på att ta hjälp snart. Jag är ju över 35 och har en PCOS diagnos som gör att man ju åker raka vägen till statligt finansierad IVF om man vill. Kan ju åtminstone vara värt att ställa sig i kö eller ta annan hjälp på något sätt. Jag vet bara inte om jag pallar? Vill bara att det skall gå naturligt! Vi får se. Jag kanske är för ivrig. 

TS: av allt jag läser så skall man sluta med koffein, gärna tillskott av D-vitamin, sova gott, absolut inte stressa och nikotin och alkohol är big no no. Inte läst ngt om E-vitamin dock. Jag själv kör ju en hel arsenal av grejjer men det är mest för min PCOS. Ät en god varierad kost (sluta vegetariana tydligen), undvik allt ful socker tror jag också med tanke på att det kan vara hormonstörande även för ?normalviktiga?. 

Längtar: Tråkigt att höra. Beklagar verkligen! det är en så jobbig period att vänta på första mensen. Jag slutade blöda inom 2 veckor och 4 veckor efter igångsättandet kom ÄL. Jag hade det på känn och fick det bekräftat med UL av en duktig gynekolog. Hoppas det går snabbt för
dig. 

MA september: wow, hoppas verkligen. Håller tummarna. Jag vet inte riktigt hur det där
fungerar. Klart det kan vara graviditet men skulle också kunna vara HCG som är kvar från missfallet. Jag skulle nog ta ett test med veckoindikator om jag vore du. Sedan få du ha lite is i magen och se om det ökar tills när du tar nästa test med veckoindikator. Hoppas verkligen, verkligen att du är gravid. Snabbt är ju min melodi så det hade ju varit den ultimata lyckan att bara behöva vänta två veckor. Det sägs ju att man skall ha vissa hormonella fördelar direkt efter ett missfall som gör det lättare att bli gravid snabbt igen. Typ som att kroppen minns och lättare tar till sig ett ägg. Jag väljer att tro att du är gravid. Finns ingen anledning att vara negativ i livet när man nu sitter och väntar på så mycket positiva tester för jämnan, eller hur! Så stort grattis så länge. 

Själv sitter jag och väntar på att min kropp skall koka ihop en ÄL. Har legat som kaniner här i dagarna väntar på bekräftad hög temperatur och maximalt LH. Borde varit igår men imorse var min temp tillochmed lägre. Knäppa kropp, kom igen nu! Tur att vi är så jäkla dunderkära här så man inte direkt är ledsen över allt sex man behöver ha. Jag fattar inte grejjen med min fästman. Han är och har varit jordens sexigaste man sedan sekunden jag träffade honom och det finns inga indikationer på att det verka lugna ner sig för ngn av oss heller. Min bild är att man brukar börja chilla lite med kåt och nykärskänslorna efter så här många år ihop men icke sa nicke. Det blir till och med värre ibland. Jag är så glad att jag träffat rätt där när man nu går genom helvetet med barnlängtan och missfall så har man iaf sitt livs största kärlek och bästa vän med sig på vägen. Då blir det ju iaf enklare att ha sex tusen gånger om dagen  

Ledsen: Beklagar! det är en sån hemsk känsla. Man har så mycket knäppa tankar när man går genom det här och känner sig så jävla maktlös. Det finnns så mkt i denna världen man kan påverka och så otroligt lite man kan göra i det här fallet. Jah minns att jag kände liknande saker som du beskriver. Skall jag aldrig få bli mamma osv. Jag känner så fortfarande. Det är en sån stark rädsla. Känner mig också rädd för att behöva gå genom det igen. 

Jag har typ bestämt mig för att missfallet berodde på progesteronbrist. Det kanske inte var så men jag har bestämt mig för det ändå. Så jag gick till läkare och fick hjälp så nästa gång jag blir gravid tänker jag inte lämna det åt slumpen så jag fick progesteron utskrivet. Det hjälper mig mentalt även om jag inser att det kan finnas tusen andra risker. Men då har jag tagit bort en risk iaf som är vanlig i tidiga veckor. Det man inser efter ett tag är att det inte är någon idé att vara rädd, man får bara pröva igen. Men det hjälper inte dig nu såklart. Jag förstår dig och det är hemskt det du går genom. Jag kände mig lite hjälpt av en bok jag lyssnade på. Missfall - med rätt att sörja. Jag tror att den fick mig att känna mig förstådd och inte så ensam. Framförallt adresserar den många av rädslorna. Inte på ett sätt som att den försöker få dig att inte vara rädd utan mer som att det är okej att vara rädd. Folk runtomkring är inte så hjälpsamma alltid. De säger massa osmakliga saker såsom: men tur att det var tidigt, nu vet du ju att du kan bli gravid och det är såååå vanligt. Folk försöker liksom trösta i framtiden på något sätt men man är ju ledsen nu. Jag vill inte höra att du kommer bli mamma, nästa gång går det bra osv. Det hjälper fan föga! Den där boken sa andra saker i en tid när jag behövde känna mig förstådd. Hoppas den kan hjälpa dig lite också.

Själv sitter jag och väntar på en ÄL som inte verkar komma den här månaden. Känns som riktig skit! Om en enda sak hade fungerat i den här skiten hade det ju varit tacksamt. Suck!