Avsäga sig vårdnaden pga ev framtida brott?

Ingen av oss har egentligen råd. Och även om den andra föräldern betalar hela skulden så kan den som betalar kräva den andra på "sin del". Vi hade "Tur" denna gång som var 3 föräldrar som delade på skadeståndet. Men nästa gång kanske man blir själv med den biten. 

Jag vet. Och det känns så drastiskt. Det räcker liksom med placeringen som skett. Men barnet förstår verkligen inte konsekvensen. Responsen till polisen var "det är ändå inte jag som betalar" när barnet blev dömd för första brottet och förhördes i ett tredje mål. 

Varför vill du då inte ta din del utan lägga över den till den andre som uppenbarligen inte heller vill/har råd?

Ser ut som att ni får bita ihop och inse att ert barn inte kommer sluta med kriminella handlingar och dela på utgifterna så gott ni kan.

Så han? är inte 17 utan 16 1/2 år?

Oavsett, för att föra över vårdnaden, och det finansiella ansvaret, på den andra föräldern måste den föräldern godkänna det. Men, ta upp frågan och se vad som händer.

Familjejuridiken är då otroligt godtycklig och inkonsekvent.

Det finns ett otroligt stort antal föräldrar som anses ha fullgjort sitt ansvar och sina förpliktelser gentemot sitt barn genom att betala 1574:-/mån.
Hur går resonemangen när någon i din sits nekas detta upplägg?

Det är upp till var o en att bara överge sitt barn om man så önskar, men då krävs det alltså att den andra vårdnadshavaren stämmer ang den juridiska vårdnaden ?

Om man nu kan "tvinga" dig att förbli vårdnadshavare trots att barnet sen flera år bor i en annan familj så undrar jag hur det skulle fungera att "tvinga" en man som råkat göra en tillfällig sexuell kontakt gravid att bli vårdnadshavare mot sin vilja?
Att det i det läget går att tvinga fadern att ta ansvar genom att betala underhåll vet ju de flesta, men hur skulle det fungera att tvinga han att bli vårdnadshavare?

Nä, detta håller inte.
Om det finns möjlighet att smita undan sitt praktiska och juridiska ansvar för sitt barn och istället bara få ett inbetalningskort från FK så ska det ta mig tusan gälla alla, oavsett omständigheter.
I ditt fall säger all min logik att någon i familjehemmet bör axla rollen som vårdnadshavare, eller att detta helt enkelt faller på kommunen/socialen.

Vem blir vårdnadshavare åt ett barn som av någon anledning förlorar båda sina föräldrar? Självklart finns en funktion i samhället för detta

Förstår inte riktigt. Om den andre föräldern är ok med upplägget, varför skulle hon då kräva dig på pengar? Det låter ju då snarare som att hon inte är ok med att stå ensam med ev skadestånd? Och varför skulle någon tycka det är ok att få stå för hela kostnaden själv, särskilt om man inte har pengarna? 

Kanske missuppfattar jag ditt första inlägg? Menar du att den andra föräldern är ok med att ha ensam vårdnad av andra skäl än att du ska slippa skadeståndsanspråk? Eller handlar det om att du tycker vårdnaden ska flytta över till familjehemmet och den andra föräldern vill inte det? 

 

juridiken säger att det ska mycket till för att ett barn ska ha andra vårdnadshavare än de som varit det från början. Om en förälder överger barnet så ja, då blir den andra vårdnadshavare. Det är helt enkelt det enklaste sättet. Men om båda föräldrarna skulle vilja avsäga sig vårdnaden är det en annan historia - för barn måste ju faktiskt ha minst en vårdnadshavare och med detta kommer rätt stora krav som inte så lätt bara läggs över på ett familjehem. 

Ett familjehem har normalt inte vårdnaden om barnet, det är bara i särskilda fall som vårdnaden flyttas över. Och det innebär ju att föräldrarna fortfarande har viss beslutanderätt och även ansvar. 

Jag tror du gör dig själv och  ännu viktigare ungen en otjänst om du skyller det utåtagerande beteendet aka. våldet på barnets NPF.

Det var inte jag som slog dig på käften, det var mitt NPF. Med den ursäkten frånskrivs man ansvar för sitt eget agerande och behöver aldrig försöka förändra sitt beteende.

Det är inte NPF som gör att jag slår dig på käften, utan det är faktiskt jag som slår dig på käften. När man insett det, blir det lättare att inte slå nån på käften, däremot kommer det med skam. Inte bara skam för vad man gjort som man kan rikta om till sitt NPF, utan skam för att man själv valt att göra det. Den skammen kan vara ganska tung men det är ändå bättre än att friskriva sig och bli friskriven personligt ansvar. För utan personligt ansvar kan man göra precis vad som helst.

Har själv NPF, det är därför jag blir så upprörd över det tankesättet.

Jag förstår de som inte tycker att TS ska överge barnet. Samtidigt har hon ju andra barn att tänka på. Det är hemskt att behöva välja mellan sina barn, men ibland kanske man måste? Om det placerade barnet riskerar att ruinera familjen. Föräldrarna har huvudansvaret, men det är för att de förväntas hålla koll på vad barnet gör. Ett placerat barn har man sökt hjälp för, har inte längre hemma och då bör man inte behöva ta det ansvaret. Det här barnet kan ju hinna hitta på en hel del jäkelskap innan hen blir 18 och själv får stå för sina kostnader.

Det förstår jag också. Samtidigt; om det är du som drabbas och har rätt till skadestånd, ska man bara kunna säga då att nej, det går tyvärr inte för vi har inte längre vårdnad. Vem har ansvaret liksom? 

Nej man kan inte på eget bevåg avsäga sig vårdnaden för att det är bekvämt. Om båda vårdnadshavare är överens och familjerätten anser att det är till barnets bästa så kan man dock komma överens att en av dem ska ha ensam vårdnad.

Okej