Punani intended skrev 2022-04-04 11:51:00 följande:
Hej!
Jag trodde aldrig jag skulle skriva på familjeliv.. Men here I am!
Har gjort min första IVF och är nu på ruvardag 5. Igår kväll fick jag vad som kändes som mensvärk (tog dock en Alvedon så vet egentligen inte hur länge värken höll i sig). Har igår och idag varit så ledsen och gråtit så mycket att jag inte kunnat koncentrera mig på jobbet. Dels tror jag väl att det är alla hormonerna jag proppat/proppar i mig, dels kanske det är PMS? Dels kanske en mental reaktion på behandlingen? Min mensapp säger att mensen ska komma imorgon (den brukar dock inte pricka dagen helt korrekt.)
Jag trodde inte att jag skulle reagera såhär, jag har varit ganska avslappnad i processen fram till nu, det här väntandet gör mig galen, men gårdagens mensvärk har gjort att jag tänker att det nog är kört för den här omgången.. Har ni några tips på hur man håller hoppet uppe samtidigt som man inte förväntar sig allt för mycket? Tycker den balansgången är så svår.
Älskar ditt nick haha... Och trodde inte heller jag skulle skriva här men är så sjukt ensam i denna process. Pratar ju med sambon såklart men han kan inte och kommer aldrig förstå hur det känns.
Jag har egentligen noll tips eftersom jag tycker att det är jättesvårt. Försökte varje månad innan ivf att inte googla och inte testa och inte känna efter men jag är en svag, svag person.
Jag kommer förhoppningsvis få en återföring i maj och ska ge mig den på att inte känna efter och inte googla. Har lärt mig att pms, mensvärk och tidiga graviditetssymptom är identiska så det finns liksom ingen poäng i att spekulera. Man driver bara sig själv till vansinne. Min letrozolbehandling innan ivf gav mig dessutom extrem pms de sista gångerna, som höll i sig från ägglossning till mens så kände inte igen min kropp överhuvudtaget (och trodde jag var gravid varje gång).
Jag försöker tänka nu att det som sker, det sker. Jag kan inte påverka utgången överhuvudtaget. Blir det inget barn så får jag lära mig att hantera det den dagen det står klart. Jag försöker att inte tänka alls på utgången, bara leva och göra grejer så jag inte hinner fundera.
Det jag lovat mig själv är att göra det jag kan för kroppen när det är dags för återföring - inget kaffe, ingen cola, ingen "skitmat", ingen stress.
Med allt detta sagt hade jag exakt noll symtom den gången jag faktiskt blev gravid (och ett ägg min läkare bedömde inte skulle bli befruktat) och drack alkohol innan jag visste att jag var gravid (och kaffe i mängder), så kanske det bästa tipset är att leva precis som vanligt och försöka glömma bort hela bebisgrejen även om det är sjukt svårt :)
Hur man ska låta bli att oroa sig den dagen man väl är gravid är nästa problem. Får typ slänga mobil och dator känner jag.
