Vem gör vad?

Hej,

Det här jag vill skriva om nu känns inte lätt, men jag behöver något bra stöd eller tips på vad eller hur man kan komma överens med sin sambo om vissa saker.

# Ämnet handlar om fördelningen i hemmet#

Jag träffade min nuvarande flickvän i augusti 2019, vi blev snabbt ett par och vi blev förälskade väldigt fort. 1 år senare frågade min flickvän om jag ville flytta in hos henne. Till henne och hennes då 8 åriga dotter.
Efter att vi hade haft vår första gemensam semester tillsammans på Gotland i 1 vecka.

Sagt och gjort.

Jag har aldrig bott med någon tidigare, även när jag bodde hemma så var jag mycket ensam hemma. Trots att jag bodde ihop med min mamma och min tvillingbror och min hund.

Jag är och har alltid varit en person som vill ha ordning, strukturerat och rutiner på dom viktigaste sakerna. Mest av det som tar mycket tid och energi.
När jag flyttade hemifrån 20 år gammal, så skötte jag mitt hem väldigt rutinerligt och hade det väldigt enkelt och pedantisk ställt hela tiden. Jag hade ju min golden retriever som bodde med mig att ta hand om, och hålla efter med hundhår och smuts ifrån henne. Samt att jag skötte om hennes päls rutinerat hela tiden.

Hygien och renlighet är viktigt för mig. Jag trivs inte alls i röra och i mycket smuts. Jag känner obehag och det känns störande, typ att jag vet inte hur eller var jag ska göra för att strukturera upp en vardag när tex allt inte är på sin plats, eller om hemmet känns eller är smutsigt. Kanske verkar löjligt, men jag är som jag är. Inte mitt fel att jag föddes med jäkla aspergers ????

Men till att komma till saken.

När jag flyttade in hos min flickvän så fick jag väl mer eller mindre en chock. Ok hon hade väl hyfsat ordning på städningen, men förutom att tittade man närmare och bakom möbler så var det mer för mig en chock.
Sen jag flyttade in med dom så har jag skött hemmet exemplariskt med att ha fasta rutiner om tvättning och städning. Jag vill som regel städa och tvätta innan helg, och även städa inför kommande arbetsvecka.

Men.

Det jag upplever mycket med min sambo är att jag tycker att hon lämnar mycket av hushållsakerna till mig. Vi köpte här i november ett radhus tillsammans, vilket givetvis vart större och delvis enklare att städa. 2 stora badrum och 5 rum.

Angående min sambo så känner jag att hon hela tiden väntar på att jag ska påbörja städningen. Det är också som så att det är min sambo som lagar maten, så som fixar frukost  lunch,middag och jag tar hand om disken och städar upp och plockar å fixar så det inte är en massa tjajs överallt. Jag vill göra det enkelt, och ha det enkelt i hemmet.

Tvätten brukar vi ibland dela på eller så gör vi det tillsammans. För närvarande är jag arbetslös, men har jobbat heltid förut 6 till 16.

Problemet jag känner med min sambo är att jag känner att hon lägger över för mycket ansvar på mig vad det gäller hushållsarbetet här hemma.
Jag har flertal gånger sagt att jag vill och försöker att ha en och samma rutin. Jag tycker inte om att skjuta upp städningen till en annan dag, och göra någonting annat. Det både blir förvirrande och det känns konstigt, nästan som att jag störs utav de. Att jag måste planera om allting.

Min sambo har berättar mycket för mig hur det var när hon levde tillsammans med sin ex man om hur att han aldrig hjälpte till i hemmet. Att han var lat, la all ansvar på min sambo och ville mest gå undan och dricka vin, glo på Youtube. Lat helt enkelt.

Min sambo har en dotter som idag är 10 år, som har adhd. Både jag och min sambo jobbar hårt med att följa rutiner och struktur som vi gör för att underlätta vardagen tillsammans med henne. Oftast är det extremt mycket tjat om samma saker dagligen. Vilket är och kan vara extremt uttjatat och irriterande. Dottern är väldigt besatt av att kolla på sin telefon, spela spel och glo på Youtube. Det är liksom samma visa varenda dag  och som dessvärre tar dö på min energi att hela tiden hålla på att tjata om precis allting.
Där har jag mer eller mindre lagt över på sambon.

Saken är som så att jag vet att jag överanstränger mig i hur allt ska vara, att jag är extremt pedant, vill ha speciella rutiner och ordning i det som är viktigt. Jag tycker inte om att slarv göra saker för att det är tråkigt eller inte är nödvändigt. Jag har det inom mig. Jag ger mig inte förens allting är riktigt klart.

Det jag upplever från min sambo är att jag känner att hon kritiserar om vissa små skit saker, och att hon tror att när jag pratar med henne om att jag tex vill städa imorgon, så säger hon " det beror på om vi har tid" Alltså för mig, om jag vill nånting och är intresserad, då tar jag tid för att göra de. Och det är just detta som är problemet mellan mig och min sambo som jag hela tiden försöker förklara för henne om.
Jag upplever mycket att hon kritiserar mig i om varför jag gjorde si eller så. Hon tycker att jag är orättvis när jag gång på gång känner att jag är detta hushållets städerska och inte får någon som hjälper mig.
Säger jag till min sambo att jag vill dammsuga och moppa golvet så tror hon att det är allt man gör vid en städning. Det känns som att jag måste komma med förklaringar om hur man städar, och varför jag vill städa. Det är sällan så att hon tar tag själv i städningen, utan till 100% är det jag. Samma sak vad det gäller att ta hand om saker runt omkring, ingenting blir gjort om inte jag är på och tjatar om det. Det enda ursäkterna jag får höra ifrån henne är att hon har inte tid eller att hon har ont eller känner sig sjuk eller någon annan dum bortförklaring.

Hon tycker att jag blir elak och hemsk när jag säger ifrån och berättar hur jag upplever allting. Vi fick ta över en liten hamster för någon månad sen som hennes dotter har tjatat om att vilja ha ett husdjur. Ja, givetvis så är det jag som sköter om så att han har rent vatten varenda dag, städar ur hans bur 2 ggr i veckan. Medans min sambo och dottern gör ingenting.

Jag har sagt ifrån flera gånger att jag är inte eran städerska.

Detta känns fruktansvärt jobbigt, men jag vet inte längre vad som är bäst att göra. Jag älskar verkligen min flickvän och hennes dotter, vi är en lycklig familj. Men jag känner mig som en slav som bara får ta hand om allting. Ok. Ekonomi för närvarande tar min sambo om, jag stöttar så mycket jag kan med att bidra med det lilla jag har till att betala mat. Tanken sen när jag får jobb är såklart att vi delar någorlunda lika.

Men vad hade ni gjort om ni var i min situation ????