Vem säger han sanningen till??

Ja så är det ju. Jag baserar mitt svar från att vara åskådare i flera fall. Mannen har alltid valt frun om hon har tagit tillbaka honom (vilket hon inte alltid gjort). 

Sedan så har jag också ett fall i närheten där mannen valt den nya kvinnan. Men då har det inte varit den här typen av affär utan att han har träffat någon annan och gått på dejt men sedan gjort slut med frun innan det gick längre. 

För min del spelar det ingen roll vem av dessa du är. Det ändrar ändå inte svaren. Vi som svarar har ju ingen aning om vem du är så att servera dig hittepåsvar och gissningar gynnar ju varken dig eller oss som svarar. Vi som svarar i dessa typer av frågor har ju varit med om detta i någon form. Antingen som älskarinna, frun, den otrogen eller alltihopa.. Svaren du får utgår från våra erfarenheter och den sanningen som finns presenterad ute i samhället på olika sätt.

Hur du däremot väljer att tolka svaren är ju upp till dig och vad du vill ta emot för typ av sanning utifrån vem du är. 

Var hittar du den statistiken? Gäller samma siffror för kvinnor som är otrogna? Menar du 2% eller 2 procentenheter?

Det låter nämligen väldigt lågt, i synnerhet för kvinnor.

Ja, fast till männens försvar (jag är kvinna), så är långt ifrån alla män som du. Det finns män - OCH kvinnor - som är helt säkra på att de aldrig ska vara otrogna. Sedan sugs de ändå in i en tokförälskelse, mot sin vilja.

Det kan vara t.ex. en arbetskamrat eller en föreningskamrat, som man först ser som en vän - man är på samma intellektuella nivå, kan prata om allt, allt klickar - men sedan en dag upptäcker att man har blivit kär i. Och det går inte att låta bli... Samtidigt som man inte vill bryta upp en familj, och först och främst inte skada oskyldiga barn. Det är inte alltid lätt att vara människa. I

nte heller finns det väl något facit - när man är gammal och tänker tillbaka på sitt liv, kanske dom som fick uppleva den där heta otrohetsaffären ändå är mer nöjda, än dom som var moraliska och avstod..?

Jomen så tror jag också. Få människor är trots allt genomkalla och beräknande (i synnerhet inte i länge kärleksförhållanden, som fortfarande pågår). Jag tror att han älskar båda på något plan, där frun förmodligen står för den trygga långsiktiga gemenskapen och familjekärleken, och älskarinnan för den nya, spännande och pirrande erotiska kärleken. Och just när han är med den ena, eller är i kontakt med henne, så känns hon närmast, och känslorna för just henne känns starkast...

Men nu, i och med att du vet om det här, TS, så måste han ju välja. De flesta män väljer frun i den situationen. Men inte alla. Har inga siffror, men kanske 70/30.

Tack! Det har jag skrivit många gånger men aldrig fått något instämmande från någon kvinna. Och precis som du skriver är det en förenkling för att demonisera den otrogne samtidigt som man intalar sig själv att man älskar på riktigt och aaaaldrig skulle kunna vara otrogen.

Nej jag håller med Fjäril kär som skrev såhär: "Dom kan ändå lockas av nån annans attraktion och vilja ha ett äventyr. Och också bli kär i nån annan. Fast man älskar sin partner. Helt enkelt för att tillfället ges, möjlighet finns och för att man har lust."

Det behöver alltså inte vara något allvarligt fel i relationen. Hen kan älska sin partner och ändå bära sig illa åt.

Jag tackar för alla svar! Det verkar som att dom flesta tror att hans fru är viktigast. Jag ville ju inte skriva vem av dom jag var eftersom jag inte ville att det skulle färga av sig på svaren men det verkar som det gjort det ändå... Är väldigt tacksam mot dom som verkag svara rakt och sakligt.
Men jag är alltså hans fru i det här skitdramat. Det nån skrev att jag inte borde veta alla intima detaljer isåfall kan jag påminna om att jag kom över båda mess och mail med rätt intima detaljer, plus att den andra kvinnan skrivit ett eget mail där hon med glädje gett mig fakta.
Jag vill nånstans ha kvar min m man och om det är så att han ljög för henne och ändå älskat mig så kan det väl kanske vara värt en chans...? 

Men varför?
Att stanna kvar blir ju en form av belöning liksom om du förstår vad jag menar... Han kommer ju definitivt inte sluta vara otrogen. Snarare tvärtom. Han kommer ju fortsätta ljuga för er båda. Vad är hans kärlek värd om han ändå väljer att vara otrogen? 
Vem tror du kommer ses som mest förd bakom ljuset här? 

Var skulle jag ha sagt att alla normala människor är otrogna?
Visa det med citat så lovar jag att genast korrigera mitt fel!

Jag har aldrig sagt att otrohet är något man bara får acceptera.

Jag har absolut inte, inte någonstans, inte en enda gång, tagit ställning för otrohet.

Bemöt gärna mina inlägg på saklig grund så kan vi försöka resonera om det. Jag respekterar om du har en annan åsikt än jag. Men respekterar du om jag har en annan åsikt än du?

Det är min åsikt, jag tror att det förekommer någon gång under de flesta längre förhållanden.
Min åsikt är väl grundad bl a på många års studier i ämnet och att det finns flera publicerade internationella undersökningar som tyder på det.

Men det är självfallet omöjligt att på vetenskaplig grund bevisa bl a eftersom med allra största sannolikhet förblir de flesta otroheter okända, ett faktum som i sin tur grundar sig på många publicerade undersökningar.
Och dessutom är det omöjligt att fastställa en exakt gräns för vad olika individer anser om vilka handlingar som ska bedömas som vara otrohet eller inte otrohet. Många verkar ha en förmåga att bedöma sin egen otrohet som egentligen vara inte otrohet, vilket har visats i undersökningar vara mera vanligt bland kvinnor där de ofta försöker bortförklara otroheten inför sig själva.

Jag tror att du åtminstone delvis förstår och håller med om att det ligger något i detta?
Men är det i sak det allra viktigaste för dig om otrohet i verkligheten förekommer någon gång i de flesta eller i nästan de flesta långa förhållanden?

Var och en måste alltså göra sin egen sannolikhetsbedömning och bilda sig en egen uppfattning. Jag har bildat min och jag anser den vara välgrundad.
Men jag accepterar självfallet om du känner att du har ett behov att blunda för detta om hur vanligt förekommande otrohet i verkligheten är. Det är nog ganska vanligt och också förståeligt att många har ett behov av att blunda och förneka detta inför sig själva.

Men alla, även du, måste klara av att inse att väldigt många otroheter, sannolikt de flesta, förblir okända.

OBS:
Jag har aldrig någon enda gång tagit ställning eller propagerat för otrohet
och då menar du att jag har en mycket trasig moralkompass.

Förklara gärna vad du menar med det, tack.