Missfall vecka 10

Jag beklagar verkligen ditt missfall! Jag har själv gått igenom tre stycken, så jag kan iallafall delvis relatera till de känslor du förmodligen känner nu. Däremot vill jag trycka på att missfall är bra mycket vanligare än att det bara drabbar 5%. Nu vet jag inte om du syftar på missfallsstatistik efter någon viss vecka eller så, men likväl får du försöka tänka på hur många graviditeter som påbörjas men som faktiskt tyvärr slutar i missfall. Jag förstår att smällen blir desto större när ni försökt så pass länge, och jag förstår också att det inte känns bättre av att höra ord som "nästa gång går det förhoppningsvis bättre". 

Det finns flera på sociala medier som delar med sig av sina tankar kring ofrivillig barnlöshet, kanske kan du hitta ett stöd där? Hanna Theorin är ett exempel, hon var med i programmet "var fan är storken" och är väldigt ärlig och utelämnande kring deras resa på sitt instagramkonto. 

Kring just missfallet kan jag bara säga att det som hjälpte för mig var att tillåta mig att vara ledsen och tänka och känna allt jag faktiskt gjorde. Sen att unna dig något lite extra nu. Det behöver inte vara stora grejer, utan bara något som kan få dig att må lite bättre. Jag drog med mig sambon och hundarna till stugan och hade en riktig mys-helg efter mitt senaste missfall. Vi badade bastu, gick promenader i skogen, åt god mat och snacks jag gillar.

Jag hoppas verkligen att du snart mår bättre i allt det hemska och att du snart får det där magiska pluset på stickan igen! 

Jag var med om det för två år sedan. Upptäcktes på kub att embryot avstannat i vecka 9. I v 8 såg jag hjärtslag på ultraljud. Har också problem med infertilitet. Vi lyckades få ett barn genom IVF. Missfallet skedde på andra insättningen vid försök att få syskon. Därefter följde fem nya insättningar. Nu är jag gravid efter två år. Vårt sista embryo. Gravid i vecka 22 nu. 

Det var helt fruktansvärt att vara med om. Kan väl säga att det blir lite lättare med tiden. Men jag har fortfarande en stor sorg för det som hände. 

Jag beklagar. Kram!

Jag förstår de tankarna också. Missfallet jag fick var sista embryot den omgången så fick sen göra en ny IVF. Är det sista försöket för regionfinanserad behandling du har kvar? Har du möjligheter att finansiera behandlingen själv? Åldern är ju också en ytterligare stressfaktor och jag förstår dig! 

Gällande om du gjort något fel så kände jag så också, länge. Jag bad om att få återbesöket efter missfallet på fertilitetsenheten. Jag har gjort syskonförsök på sjukhuset men betalat själv. Jag tog då med mig en lista med säkert 20 frågor av karaktären kan det ha varit jag som stressade innan? Åt något? Gjorde något? Vad mina chanser är att lyckas vid en ny IVF? Osv. Och läkaren tog sig tid och sa i princip att man inte kan veta orsaken helt och hållet men att oftast beror missfall i den veckan på genetisk avvikelse hos embryot. Alltså att den aldrig kunnat bli en bebis. Vi pratade också framåt, vad mina chanser att lyckas vid nytt försök är,  hur mycket ett nytt försök skulle kosta och innebära osv. 

Du är i chock nu. Chocken kommer att lägga sig med tiden och tids nog kommer du till någon form av nyorientering. Känner du om några veckor, när hela behandlingen för att fullborda missfallet är klart att det är svårt att hantera kan jag rekommendera att tala med en kurator eller psykolog. Jag tycker att man brukar få snabb hjälp via vårdcentralen. 

Känner igen många av dina tankar. Att man anklagar sig själv, undrar vad man gjorde fel, inte vet hur det ska gå. Ett m.f beror oftast på fel på fostret. Därmed inte sagt att det inte skadar att ta mediciner som kan motverka m.f. Trombyl och progesteron är liksom det minsta. Ha koll på TSH- det bör absolut ligga under 2,0. Vården här tycker dock att 3,5 är normalt! 
Jag fick barn efter 10 år och 4 m.f med 5 barn. Via ED i Tjeckien och mycket mediciner. Tjeckien är mycket duktiga på IVF och m.f. Fördelen f.ö är avståndet, priset och enkelheten.
Du behöver inget bestämma idag. Sörj, ta hand om dig, repa dig kroppsligt. Och känn dig absolut inte värdelös! 

Kan jag på minsta lilla vis bistå med tröst eller råd är min dag gjord. Jag tror faktiskt ingen som inte drabbats öht kan förstå. Jag har själv fått så mycket stöd och hjälp genom åren här och hade nog inte ens haft barn utan all hjälp. Vi gick på Unica i Brno. Mycket duktiga! Och tillmötesgående på alla sätt och vis. Egentligen tror jag inte kunskapen och resultaten skiljer så väldigt mycket mellan kliniker runt om i Europa, men allt runt om kring skiljer. Vi ville ha ett trevligt och snabbt bemötande ( vi fick svar på mejl samma dag), enkel behandling (samarbete med min fertilitetsläkare här i Sverige), läkare som lyssnade och var beredda ändra saker som inte funkade och ett land det inte krävdes visum eller avstånd att åka till. dessutom var det ingen kötid och kostnaden skiljde sig markant mot tex de där ryska klinikerna. 
Jag är med i en ED-grupp på F.b och där finns kvinnor som fått barn via alla möjliga kliniker, men även kvinnor som inte lyckats och inte fått bra bemötande. Jag tror det bästa är att prata med folk som varit på de olika klinikerna. Och mejla för att kolla läget.

Ta en dag i taget! Låt allt falla på plats. Kropp och själ först just nu. Jag finns här. 

Unica finns numer även i Prag och dit är det ju väldigt lätt och snabbt att åka.
Tyvärr sitter hcg i ganska länge och speciellt så länge som fostret och resterna inte kommit ut. Tycker inte du ska plåga dig mer fler test. Det blir bara en sorglig påminnelse.

Ja, det är väldigt ovanligt, men det händer tyvärr ändå. Nån "ska" drabbas och det blev tyvärr du. Det behöver dock absolut inte betyda att samma sak händer igen! Se på mig- missfall med 3 eller rent av 4 foster som var syskon och likväl fick jag barn av det enda kvarvarande embryot av samma äggomgång! Jag skulle kunna ge många fler exempel på kvinnor som varit infertila, fått m.f eller dödfödda barn och sen lyckats.
Jag brukar konstant skriva "ge inte upp" när tråkiga saker hänt. Det finns alltid lösningar, alltid en utväg och de allra flesta som varit gravida innan kan få barn. Även om det inte känns så just idag är det ändå ett faktum.
Du kanske skulle behöva prata av dig mer professionellt? Även om vi finns här också förstås.
Försök göra nåt roligt idag även om allt känns svart. Köp en bakelse, ta en vårpromenad, sträckse en serie på tv- vad som helst.
Imorron är en annan dag!  

3% efter VUL v.9. Så fortfarande mycket ovanligt även om det självklart händer.