Olika energinivåer ingen relation, skäl att skilja sig?

Gör han sin del av hushållsarbetet och tar hand om barnen?
Säg att du inte har viljan eller energin till att hålla igång med aktiviteter på samma sätt som han vill. Han får väl göra det utan dig. Sedan kanske han anser att du överdriver och är lat. Det är hans åsikt och du har din åsikt. Eller är problemet att du gör allt medan han inte gör något? Annars vet jag inte varför det är ett problem för dig att han vill hålla igång medan du inte vill det. 

Ja, det verkar ju inte bättre. Vad flyr din sambo ifrån med tanke på hur han lever?
Att mötas av förakt av sin partner är inget du ska stå ut med. Du kan inte kräva kärlek om han ingen har att ge men du kan kräva respekt.

Han kanske tror att du överdriver när du säger att du är slut, mår dåligt eller sjuk och känner att han måste ta hand om allt medan du vilar?

Han har fått göra majoritet av allt senaste 6 månaderna för att han varit föräldraledig. Jag gjorde samma när jag var föräldraledig. Fast det anser han inte själv. Ingen om mäta sig mot hans fantastiska energi och arbetsläger mentalitet 

Jag har ju ingen erfarenhet av just den biten att höra från sin partner att man är lat m.m men jag har däremot erfarenhet av ett långt förhållande (en skilsmässa och omgift fast nu lycklig gift sen 18 år tillbaka). 
Om du inte kan få medkänsla och stöttning från den du lever med och gjort i 10 år och också 3 barn med, så får du nog tänka om det är såhär du vill ha det? för han kommer ju inte bara ändras.
Jag hade ju försköt att prata med honom och säga hur du känner, hur du mår och blir det ingen förändring efter det så är mitt råd att gå vidare... inte bara för din skull utan för dina barns skull...att ha en utbränd mamma är inte kul för dom heller...för om du stannar kvar med detta beteende från honom, så kommer det sluta illa för dig. Att vara utbränd är inget o leka med och också svårt att ta sig ur. 

Ja det var precis den frågan jag ställde mig. Hans svar på det var att man blir rätt apatisk när det alltid är något. han Tycker han har försökt förändra mig och inser nu att jag alltid går tillbaka till att vara en egoistisk latmask. Kontentan är ju alltid att: han har rätt, hans energi nivå är den enda rätta, hans åsikter är den enda rätta, det är hans väg eller motorvägen.

jag vet inte om mitt beteende splitt över i rebell beteende. nu när han försöker dirigera vad Hur när jag ska göra saker så säger jag nej. Jag vill inte göra det just nu Eller jag gör något annat just nu. Och bara det har gjort han så bitter så att Det nu blossat upp en massa konflikter. Jag bara känner att jag ibland bor i ett hävla arbetsläger där jag inte ens kan Få bestäms över mig egen tid.

Nu vet jag inte om du faktiskt är lat eller om du inte alls är det men om det är så att han får göra det mesta medan du hävdar att du inte orkar så förstår jag att han blir less till slut. 

Man kan ju skilja sig av massor av olika anledningar. Det handlar ju inte bara om att ni har olika energi-nivå, utan också om hur ni behandlar varandra.
Livet är ju mer än att slita.

Problemet är inte era olika energinivåer. Problemet ligger i att han anser att han alltid har rätt och du per automatik har fel (och är fel). Problemet ligger i att han försöker förändra dig till att bli som han eftersom han är den perfekta varelsen som alla ska efterlikna. 

Och i en sån relation mår man inte bra. 

Ni verkar fungera på olika sätt, det gör jag och min man med, han är mycket för att säga ryck upp dig om det är något. Det viktigaste är att ni kan kommunicera och försöka mötas, båda behöver bjuda till så ingen känner att den får för mycket.
Kanske funkar det inte för dig att arbeta heltid om du inte har energi kvar för familj och hem, det är viktigt att hitta en balans.
Gör en plan tillsammans, gå och prata med någon om ni inte når fram. Ni har säkert liksom fastnat och är irriterade på varandra och ingen vill vika sig för den andre.
Skilja sig får man göra för vad man vill och kan ni inte mötas och hitta en balans så kanske det är så det blir tillslut. Jag hade ändå försökt först, jag har gjort det och känner att vi har mer förståelse för varandra men vi har även fått inse att vi är olika och att det inte är någon idé att bråka om det. Sen bråkar vi ibland ändå men inte som förr. 

Dömt att misslyckas vet jag inte men kan ni inte finns en väg ut som gör att båda kan må bra så kommer det nog att krascha till slut.