Jättetråkigt med folk som kommer med kommentarer och råd om så känsliga saker som barnlöshet. Du kan kanske tänka att de bara menar väl? Sen tänker jag att du varken behöv svara på frågor eller le och vara tapper. Det är helt ok att bara säga att du inte vill prata om saken och kanske lägger till att du kommer att fråga om du vill ha råd.
Ja, och i vissa fall funkar det och i andra inte. Det känns som jag inte blir respekterad även när jag ber om andra samtalsämnen. Många gånger får jag även höra att jag kan inte vilja a barn speciellt mycket som inte går in på ivf på en gång. Men jag är inte redo för det, och att förklara det eller höra sårande kommentarer är en svår balansgång.. har bett min familj fler gånger att inte forts tjata eftersom de vet situationen och att jag inte vill prata om det och att jag säger till när något nytt händer. Inget fungerar tyvärr och ja börjar känna att allt är hopplöst.
Då får du markera ännu tydligare. Inte be om andra samtalsämnen utan verkligen säga att det här är en sak som jag inte vill prata om just nu och jag skulle vilja att du respekterade det. För allt i världen, le inte och skoja inte bort det, utan titta dem rakt i ögonen och var allvarlig.
Sen kan jag visserligen också tänka att det kanske är bra att prata om det med någon som kan lyssna och förstå? Det är superjobbigt att försöka bli gravid och inget händer och du kanske behöver förlika dig med tanken på att antingen göra IVF eller att förbli barnlös. Det kan vara ett stort steg och svåra tankar att bära på själv.
Jag får börja vara lite hårdare alltså.. och sluta skoja bort det. Behövs ivf så får vi väl acceptera det, men vi har fortfarande inte försökt den tiden som vi blev rekommenderade, så vi är inte där ännu.. vi har ju även åldern på vår sida då vi båda är under 30 så det är ingen direkt brådska även om det suger att vänta. Och inga fel hade dom hittat på oss heller så det är väl bara att bita ihop, försöka i 3 månader till och sen eventuellt börja tänka på ivf.