Hej. Jag har bestämt mig för att vi ska prov-separera. Vi är gifta med 3 barn så i min värld är det inte en fråga om att något permanent beslut är taget utan det är är prövotid att vara ifrån varandra. Därför skulle det kännas helt absurt att prata om andra människor i det här läget. Eller hur har ni andra gjort inser här läget?
Vad känner du själv då ts? Kan du inte hålla med om att det blir ett konstigt krav att varken få vara med någon annan eller den man har paus ifrån?
Var särbo och var med varandra när det passar er. Eller separera på riktigt. Är ju inte omöjligt att ni kan hitta tillbaka till varandra i slutändan även om ni valt att gå fullt ut.
Den korrekta frågan borde väl vara: ska ni flytta isär och bli särbos eller flyttar ni isär och lever som skilda/singlar?
Jag antar att ts förhoppning med separationen är att maken ska sitta hemma och sakna henne och komma till insikten att relationen är värd att kämpa för?
Jag tror tyvärr att ts istället har gett maken en snabbväg ut ur relationen. Hade han värdesatt relationen hade blotta tanken på separation gett honom motivation till att kämpa.
Jag skulle inte se någon vits med en "prov-separation" om jag inte fått dejta. Jag kan dock inte föreställa mig att "prov-separera" eftersom jag inte har något intresse av att ta reda på om gräset är grönare på den andra sidan. Men så är inte heller mitt äktenskap en kamp, hade jag känt att mitt äktenskap varit det så hade jag säkert varit lika osäker som ts make. Jag vill få styrka och energi från mina relationer, hade inte pallat med motsatsen.
Jag antar att ts förhoppning med separationen är att maken ska sitta hemma och sakna henne och komma till insikten att relationen är värd att kämpa för?
Jag tror tyvärr att ts istället har gett maken en snabbväg ut ur relationen. Hade han värdesatt relationen hade blotta tanken på separation gett honom motivation till att kämpa.
Jag skulle inte se någon vits med en "prov-separation" om jag inte fått dejta. Jag kan dock inte föreställa mig att "prov-separera" eftersom jag inte har något intresse av att ta reda på om gräset är grönare på den andra sidan. Men så är inte heller mitt äktenskap en kamp, hade jag känt att mitt äktenskap varit det så hade jag säkert varit lika osäker som ts make. Jag vill få styrka och energi från mina relationer, hade inte pallat med motsatsen.
För mig är "provseparation" bara att inte bo ihop, inget annat. Så man är ännu ett par.
Om sambon säger att han vill ha en paus däremot så ser jag mig som singel.