Varför är du inte vegan?

Det här kommer låta jättekonstigt.

Jag var vegan i 10 år, mellan 15 och 25. Kosthållning, undvika allt som har med djurprodukter att göra, djurrättsaktivism, hela köret. Extremt välpåläst om vissa saker. Med betoning på vissa.

Sen träffade jag på en tjej jag redan kände men inte hade träffats på ett par år, ca 5. Och hon frågade mig om jag forfarande var drabbad av gullighetssjukan. Hon sa det lite på skoj men det fick mig att börja fundera lite som steg 1. Jag började liksom ifrågasätta mig själv på samma sätt som en som kommer ut ur religion. Jag började ifrågasätta mina kunskaper och varifrån de kom.

Ett halvår och massor med riktig forskning, som jag knappt förstod hälften av, senare åt jag en liten, liten tugga grillad hjort. Och nu till det som låter så konstigt: Världen fick en annan färgstyrka. Alla färger blev klarare. 

Sen blev jag också väldigt plötsligt ashungrig och satte i mig en hel kyckling själv. Inte det smartaste egentligen.

Jag fann också, efter att ha börjat äta kött, att jag inte var lika trögtänkt längre. Den där forskningen som jag bara förstod hälften av började jag förtså resten av också.

Veganer är inte korkade men jag kan inte låta bli att undra hur mycket hjärnkapacitet de skulle frigöra om de åt mat som deras kroppar inte måste tokkämpa för att ta upp energin ifrån. Det är ju dessutom en av teorierna som finns om människan utveckling. Att energi frigjordes från att användas till matsmältning så hjärnan kunde använda den istället.

I alla fall så kan jag säga att jag inte är vegan längre, mycket på grund av att jag har läst mer än veganers propaganda. Med det inte sagt att djurhållningen inte är på topp i världen och många äter alldeles för mycket kött. 

Nej, jag sa inte det heller. Om en gris var ostoppbar/liten nog så att man inte kunde hindra eller föra bort de så ja döda grisen om det är det sista man kan göra. Samma sak med en jävla människa. Hade någon gång på gång bränt ner våra bostäder eller mat så hade vi försökt få tag på de och fängslat de och de var för bökiga kanske dödat de. Skillnaden är att människor kan man kommunicera med, helt omöjligt med en jävla gris eller en efterbliven person t.ex.

1. Ja, jag är en djurvän. Jag anser att lidande och slakt inte behöver hålla ihop. Jag köper mitt kött nästan uteslutande direkt från gårdarna där djuren har ett lyckligt liv och odramatiskt slakt. Döden i sig är inget lidande per definition. 

2. Hundar är köttätare, deras kött är i sin tur giftigt för människan. Grisar smakar hemskt, jag äter inget av dem. Men inte av moraliska skäl. 

3. Jag skulle aldrig klara mig som vegan, min kropp hade bokstavligen gett upp. Jag har arfid, en ätstörning som begränsar mitt matintag extremt och lider av svår näringsbrist som det är. Kött, ägg och mjölk håller min kropp någorlunda fungerande. Jag prioriterar mitt egna liv över djurens. Naturens gång, inte svårare än så. 

Och ja, nu kommer någon tycka att bara lär dig äta grönsaker, hur svårt kan det vara. Ni skulle bara veta, vissa val i livet är inte frivilliga. 

Frågan var visserligen inte ställd till mig, men den var intressant. För min del försöker jag undvika allt dödande av kännande varelser som jag kan undvika. Brukar i regel vifta bort en mygga hellre än att så ihjäl den, men det är ytterst sällsynt att jag ens ser en mygga.

Jag har sett ungefär 0 myggor i sommar. Pga insektsdöden finns det inte så många. Förr fica man oftat något/ några myggstick på en sommar, men mycket av insektsbestånden har ju kraschat, bla möjligen pga förändringar i jordbruk och annat.

Förr en sommarkväll, om man hade fönstret öppet, brukade ofta myggor flyga in, men det händer numera faktiskt aldrig någonsin.

Av just den anledningen använder tydligen vissa grep istället för spade

Har använt det någon gång och det var väl ing problem