När man inte är bra nog, men inte vill släppa taget..

Jag har sedan 2 år tillbaka lidit av psykisk ohälsa och det har påverkat mig väldigt negativt. Jag har inget jobb, jag försöker bli klar med min utbildning men det går väldigt uselt. 

Min sambo är däremot tvärtom, han har blivit klar med sin utbildning sedan flera år tillbaka, har ett välbetalt jobb och är aktiv och någonstans där i mitten försöker jag hålla huvudet över vattnet från att drunkna. 

Jag älskar honom otroligt mycket, han är det enda jag har kvar innan jag hamnar i det totala mörkret som skrämmer mig så mycket. Jag inser dock att jag inte är är tillräckligt bra eller värdig honom. Han vill ha familj, en arbetande sambo och ett välfungerande liv och jag klarar inte av att bli klar med min utbildning eller att arbeta och det krossar mig inombords. 

Jag försöker vara positiv och låtsas som ingenting framför honom för jag älskar honom så mycket och vi hade en så fin relation innan jag fick hälsoproblem som sedan blev till psykiska problem. Vi har fortfarande en fin relation men jag är inte tillräckligt och jag förstår att jag inte kan ge henne det han vill ha. 

Jag har övervägt att ta mitt liv men det skulle skapa ett obeskrivligt lidande för alla mina nära och kära så det är inte ett alternativ. Försvinner min sambo ur mitt liv så kommer sjunka till botten och det skrämmer mig så otroligt mycket. Hon är det enda som ger mig livsglädje i detta mörker men det är på bekostnad av att jag tar hennes drömmar och lycka ifrån honom. 

Men vår relation måste få sig ett slut och han måste få leva ut hans drömmar innan jag tar upp den tiden ifrån honom och han blir för gammal för att göra det han vill göra. 

Hur ska jag tänka och göra?