• Anonym (det)

    Hjälp mig innan jag går sönder

    Pope Joan II skrev 2022-02-27 18:20:26 följande:
    Anonym (Uppgiven och ledsen) skrev 2022-02-27 18:00:13 följande:
    De är sjukskrivna och varje dag sitter de och kollar ut genom fönstret. tills jag går ut då öppnar de fönstret eller dörren och vill säga något. ifrågasätta var jag ska. vad jag gör. vad jag grejar med utomhus. osv
    Det här är ju två vitt skilda saker. Varför ska de hjälpa till med era barn eller jobba i trädgården när de är sjukskrivna och det är vinter? Vad gäller underhåll av huset så bör ni väl upprätta en plan för sådant, vad som måste göras och vilka investeringar som är lämpliga. 

    Är du alltid i trädgården när du går ut med ungarna? 

    Det första var ju ett svar på att TS borde börja se dem som en tillgång. Och de skulle de ju kunna vara om de hjälpte till tex med barnen. Skulle nog räcka för TS om de bara lämnade henne ifred en enda sekund.

    Nog ska man kunna få vara i sin trädgård så mycket man har lust utan att bli ansatt av grannarna hela tiden, oavsett om grannarna också råkar vara släktningar?
  • Anonym (det)
    Anonym (Uppgiven och ledsen) skrev 2022-02-27 18:00:13 följande:
    De är sjukskrivna och varje dag sitter de och kollar ut genom fönstret. tills jag går ut då öppnar de fönstret eller dörren och vill säga något. ifrågasätta var jag ska. vad jag gör. vad jag grejar med utomhus. osv
    Fräser du ifrån då? Eller svarar du opch försöker vara trevlig, för att du är väluppfostrad och känner dig tvungen att vara tillmötesgående.

    Det är absolut inte likvärdigt, men jag har en granne som beter sig ungefär som du beskriver dina svärföräldrar. han är ganska nybliven pensionär oich har nu all tid i världen att hålla koll på sina grannas förehavanden. Dessutom rätt svältfödd på sociala kontakter. Förra sommaren kunde vi inte vara ute en minut tuan att han dök upp och ville snacka eller lägga sig i nåt som vi häll på med. Även hos de andra grannarna (radhus) höll han på likadant. Min man som byggde en grej med altanen höll på att få psykbryt när grannen skulle lägga sig i varje detalj av bygget, helt oombedd. 

    I början var vi artiga och trevliga som man ju ska vara, men såsmåningom började vi vara mer och mer korta i tonen, låtsades att vi inte hörde has tjat, svarade knappt. Och till slut blev han lite mindre på. Men ärligt så fasar jag lite inför sommaren nu, att han ska ta nya tag och börja störa oss igen. 

    Så antingen är det väl att ni flyttar, pratar allvarligt med föräldrarna om hur jobbigt du tycker att deras sätt är (kan falla väldigt illa) eller fräser ifrån i stunden och gör dig obekväm för dem (kan också falla väldigt illa och det kan bli du som får ta skulden för situationen då). 
  • Anonym (det)
    Pope Joan II skrev 2022-02-28 17:34:12 följande:
    Man kan se människor som en tillgång utan att få hjälp av dem. 

    Javisst ska man kunna vara det. Men hur mycket är ts i trädgården? Jag tycker för min del att det är intressant att veta om svärföräldrarnas utstickande huvuden och deras ställda frågor förekommer varje dag i timmar eller en eller två gånger per vecka under en kvart. 

    Du verkar också vara en sådan där överdriven person - tror du på allvar att ts svärföräldrar inte lämnar henne i fred en enda sekund eller varför skriver du som du gör? Inte ens ts skriver så. 
    Det kan man absolut. Men du tog ett svar helt ur sitt sammanhang och reagerade på.
    Att inte se de psykon som TS beskriver som en tillgång är ju inte särskilt konstigt. Om de bidrog med något annat i tillvaron än att sitta och klaga och kommentera hade hon kanske kunnat se dem som en tillgång.
Svar på tråden Hjälp mig innan jag går sönder