Den i Sverige vanligaste formen av ägande vad det gäller privatpersoner och bostadslägenheter är ju bostadsrätten, där man köper in sig i bostadsrättsföreningens gemensamma ägande och då får rätten att bo i den lägenhet man betalat för.
Vilka andra former finns i Sverige och hur vanliga är dem?
Vilka former finns i andra länder?
Öppet för diskussion om olika formers för och nackdelar.
"Ägarlägenheter" finns ju också, men i betydligt mindre omfattning.
Intresset verkar minst sagt svagt här dock, men enligt vad man läser är det den dominerande bostadsformen i många andra länder.
Ägarlägenhet, vilket innebär att du äger lägenheten på precis samma sätt som ett eget hus, med lagfart. Fördelar - du gör vad du vill med lägenheten, t.ex. hyra ut. Nackdelar - väldigt lågt intresse för ägarlägenheter, vilket gör den svårsåld.
Det finns bara ett par tusen ägarlägenheter i Sverige, men betydligt vanligare i Europa
Att köpa en bostadsrätt kan jämföras med att du och 20 okända människor köper ett antal bostäder gemensamt. Ni kommer överens om vilket lån ni ska ha, hur stor andel av värdet på bostäderna som ska belånas respektive betalas kontant, hur länge ni ska binda lånen på osv. Sedan gör ni upp om i vilken bostad var och en av er ska bo i, men ni äger fortfarande alla bostäder gemensamt. Det innebär att om du vill förändra något större i bostaden, hyra ut den, förhandla om lånen, amortera mer eller mindre, osv, så behöver du få majoriteten av de 20 personerna med på tåget. Dessa 20 kan vara precis vilka som helst, det är inget du kan styra över. Kanske är några av dem väldigt kunniga och blir utvalda till en styrelse som förvaltar bostäderna mycket bättre än du skulle kunna på egen hand. Kanske säljer dessa kunniga människor med tiden sina andelar till personer som är mindre kunniga och som fattar beslut som påverkar er alla väldigt negativt. Eftersom det är majoriteten som styr och du bara har en röst, är det inte säkert att du kan göra något åt saken.
I en ägarlägenhet köper var och en av er istället sin egen bostad. Är det ett flerbostadshus kommer ni fortfarande äga vissa saker gemensamt (trapphus, hiss osv) och dela på kostnaden för tex sophämtning och stambyte. Var och en finansierar dock sin egen bostad på egen hand. Om dina grannar är dåliga på att fatta ekonomiska beslut så påverkar det inte dig, men å andra sidan har du inte nytta av det om de är bättre på att fatta sådana beslut än du är. Du bestämmer också helt själv vad du vill göra med din bostad, vill du hyra ut den eller renovera den så är det bara att göra det. Å andra sidan kan du inte heller säga något om din granne hyr ut sin bostad till en massa skumt folk eller sätter upp fula balkongskydd som drar ned värdet på alla lägenheter i huset.
Personligen tycker jag att bostadsrätt var en jättebra boendeform för typ 20 år sedan, när de var betydligt billigare. Man tog en risk, men gick föreningens ekonomi åt helvete så hade man bara förlorat en insats på några hundratusen eller så. I gengäld bor man billigare än i en hyresrätt och det finns en chans att insatsen ökar med tiden. Nu för tiden, när en normalstor BR i min stad kostar snudd på lika mycket som ett radhus, så skulle jag aldrig ta risken.
"Ägarlägenheter" finns ju också, men i betydligt mindre omfattning.
Intresset verkar minst sagt svagt här dock, men enligt vad man läser är det den dominerande bostadsformen i många andra länder.
Ägarlägenhet, vilket innebär att du äger lägenheten på precis samma sätt som ett eget hus, med lagfart. Fördelar - du gör vad du vill med lägenheten, t.ex. hyra ut. Nackdelar - väldigt lågt intresse för ägarlägenheter, vilket gör den svårsåld.
