Behöver hälp.

Tack för ditt svar, de va lite bättre än dom andra. Ja vet själv om att ja måste acceptera att han kommer titta lite och jag kommer göra de. Ja vet inte ens vrf jag fråga om han fantiserade men ja va nyfiken, de kanske va dumt men jag tog inte illa upp och blev inte ens sur eller ledsen när han svara, för de är en sak som ja måste acceptera för att de är mänskligt. Men jag blir bara sur att han säger att han har slutat med sånt efter han har lovat mig att vara fullt ärlig. För att må bra så behöver jag en partner som jag kan se en framtid med, en relation där vi ska respektera och vara helt ärliga med varandra och ta hand om varandra. Jag kan nog inte börja må bra på egen hand, ja vet att han verkligen älskar mig för den ja är för annars skulle han verkligen lämna mig för länge sen, men att älska någon och ljuga så mycket för den går inte ihop för mig. Han har lovat på sina föräldrar, på farmors grav, på mitt liv, på hela vår kärlek o massor av mer och inte ens menat de. Jag tycker de är så respektlöst, hatar att han inte kan stå upp för den han är och vara ärlig för då skulle vi nog inte haft de såhär. och ja vi är rätt unga, men jag är inte för ung för att fatta att våran relation är värd att kämpa för. Och vi har snackat om depressionen och vi ska ta upp de med en doktor snart. Jag orkar inte med att de ända som kommenteras är att de är fel på mig, ja vet att ja är dålig och jag vet vad som behöver förändras för att de ska funka.

Förlåt för att dom flesta blir upprörda men ja ville bara förstå. Ja vet att ja inte är en bra flickvän, jag vet att de är fel att ja lägger mitt mående på honom, ja vet att ja är sjuk i huvet osv. Men de är också saker han vet om och som han har gått med på att leva med just nu, att de inte kommer bli de lättaste. Snälla kan ni bara hålla er ifrån att skriva skit om mig, ja ville bara förstå hur ni killar tänker och skriva va ni tycker och tror om de min kille har sagt. Men de kanske va fel att skriva om de här. Och ja vet att han har ljugit mycket för mig, ja har kommit på han gång på gång tills de blev för mycket. han valde att ljuga sig igenom allt, vilket gjorde att ja blev känsligare och övertänkte allt som gjorde att de blev som de är nu. Allt ja har övertänkt har tydligen varit sanning, ja sa till han att ja önskade att han bara kan bevisa att ja har fel och han har sagt flera gånger att han kommer göra de, men de har aldrig hänt. Ja och ja fattar att ni vill hata på mig för ja är såhär men alla är inte som er. Jag är inte som er. Om ni skulle gått egenom mitt liv kanske ni skulle fatta varför ja är såhär. 

Jag är inte tillräckligt självsäker för att lämna tror ja. ja känner att de inte skulle va nån skillnad om ja lämna eller inte, skulle mått lika dåligt oavsätt om inte sämre om ja faktiskt lämna. Ja har liksom ingen annan, och det känns som att alla killar är sånna och att alla killar ljuger så de känns ju onödigt att hitta nån ny och kanske gå igenom samma problem. Vi har redan gått igenom allt så det känns mer värt att kämpa och börja om på nytt om det går, om man tänker bort att han är en oärlig person så är vi nästan perfekta med varandra och de är nog också en anledning varför ja har stannar kvar. Och att han har stannat efter allt tyder ju på att han verkligen gillar mig för den ja är.