Det finns bara ett par tusen ägarlägenheter i Sverige, men betydligt vanligare i Europa
Att köpa en bostadsrätt kan jämföras med att du och 20 okända människor köper ett antal bostäder gemensamt. Ni kommer överens om vilket lån ni ska ha, hur stor andel av värdet på bostäderna som ska belånas respektive betalas kontant, hur länge ni ska binda lånen på osv. Sedan gör ni upp om i vilken bostad var och en av er ska bo i, men ni äger fortfarande alla bostäder gemensamt. Det innebär att om du vill förändra något större i bostaden, hyra ut den, förhandla om lånen, amortera mer eller mindre, osv, så behöver du få majoriteten av de 20 personerna med på tåget. Dessa 20 kan vara precis vilka som helst, det är inget du kan styra över. Kanske är några av dem väldigt kunniga och blir utvalda till en styrelse som förvaltar bostäderna mycket bättre än du skulle kunna på egen hand. Kanske säljer dessa kunniga människor med tiden sina andelar till personer som är mindre kunniga och som fattar beslut som påverkar er alla väldigt negativt. Eftersom det är majoriteten som styr och du bara har en röst, är det inte säkert att du kan göra något åt saken.
I en ägarlägenhet köper var och en av er istället sin egen bostad. Är det ett flerbostadshus kommer ni fortfarande äga vissa saker gemensamt (trapphus, hiss osv) och dela på kostnaden för tex sophämtning och stambyte. Var och en finansierar dock sin egen bostad på egen hand. Om dina grannar är dåliga på att fatta ekonomiska beslut så påverkar det inte dig, men å andra sidan har du inte nytta av det om de är bättre på att fatta sådana beslut än du är. Du bestämmer också helt själv vad du vill göra med din bostad, vill du hyra ut den eller renovera den så är det bara att göra det. Å andra sidan kan du inte heller säga något om din granne hyr ut sin bostad till en massa skumt folk eller sätter upp fula balkongskydd som drar ned värdet på alla lägenheter i huset.
Personligen tycker jag att bostadsrätt var en jättebra boendeform för typ 20 år sedan, när de var betydligt billigare. Man tog en risk, men gick föreningens ekonomi åt helvete så hade man bara förlorat en insats på några hundratusen eller så. I gengäld bor man billigare än i en hyresrätt och det finns en chans att insatsen ökar med tiden. Nu för tiden, när en normalstor BR i min stad kostar snudd på lika mycket som ett radhus, så skulle jag aldrig ta risken.
Det är väldigt synd att ägarlägenheterna är inte så populära här i Sverige. Jag hade glädjeligen köpt hellre en sådan än dessa J***a bostadsrätterna. Känner mig som en sektmedlem alltid när man träffar folk från samma BRF.
Sen finns det såklart fördelar med brf också. Men jag är lite av en ensamvarg.
Jag bor i en ganska ovanlig boendeform, nämligen i en "Boförening" som enklast kan förklaras med att säga att det är som att bo i en blandning av hyresrätt och bostadsrätt.
För att försöka förklara det så enkelt som möjligt: Det kommunala bostadsbolaget äger marken och husen. Boföreningen blockhyr husen av det kommunala bostadsbolaget och medlemmarna i boföreningen sköter förvaltningen själva genom föreningen. I praktiken fungerar det likadant som i en bostadsrättsförening med skillnaden att föreningen inte äger husen eller marken.
Jag har betalat en insats för min lägenhet + att jag betalar hyra. Jag står för allt inre underhåll i min lägenhet, samt för visst yttre underhåll.
Skillnaden mot en bostadsrätt är att jag inte kan "sälja" mitt medlemskap i föreningen. Om jag skulle flytta, så ökar inte insatsen i värde. Jag får alltså igen exakt samma belopp som jag en gång satte in i lägenheten.
Rent krasst kan man säga att jag ekonomiskt förlorar på att bo i den här typen av boendeform, gentemot i en bostadsrätt, eftersom jag heller inte får ekonomisk ersättning när jag flyttar för de renoveringar som jag själv har gjort i lägenheten (och som jag är ålagd att göra eftersom jag står för det inre underhållet.)
Varför väljer man då att bo så som jag gör?
Insatsen för min lägenhet var 800 kr/kvadratmeter. På samma gata finns det en bostadsrättsförening med likvärdiga lägenheter. Där ligger kvadratmeterpriset på 20.900 kronor. Bostadsrättsinnehavarna betalar dock ca 3000 kronor mindre i avgift/hyra än vad jag gör.
Om jag inte hade hyrt lägenheten genom boföreningen, utan direkt av allmännyttan, så hade min hyra dock varit 5000-6000 kr mer än vad jag betalar nu.
För mig och min man, som har ganska små inkomster, så är den här boendeformen det enda sätt för oss för att kunna bo en en stor bostad med trädgård.
I Sverige finns det runt 20 stycken boföreningar. Jag har svårt att förstå varför det inte finns fler.